Till slut blev det söndag och dags att åka hem. Resan med BKWine var i alla hänseenden en riktig toppenresa! Massor av vin, massor av god
mat, insatt (och omfattande!) guidning, utmärkta hotell, supertrevliga
lokalguider, allt var kanon. En omfattande, intensiv och seriös resa som gav en
god överblick över de flesta viktiga vinområden i Sydafrika. Britt och Per, stort
tack!!!
Flyget gick först på kvällen, så jag fick ett par timmar
till i Stellenbosch att vandra runt i. Och nej, något mer vin blev det inte…
Resan hem gick sedan utan större incidenter. Efter att vi
kommit upp över molnen satt och tittade ut och försökte summera, vad hade jag
upplevt? Vilka lärdomar hade jag gjort? Vad var bäst?
När det gäller sydafrikanskt vin över lag så kunde jag med
bestämdhet notera att här kan de göra bra vin. Det var ytterst, ytterst sällan
som det dök in något som doftade bakelit och rök. Jag vill minnas att pinotagen
på Rickety Bridge var rökig, men annars fanns det inget vin som utmärkte sig
med rökighet. Över lag tyckte jag att vinerna vi provade hade hög syra, framför
allt de röda. Det skulle vara intressant att se vad som händer med lite ålder,
ge t ex Saronsbergs ”It’s got mor medals than Idi Amin” Syrah en sju-tio år i
källaren. Vad händer? Det är jag intresserad av!
När det gäller sydafrikansk mat säger jag bara: snooorgott!!!
The Pot Luck Club, Catharina’s,
luncherna på Solms-Delta, Glenwood, Montpellier, Simonsig… kalasgott!
Bästa producentbesöket? Saronsberg och High Constantia, alla
gånger. Mitt besök på Reyneke. Välkomnande, informativa, härliga att lyssna på.
Så sammanfattningsvis, köp mer sydafrikanskt vin och lagra
gärna! Och Per och Britt på BKWine, återigen stort tack!!!
PS. Jag lovade ju en epilog också. I höstas, mitt under novemberregnen, körde jag
en liten och högst improviserad provning på temat Sydafrika.
Galpin Peak – jättesmarrig! Ingen runt bordet satte att det
var pinot noir. High Constantia Cab Fronc – mycket, mycket god. De flesta hade
inga svårigheter att lista ut att det här var en cab fronc. Jag gillade båda
Saronsbergarna, Grenache och Syrah. Solms-Delta var faktiskt lite av
besvikelse, smakade lite kemiskt faktiskt. "Försvararen" från Rhone gjorde faktiskt rätt bra ifrån sig!
Och där slutar min Sydafrikaresa 2016. Tack alla som orkat läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar