Åh förödmjukelse, ur djupen ropar jag till dig! Aldrig
någonsin har jag varit så fel ute och träffat så sopigt som senast hos David.
Ridå, god natt, insert new coin. Till mitt försvar vill jag lyfta fram att (1)
flaskan hade varit öppen ett dygn och (2) jag följde vinprovningens gyllene
regel nummero ett till punkt och pricka: Låt
vinet tala till dig. Försök inte lista ut vad det skulle kunna vara, baserat på
vad du tror om personens preferenser eller vad du vet vad som finns i personens
vinkällare eller något annat idiotiskt. Utgå från dina sinnen och fatta beslut
utifrån vad som finns i glaset! Det gjorde jag.
…vilket placerade 2002 Pommery Cuvée Louise, 999 kr, i södra
Frankrike alternativt Italien och
prisklassen 350 kronor! Aj aj aj! Men men, flaskan hade varit öppnad ett dygn och
enligt utsago hade den varit betydligt
bättre dag ett. Fast det kanske var ett rättvist betyg, i alla fall dag två?
Nåväl – jag och sonen har varit och hälsat på David med
familj. Det var som vanligt supertrevligt! Och precis som vanligt – varför bor
jag inte i hus med vinkällare? Det får det bli ändring på!
Men tillbaka till 2002 Pommery Cuvée Louise. Den var god,
absolut var den det. Med lite värme blev den bättre, fylligheten kom fram på
ett tydligare sätt. Värmen gjorde också att det beska minskade, vilket var
skönt. I slutändan stod jag där med mitt Zaltoglas och bad om ytterligare en
påfyllning så jag antar att det trots allt var ganska gott. Men osäker på om
jag skulle betala 1 000 kr för den.
Hursomhelst – vi fortsatte på det inslagna spåret och
korkade upp 1996 Clos des Goisses. Superläcker! Visst, en del oxidativa toner
och ganska gyllene i färgen, men i övrigt ett väldigt fräscht vin. Långt liv
kvar och du kan säkert vaska fram en hel del mer mognad. Ingen brådska med
andra ord.
Vi drack vinet till lite goda ostar från Gamla Amsterdam –
Reypenaer XO Reserve, en holländsk getblåmögel samt en Epoisses som hade nått perfekt mognad. Vi värmde på den och… holy macaroni vad gott! Lysande till
champagnen. Och där jag var ute i det perifera visade David var skåpet skulle
stå – 1996, Clos des Goisses. Snyggt!
PS Hittade den här instruktion gällande gäster på jobbet idag. På förekommen anledning kanske? Hihi!
2 kommentarer:
Äsch, till skillnad från dig gick jag inte enbart på vad som fanns i glaset. Eftersom det hade lite ålder och massor av kvalitet fick det bli en kvalificerad gissning ;).
Hursom, heltrevligt och ribban blir sannerligen svår att höja nästa gång. Men är det någon som ska lyckas.. :)
Hade gött och tack för ytterligare en grym upplevelse och supertrevligt sällskap.
Verkligen supertrevligt! :-) Vi får göra om det snart!
Skicka en kommentar