Nuschka, assistant winemaker at Reyneke |
Efter två fullmatade timmar på Reyneke inklusive besök i
fabriken var det dags att åka tillbaka till Kapstaden. Min taxichaffis hade praktiskt
nog väntat på farmen, han hade frågat om han fick vänta vilket jag tyckte var
en bra idé. Det hindrade emellertid inte honom från att kritisera mitt beslut
att låta honom vänta, eftersom när vi var på väg nerför den slingriga dirt
roaden till M12:an undrade han lite sarkastiskt, ”HUR skulle du klarat dig om
jag inte hade väntat?!?!” Jag sa inget.
Väl tillbaka i Kapstaden och på hotellet började det skymma,
det var dags att tänka på mat. Jag messar med Britt och Per, ser om de har
kommit ner och är redo för kvällsmat. Det visar sig att de har precis bänkat
sig på The Fork, ett par kvarter längre ner på Long Street. Jag hakar på och
fredagen avslutas med en jättetrevlig middag med en del intressanta och goda
viner. The Fork, gott!
Morgonen efter är det lördag och resans officiella start. Först frukost och Eggs Benedict. Frukosthedonism i sin renaste form!
Sedan iväg till några hotell för att plocka upp några deltagare som likt jag kommit
ett par dagar i förväg, sedan iväg till flygplatsen för att hämta upp några som
precis anlänt. Därefter iväg till Rhodes Memorial för en gemensam
inledningslunch.
Vad kan man säga om Cecil Rhodes då? Som många andra
organisationer och länder som har en komplicerad historia har Sydafrika behövt
göra upp med sitt förflutna. I det ingår även förre premiärministern och
industrimagnaten Cecil Rhodes, som så sent som 2015 behandlades i proteströrelsen
Rhodes Must Fall. Monumentet är i alla fall upprättat på den plats Rhodes
använde som privat rekreationsplats, ett ställe för att dra sig tillbaka och
tänka igenom större beslut. Vi få in lite goda snittar och en utmärkt savvie. Lite överdådigt ställe, ligger
otroligt vackert på Taffelbergets östsluttningar, precis ovanför Kapstadens
universitet.
Stället verkar vara poppis för alla som vill ta intressanta
bröllopsfoton och dagen vi är där är inte olik någon annan. Jag smygfotar den
blivande brudgummen och hans entourage helt oblygt. Hoppas hon sa ja!
Efter lunchen blev det besök på Taffelberget – ALLTID lika läskigt
att åka linbanan upp!!! HATAR linbanor och speciellt den här men helt klart
bättre än alternativet – a nice healty walk. Och apropå alternativet var jag
inte sen med att upplysa alla i gruppen om gårdagens bravad, naturligtvis i
bästa ”by the way-stil,” att jag ägnat fredagsförmiddagen åt att springa runt
och över ”i princip hela berget.” Nåväl – jag antar att korkdefektsguden kommer
piska mig några extra gånger som bestraffning.
Lion's Head |
Apple's Head |
Efter Taffelberget
blev det bussning ner till hotellet och lite slappning och senare på kvällen en
gemensam middag på Restaurant Thirty Ate at Daddy’s. Riktigt trevligt och
supergott!
Struts och bea! |
Efteråt var det några som ville hänga på en tvättäkta (moahahaha!) afrikansk
jazzklubb – Mama Africa’s – men jag var ganska färdig så det blev en rask
promenad tillbaka till hotellet genom den pulserande och vibrerande staden –
det var ju lördagskväll! Söndagen skulle bjuda på mer vin och Cape Point.
2 kommentarer:
Och detta ar vad som doljer sig pa andra sidan buskarna. (Bild nr 12)
https://www.facebook.com/bkwine.per/videos/g.1009022245838337/10207970791014944/?type=2&theater
-P
Härligt! SOM jag undrat! ;-)
Skicka en kommentar