Längst ner i källaren hittar jag en flaska tokaji. Lite osäker på hur den kom i min ägo, men ganska säker på att jag fått den någon gång 2005 eller 2006. Jag kan förvisso också köpt den i Köpenhamn 2005, efter ha firat midsommar i Skåne med A och Neil. Innan jag körde upp till Stockholm igen kände jag att jag ville ta en tur förbi den danska huvudstaden, mest för att återuppleva gamla minnen och kanske köpa på lite intressant vin.
Det kom att bli en intressant Köpenhamnsresa. Jag ramlade in på Illums Bolighus på Ströget som vanligt och fastnade – av alla ställen – i duntäcksrean (???) och kom ut med två duntäcken (???). De har jag dock kvar och ett använder jag dagligen. Sedan vandrade jag mellan vinbutikerna och köpte på mig lite intressanta saker. Väl tillbaka i Malmö noterade jag att jag varit i Köpenhamn i fyra timmar och gjort av med fyra tusen spänn. Kallt konstaterade jag att det kostade således 1000 kr/h att vistas i Köpenhamn. Intressant stad!
Hursomhelst. Den här flaskan kan ha följt med i det racet,
om det nu inte var som så att jag fått den. Då och då har jag funderat på att
korka upp, bara för att se hur innehållet blivit mörkare och mörkare. Men så nu
i fredags kände jag att det var dags.
Tokajicum, ingen producent jag känner till och i ärlighetens
namn tror jag inte att det är något stort vin. 5 puttonyos, d v s fem korgar
torkade druvor per fat. Ganska sött med andra ord. Jag försöker hitta vad vinet
heter, och tror att jag kommit sanningen närmare när jag läser raderna ”édes
fehér borkülönlegesség.” En producent som heter Borkülönlegesség? Fullt
möjligt, men det visar sig att ”édes fehér borkülönlegesség” blott betyder ”sött
vitt vin från.” Aha! Ungefär som det turkiska vinet Beyaz, som var bland det
äckligaste av de äckliga vinerna du kunde köpa på Systemet när det begav sig.
Många år senare var jag själv nere i Turkiet och drack en hel del goda viner,
men när jag kollade notan såg jag till min förskräckelse att det stod ”Beyaz”
efter vinet. Fack!!! Har jag druckit Beyaz?!?! Men efter ett tag gick det upp
ett liljeholmens att Beyaz betyder ”vitt.” Beyaz, varunummer 2881, odrickbart
vitt vin från Turkiet.
Nåväl, vi krokar upp! Efter lite urvädring, förföriska honungs-
och citrusdofter. Trots sina tolv år är vinet förvånansvärt fräscht, det är
mycket friskt och inga tendenser till unkenhet. I munnen är det perfekt
balanserat, sött helt klart men det finns en pigg syra som håller allt på
plats. Inte det minsta kladdigt. Riktigt läskande faktiskt!
Mina erfarenheter av tokajer är tämligen ringa. Men det här
var en mycket positiv upplevelse. Jag försöker hitta något sammanfattande, vad
är det karakteristiska för det här vinet, för tokajer? De söta italienska viner
jag druckit har oftast gått mot bokna äpplen, de finns inte här. Det är inte
heller någon överdos av honung och bivax och annans som du kan hitta i söt
riesling. Många unga söta viner som inte är gjorda på riesling tenderar att dra
åt acetonhållet, vilket inte är så trevligt. Här fanns det lite aceton
inledningsvis, men den försvann snabbt. På det stora hela är det elegans,
snarare än tyngd som gäller.
Sammanfattningsvis: gott, läskande, välbalanserat, kanske
inte så komplext men vad gör det? Det var supergott! Mer tokaj!
2 kommentarer:
Helt underbart, saknar dina alster, bara så att du vet, känn ingen press ;).
Känns dock som att du lånat bilden, inte din stil, eller? ;)
Höres, ha det gött!
Tack David! :-) Jo, det känns som att det var (1) länge sedan och (2) dags att sätta igång igen.
Det är en Instagrambild! Min vanliga SLR kan inte ta sådana bilder ;-) Låt mig återkomma med ett fylligt inlägg om Instagram. Se annars www.instagram.com/red_scream
Detsamma, ha det gott! :-)
Skicka en kommentar