Återigen
låter jag Frankofilen styra mina steg. Ett solskenspackat, nercabbat inlägg om
Dr. Bürklin-Wolfs Wachenheimer Riesling Trocken får fingrarna att leta efter
reserver i vinbudgeten (det här var innan hjulen trillade av vagnen). Jag drar
korken ur vinet till våra fredagschirre och vi bänkar oss framför Alla är
fotografer, som M1 och M2 letar fram på svtplay.
Holy Macaroni vilket solsken! Ganska kraftig
sprits, makalös fräschör, stålvass syra, klunkvänligt till tusen. Det här var
supergott! Vi lyckas spara en slatt till morgondagen och det blir lite mjukare,
men inte så mycket. Klar rekommendation, om det nu finns några flaskor kvar.
Apropå
klunkvänlighet så har en oväntad kandidat baxat sig fram till en tätposition: dessertvinet
Commandaria St John. Så himla gott! Allt började med att jag återigen skulle
laga Carl Butlers Engelsk Fruktkaka feat. Öhman och till det receptet behövs
lite rött eller portvin. Efter viss tvekan inne på mitt lokala system högg jag
en flaska Commandaria St John i stället för en halvflaska Churchills eller
Kopke, som jag var ytterst nära att hugga. Tror att jag testat Commanderivinet
tidigare, men osäker.
Hursomhelst
– vi poppar. En ganska mörk doft, bränt men inte för mycket, ingen aceton. 15
procent, antar att det är där av egen kraft. I munnen är det förvånansvärt
lättflytande, inte ett uns av kladdighet eller så. En ganska pigg syra håller
allt på plats. Jag var rädd för att det skulle smaka Bristol Cream men istället
– slankt, sött och MYCKET klunkvänligt! Jag köper mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar