Den godaste Janssons Frestelse

Den godaste Janssonska Frestelsen? Godast Janssons Frestelse? Godaste Janssons Frestelsen? Janssons godaste Frestelse? Den godaste Janssonistiska Frestelsen? Gahhh!!! Ge mig styrka… eller möjligtvis en språkkurs för oss med tvivelaktigt kunnande i gastronomisk maskopi! Hursomhelst, Janssons Frestelse: görgott. Men: hur lyckas du få till den så där perfekt? Och hur är en perfekt, Janssonsk frestelseskapelse?

Well! Vi börjar med ingredienserna, och här verkar det finnas en rörande överensstämmighet gällande vad som ska i en Janssons. En snabbgoogling ger att frestelsen blott ska innehålla potatis, lök, anschovis (inkl spad), grädde, mjölk och ströbröd. Det är ingen som förespråkar något annat, typ kapris, ost (vilket man faktiskt skulle tänka sig), blomkol, palsternackor eller – heaven forbid – morötter! i Janssonsen. Det är ungefär som med en perfekt draja – består endast av gin och vermut. Och precis som med en perfekt draja där det inte är så mycket vilken gin eller vilken vermut du tar utan snarare proportionerna som är viktiga, så är det mer proportionerna mellan potatis och lök samt mellan mjölk och grädde som är det väsentliga för att lyckas med en Janssons. Men låt oss börja med att definiera vad en perfekt Janssons bör se ut! Här har jag kokat ner allt till ett par frågeställningar:

Mjölig eller fast potatis?

Helt klart mjölig. Ett viktigt inslag i den perfekta Janssons är integrationen av alla ingredienserna, inte minst mellan potatisen och såsen. Du vill ju att allt ska gucka till sig och bli lite moschit. Om du använder fast potatis blir det mest mjuka potatisstavar som simmar kring i salt, gräddig, fiskig sås. Nja – det är gucket du vill åt, och det får du endast om du använder mjölig potatis. Jag förespråkar King Edward.

Rinnig eller fast?

Här är jag lite kluven – men jag tror att jag stannar vi att den ska vara svagt, svagt rinnande. Den får inte bli för kompakt, en perfekt Jansson är inte mastig. Eller, den är inte för mastig i alla fall. Risken om du bara kör på grädde och har i lite för länge är att den bara blir som ett tjockt, fiskigt potatismos. Nja. Men den får inte vara för rinnig heller, då är du där i den fiskiga soppan igen. Svagt, svagt rinnig är bäst och det innebär att den inte enbart ska göras på grädde.

Mjölk, mjölk och grädde eller bara grädde?

Det är naturligtvis frestande att säga bara grädde, speciellt nu när LCHF gjort att grädde blivit accepterat igen. Men risken med att bara köra på grädde är att det kan bli för kompakt. Jag skulle nog säga 80/20.

Olika lager eller blandat?

Blandat – orka hålla på att lägga ett lager potatis och sedan ett lager lök. Nej, blanda allt.

Tjocka eller tunna stavar?

Tunna, alla gånger! Under inga omständigheter får potatisen vara riven, eller enbart skivad för den delen. Det ska vara stavar och de ska vara tunna. Kanske fem millimeter? Sju millimeter, max? Det ska inte vara tjocka pommesstavar i alla fall! Tunna stavar visar också på att du arbetat med rätten, att du lagt ner både tid och omsorg. Sedan behöver du inte skära dem manuellt med kniven, en schysst mandolin eller skärbräda är att rekommendera. Och potatisen ska naturligtvis vara skalad.

Ska löken stekas och till vilken nyans?

Det kan vara frestande att bara skära upp löken och lägga i den ostekt. Men det kan bli lite skarp smak, så jag rekommenderar att du steker upp den först. Jag brukar ta mandolinen och göra ringar av löken och sedan steka upp den, inte till oigenkännlighet men ganska mörk. Men det är nog mest för att jag gillar stekt lök.

Ska ansjovisspadet med?

Japp! Alltihopa. Det är bara att hälla på.

Veganjansson, då?

Görs företrädesvis på potatis, stekt lök och sojagrädde, som brukar väga in på 26 %. Men istället för ansjovisen tar jag skivade svarta oliver – funkar fint. Och salt.

Så sammanfattningsvis, något detaljerat recept behövs nog inte. Det viktigaste är mjölig potatis, massor av grädde (men inte bara), stekt lök, ansjovisspadet och snygga stavar. Lycka till!