Nyår, at last…

Långt efter alla pinsamheter uppnåtts beträffande senheter i att leverera nyårsrapporten kommer den således här. Så – nyår, till slut, detta vad var som konsumerades!

Först ska det sägas att vi gick in för att det skulle vara enkelt och kravlöst. Ingen tiorätters och inga rätter som kräver specialverktyg för att äta eller specialmaskiner för att tillverka. Bara enkelt och gott. Några dagar innan hade vi bjudit in A, M och E, som var med oss i Kina och fick sitt barn samtidigt som oss. Lite kort varsel, men mycket glädjande tackade de ja. Kul!

Direkt innanför dörren får vi två flaskor. Först det gamla lasarettet, som var deras husvin. Den var ours to keep. Sedan en flaska Louis Roederer, som också var ours to keep MEN den var kyld utifall den skulle komma att konsumeras. Nyår, champagne – jag hade inte velat vara en champagneflaska då. A och M proklamerade med hög och tydlig röst att "det här, det här är vår favoritskumpa!" Jag frågade,

“Ahhh, favoritskumpa… are you ready to take it to the test?”

“Vilket test???”

För naturligtvis hade vi förberett ett litet blindprovningstest! Något roligt måste man ju göra och vilken tid passar sämre än nyår att blindtesta lite skumpor? Eller hur! Så i relativt god tid innan hade jag ställt fram några lämpliga kandidater och noggrant folierat dem. Frågan var bara, skulle Selossen ingå i testet?

Några dagar innan nyår var jag och grabben varit nere i K-holm för att hälsa på och inte minst göra en smash & grab mot vinkällaren. Ett av vinerna som skulle upp var en av mina två Selosse V.O., då den har "efterfrågats på annan ort."

Nåväl – jag har väl inte full koll på vad som finns i källaren men jag visste att jag hade två V.O., detta eftersom jag förra året köpte en liten låda med två flaskor Selosse av Franska Vinlistan och då köpte jag två V.O. Jag minns tydligt mailet jag skickade till dem – ”Hej Jan! Två Selosse V.O. tack.” Jag hade bara inte öppnat kartongen, men det fanns det ju ingen anledning till – den innehöll ju två V.O.

När jag så öppnade kartonen innehöll den till min stora förskräckelse en V.O. och en INITIAL!!! Faaack!!! Morr! De hade ju packat fel och först nu hade jag upptäckt det! Dubbel, dubbel, trippel fack!

Hela tågresan upp satt jag och eldade upp mig själv och tänkte jag på vad jag skulle skriva till dem.

”Förra året köpte jag…”

”Jag har upptäckt ett större fel…”

”Ni har inte…”

”Hur kan ni undlåta…”

”Varför kan ni inte kolla bättre…”

”Jag vill genast att ni…”

”Hur tänker ni kompensera mig…”

”Jag ska ALDRIG köpa något mer av er…”

Ni ser säkert scenen framför er, om inte – Otto i A Fish Called Wanda när Otto och Wanda upptäcker att George har flyttat diamanterna:

Shut up and think! Where's he moved it?

What are you doing!

I’m thinking!

Thinking what I'll do to him.

First, I’ll hang him up with piano wire...

Men innan jag skulle göra klart mailet tänkte jag dubbelkolla min beställning från förra året. Det kunde ju bli fett pinsamt annars. Efter visst letande hittade jag det. Där, klart som korvspad, stod det:

”Hej Jan! Jag vill beställa en Initial och en V.O.!”

RIDÅ!!!

Nåväl – jag skrattade gott åt det hela och ber så mycket om ursäkt till Franska Vinlistan. Ha inte dialoger med personer som inte är närvarande!

Men då hade jag ju en Initial över, som dessutom legat till sig ett år, kanske låta den ingå i blindtestet? Jag berättade hela historien för David, att jag nu hux flax hade en ettårig Initial över och funderade på att ta den till nyår. Han avrådde skarpt.

”Jaha, inte det?”

”Nej, ingen bra idé.”

Antar att det fanns dunkla, personliga motiv bakom det där! Vi får se.

Men tillbaka till nyår! Vi kör testet innan maten. Fyra flaskor således, vi börjar med nr 1. Ganska lätt, lite opersonlig, inte den vanliga fräschören du är van vid från champagne. Men helt ok. Vin nr 2 är något helt annat. Mycket fräschare, mer äpple, längre eftersmak. Mer komplex, om än något knuten. Det finns mer att ge, vilket även skulle visa sig senare. Vin nr 3 är ännu mer fräsch, svalkande på något sätt. Superläcker! Vin nr 4 är – helt chanslös mot de andra. Inget dåligt vin på något sätt men inte alls på samma nivå.

Vi enas om att vin nr tre var bäst, tätt följd av vin nr två. Av med folien.

Vin 1: Gaston Chiquet Blanc de Blancs

Vin 2: Eric Rodez, Blanc de Noirs

Vin 3: Loius Roederer Brut Premier

Vin 4: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne

Jaha då vet vi det! Jag måste säga att jag verkligen gillade Louis Roederer, riktigt superläcker. Under kvällen återkommer vi till de olika vinerna och i slutändan kommer komplexiteten i Eric Rodez fram och tar över segern. Kvällens tidiga vinnare är således Louis Roederer, kvällens sena vinnare Eric Rodez. Och som vanligt – blindprovning är bäst!

Så till maten. Det blev den gamla laxtartaren till förrätt: gravlax, rödlök, senap och dill. Hacka allt och ställ kallt ett par timmar. Till det en röd paprikacrème: koka en röd paprika mjuk i pyttelite vatten och lite smör. Dra av skinnet. Mixa med kräm fräsch och smaka av med salt, vitpeppar och citron.

Fyra vuxna och två barn...

Till huvudrätt blev det röding, en av mina favoritfiskar. Till rödingen potatismos och sichuankryddade harrisar. Fett gott!

Slutligen fruktsallad och vispad grädde till efterrätt. Här hade jag inte med något socker i lagen, så den var rätt syrlig (lime, blodgrape och apelsin). Istället hade jag kokat två sockerlagar som man själv fick hälla över efter önskemål. Först en med stjärnanis, pomeransskal och kanel, den var supergod med lite besk. Sedan en med bara stjärnanis och lite kardemumma. Också mycket god! I slutändan föredrog jag nog den första.

Våra gäster åt och drack och det var riktigt supertrevligt! Tack kära ni för att ni kom och vi ses snart!

Btw, det här är inlägg 600...