2012 Keller Riesling RR och 2011 Seifried Nelson ”Sweet Agnes Riesling”

Trots idoga försök har jag ännu inte lyckats komma i position för att skriva om nyårsmenyn och nyårsskumporna. Naturligtvis körde vi lite blindprovning och först vann trean på poäng, sedan vette tusan om inte tvåan via en oberedd K.O. lyckades ta hem segern! Återkommer.

Behovet av vin kom dock plötsligt idag då jag lagade till lite kyckling i dragonsås, och närmst till hand fanns 2012 Keller Riesling RR som min nordliga pusher försett mig med. Vi poppar.

Ljus , nästan vattenklar färg. Doften är koncentrerad, oerhört fräsch och okompromissbar. Inga godisbilar, ingen kladdig exotisk frukt. Citrus och äpplen dominerar, en elegant rieslingdoft. Superläcker!

I munnen ganska friskt – samma svar som du ger när någon frågar om det är kallt i vattnet vid årets första bad – ”nej, det är friskt!” Möts vi av en hård syraattack, något för syratalibanerna? ”Nej, det är friskt!”

Shit vad gott det här är! Tanken var väl egentligen att ta det till sommarens värme men det funkar perfekt till vår disiga (dassiga?) alleged vinter.

Sedan har det konsumerats sött vitt också, denna gång 2011 Seifried Nelson ”Sweet Agnes Riesling.” Chriiist vad gott det här har varit!!! Första flarran togs till julafton och denna till nyår. Först en massiv petroleumdoft. Sedan packade vågor av exotisk frukt och äpple. I munnen fylligt, nästan burkpersikorspadsfylligt, men ändå inte kladdigt. Märkligt. Supergott! Bara i Nya Zeeland. Hade det gjorts i Tyskland hade det varit slankare, antar jag. Även provat här.

Återkommer med nyårsskumpor och lite noteringar från portvinsprovning med Taylor’s. God fortsättning!

PS tycker ni inte att de två översta bilderna ser ovanligt kvadratiska ut? Jag finns på Instagram! Mycket bättre än Twitter (jag finns där också, iofs: www.twitter.com/red_scream, har jag blivit upplyst om, hehe...)