Återigen har jag varit på Sverigetour och återigen har det konsumerats
vin. Först ut, Mr Bigbay där i Norrlands inland:
2002 Fleur de Passion köpte jag för några år sedan och
befinner sig just nu i ett fenomentalt drickfönster. Allt integrerat, väldigt
fräsch, inget som sticker ut, inga obehagliga syror, underbar balans. Kalasgod!
Inget att vänta på. En flaska kvar i källaren i K-holm, den ryker snart. När
2008:orna släpps är jag definitivt först på låset!
2004 Pewsey Vale The Contours Riesling – fack, fack, faaaaack
vad lurad jag blev!!! Här var jag helt övertygad om att vi var i Tyskland eller
möjligtvis i Österrike. Allt fanns där – svalt, slankt, bra syror, ingen
exotisk frukt, t o m lite godistoner. 2004 och Australien??? Men gott! Jättekul
att få prova, köper gärna mer av det här.
2007 Keller RR – hittade den här av en slump i källaren i
K-holm. ”Va, en RR från 2007!?” Men ingen större hit tyvärr. Fortfarande lite obalanserad,
superfläskig, bra syror, packad med mineral och kryddor, beskt avslut. Det
känns som RR:n är bäst på volley, med all primärfrukt intakt.
2010 Ojai Syrah – supergott! Slankt, läskande, lite
kryddigt.
Sedan Skåne och mer vin. Först ut, den sista flaskan i mitt
första auktionsköp för några år sedan:
1969 Ayler Herrenberg Beerenauslese – allt intakt! Min
begränsade erfarenhet av äldre riesling är att de ”torkar” rätt rejält, och det
är bara de söta som förmår hålla ihåligheten borta. Det finns säkerligen gott
om exempel på 40- och 50-åriga spätleses som inte upplevs som ihåliga men jag
har inte stött på dem. En 40-årig beerenauslese däremot är något annat. Just den
här 28-åringen var kalasgod!
1971 Brunello di Montalcino Silvio Nardi, som jag fått i födelsedagspresent,
var också riktigt kalasgod. Målarlåda, ceder, tobak, portvinstoner…
superläcker! Också en härlig 28-åring.
Avslutningsvis lite avec och då jag fortfarande anser att
cognac är att betrakta som raketbränsle (eller i alla fall en utmärkt bas för
att göra cognacsås!) blev det lite whisky – Auchentoshan Springwood.
Auchentoshan – är inte det ett utmärkt namn på en whisky? Hur du undviker att kalasfullamänniskor beställer din omsorgsfullt tillverkade whisky! Fast å andra sidan,
det är kanske den whiskyn du får om du är intoxinerad, hehe!
PS 2012 Felton Road Bannockburn Pinot Noir – tack men nej
tack. Provat två flaskor och den senare över två dagar. Första flaskan – skönt avloppsdoftande.
Andra flaskan – grispiss och avlopp dag ett, till det lite lätt sprits och
allmänt tunn och snipig. Dag två lite mindre grispissig men fortfarande sur och
trist. Är det såhär ni vill ha er pinot noir? Inte jag i alla fall…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar