How do we look? Ridiculous!

Så var det dags! Som vi diskuterat tidigare är nattflyget med British Airways via Heathrow ett väldigt värdigt sätt att ta sig till Sydafrika. Så ut 11.40 från Arlanda, landa 13.30 på Heathrow, ut 18.10 från Heathrow och landa 07.45 i Kapstaden. Ut 11.40 innebär nästan sovmorgon – inget uppstigande vid 03.00 eller något annat totalt okristligt.

Nästan sovmorgon, mind you… Ingen av oss gillar att vara ute i sista minuten och här var vår räddning att det någonstans stod att man skulle vara på plats tre timmar innan flyget gick. Perfekt! Nu var vi ju tvungna att vara där i god tid! Nåväl, det funkade fint. I vanlig ordning valde vi också att ta bilen till Arlanda och parkera på P41, som blivit vår nya favoritplats.

Självklart var vi ju fullt utrustade för tropikerna. Eftersom hattarna inte kunde knycklas ner i någon väska fick de ingå i utstyrseln. Tankarna gick omedelbart till Mel & Kim Rockin’ around the Christmas Tree där Mel, utrustad med fakehorn, frågar Kim, ”how do I look?”

Tja, vad säger ni? How do we look? Ridiculous!

Sydafrika… igen!

Ja men faktiskt! Någonstans sent 2017 bestämde Å och jag oss för att åka ner. Det skulle bli min fjärde sydafrikaresa och Ås första. Första till Sydafrika och första till Afrika över huvud taget. Riktigt trevligt. Vi pratade länge och väl om vad vi hade för önskemål, vad ville vi se och vad ville vi uppleva? Vin, golf, djur, natur, poolhäng, drinkar…? Ok kanske inte drinkar men allt fanns på bordet!

Några saker behövde vi bestämma rätt tidigt. Först och främst när på året vi skulle åka, och då insåg vi ganska snart att ur våra jobbperspektiv skulle november vara bäst (vi är ju båda bokslutsekonomer). I början av december hade nog funkat, men definitivt inte januari eller februari. Mars orkade vi inte vänta till så det fick bli november! Sedan var det viktigt att åka efter ett månadsbokslut men före ett annat och helst då före lönekörningen (ja ni hör hur plågsamt det är att vara ekonom...).

Nästa fråga var vart i Sydafrika vi skulle åka, och vad ville vi göra. Fråga handlade egentligen om, ville vi åka på safari? Vi var båda rätt inställda på att åka till Kapstaden, men där finns ingen safari. Var safari ett väldigt starkt önskemål? Jaaaa… fast nej. Vi ville båda väldigt gärna åka på safari men det var inget som var livsviktigt. Senare kanske. Eller, senare definitivt! Hade vi velat åka på safari hade vi varit tvungna att åka över Johannesburg, men eftersom det inte var viktigt den här gången valde vi att enbart flyga till Kapstaden och utforska det området.

Efter lite funderande och kollande på flygtider fick det bli ut måndag 5 november, mellanlanda några timmar på Heathrow, landa kl 07.45 i Kapstaden dagen efter och hem lördag 17 november sent på kvällen, hemma söndag eftermiddag. Och precis, angående Heathrow, vi valde British Airways – of course! Air France är väl helt ok men ska man flyga värdigt behövs det tyngre saker.

Vad skulle vi göra då? Och vad ville vi se? Och var skulle vi bo? En av anledningarna till att det blev november och inte mars är att det finns chans att se valar nere i Hermanus i november. Valarna vandrar norrut under sommaren och du kan se dem på nära håll i Walker Bay från juli till och med november. Vi tyckte att det hade varit kul att få se valar, så det måste vi göra! Alltså började vi med att boka två nätter i Hermanus. Tanken var att vi direkt från flygplatsen skulle köra sydöst till Hermanus och sedan under onsdagen bege oss ut på någon form av stabil farkost för att se valarna. Man kan tydligen se dem från land också.

Så lite djurupplevelse hade vi bokat in. För skojs skull googlade jag lite på ”simma med…” i kombo med Sydafrika och tydligen kan du simma med olika djur som en organiserad aktivitet. Du kan simma med sälar, du kan simma med delfiner, det går också bra att simma med sardiner och slutligen kan du även simma med hajar! Små hajar dock. Det kröp dock fram att eftersom sälar är vithajens favoritföda kan du, om du väljer att simma med sälar, även lite ofrivilligt simma med liiiite större hajar. Vi hoppade konceptet ”simma med…”

Men vi måste ju göra någon form av vintur bland vingårdarna, så därför bokade vi två nätter i Franschhoek. Slutligen kollade vi på olika boenden i Kapstaden.

Frågan är, ska man bo i själva Kapstaden eller i någon förort? Förra gången jag var i Kapstaden valde jag att bo i Newlands och det var super. Lugnt, behagligt lätt att parkera. Vi tittade på lite olika boenden men kom ganska snabbt fram till att vi nog ville bo i Camps Bay. Lite utanför stan men lite säkrare och lite mysigare. Efter lite sökningar på booking.com hittade vi Balfour Place som kom att passa oss perfekt.

Vad vi skulle göra i Kapstaden tänkte vi inte så mycket på, det finns ju jättemycket att se och göra. Table Mountain, Godahoppsudden, Lion’s Head, Waterfront, övernatta i en stuga på Kaphalvön, ligga på stranden, bada i det iskalla vattnet… Det skulle nog lösa sig. Kanske någon golfrunda? Resans fyra första dagar, två övernattningar i Hermanus och två i Franschhoek skulle nog bli rätt intensiva så det kändes bra att inte har så mycket inbokat under den andra halvan.

Så en skön kombo av lite planerat och lite oplanerat. Vi bokade dock en fet Mercedes att glassa runt i – man måste ju ha en skön ride! Och något stort att krocka i…

Nytt år nya friska tag!

Jamen faktiskt! Lusten att skiva var som helt bortblåst ett tag (öh… ganska lång tid?) men nu börjar det klia i fingrarna igen. Det är ju trots allt väldigt kul att skriva! Kanske det är 2019 års trend, the return of the blog!? Jag började blogga 2009, så i år fyller min blogg 10 år. Det fanns, jag säger det fanns... det fanns en idé för något år sedan att skriva 1 000 inlägg till 10-årsjubileet.  Well, it aint gonna happen. Men nu kör vi igen!

Hursomhelst. Jag hade börjat på min redogörelse för min golfresa till Sydafrika i mars 2017, och ambitionen är att avsluta den. Men jag gör en paus och istället berättar om Ås och min resa till Sydafrika nu i november 2018 medan minnet är färskt (friskt?). Så häng ut, ni som väntar på tokiga berättelser från golf-Sydafrika! Exempelvis när jag körde runt i Kapstaden halva natten eller när jag tog fel avfart i en rondell och hamnade på ett ställe jag absolut inte skulle hamna på… Till alla er säger jag bara, you hang in there!

Men utan fortsatt ado, här kommer Ås och min fantastiska Sydafrikaresa i november 2018.

Golf i Sydafrika – sista förberedelserna

Någon gång i januari 2017 kändes det mesta klart. Jag hade bokat flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider. Jag kände mig taggad och laddad! Några småsaker återstod dock, som t ex inrikesflyget mellan Johannesburg och Kapstaden. Jag bestämde mig för Fly Mango, som verkade vara en kvalitetsleverantör av inrikesflyg i Sydafrika. Jag skulle landa i Johannesburg 07.15 och de hade en flajt som gick 8.10. Tight, gick det? Jag mailade. Inget svar. Mailade igen, inget svar. Hm! Vis av mina erfarenheter av att boka starttider på golfbanorna greppade jag telefonen och ringde. Då svarade de direkt. Nä, det var dagens dream on. Tidigast, ansåg de, var 11-flyget. Nåväl, då fick det bli det. Bokade via nätet, fick biljetter och allt på en gång, perfekt.

Något mer? En joggingtur såklart! Eftersom de flesta banor verkade ha stängt för greenfeegäster på lördagar verkade min första lördag bli en golffri dag. Det är klart, du kan åka till någon vingård eller gå runt i stan eller bara ligga och slappa, men då jag tyckte att min joggingrunda runt Table Mountain förra året var rätt trevlig tänkte jag boka en runda till via Run Cape Town. Den här gången valde jag Newland Forrest, en runda som verkade annorlunda och utmanande.

Något mer? Näe, nu kändes det klart… Jo! En sak till: Arlanda – boka parkeringsplats. Förra året tog jag pendeln ut och taxi hem, den här gången hade jag tänkt att lyxa till det med taxi både ut och in. Golfbagen, ni vet… Men så tänkte jag – varför inte ta bilen och parkera på Arlanda? Kostnadsmässigt verkade det gå på ett ut, så då valde jag det alternativet. Inga problem att boka och betala.

Nu då! Något mer att boka? Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats… medlemskap i golfklubb!!! Det behövdes ju – greenfeesystemet bygger ju på att du är medlem i någon klubb, för att kunna spela greenfee på någon annan bana. Det behövdes ju såklart inte, på ingen av de banor jag kom att spela på i Sydafrika frågade de efter mitt svenska medlemskap. Det var bara att betala och spela. Men men, (1) svensk luteran som man är och (2) jag hade ju ändå tänkt gå med i Viksjö GK, så innan jag åkte gick jag in som fullkontaktsmedlem. Tio papp toksträva och utspädda Barolos i medlemslån och sju lakan överprisade Morris-Saint-Dennis i årsavgift. En snygg dragning med kortet.

Nu ska det väl ändå vara klart?! Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats, medlemskap i golfklubb… ahhhhh kanske nya klubbor? Det var faktiskt rätt nära! Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR mina gamla Ben Hogan bladklubbor från tidigt nittiotal, men seriöst: lite Stig Helmer-varning. Och, vilket många påpekat: Ditt spel skulle bli SÅ MYCKET BÄTTRE om du köpte nya klubbor! Så, sagt och gjort. Jag hade spanat in några schyssta Mizuno Extra Cutting Edges Fly By och några Titleist MZXR-FX:ar och tog mig till Dormys där jag i bästa blindprovningsanda bad om att få prova dessa tentativa klubbor jämsides med en av mina gamla Ben Hogans. Så, Mizuno-7:a mot Titleist-7:a mot Ben Hogan-7:a.

Resultatet: ingen skillnad! Ingen märkbar skillnad mellan de nya klubborna och min gamla. Ok, de gick lite längre, men det fick jag förklarat av A att det berodde nog snarare på att de var ”strongloftade.” Det kan behövas viss förklaring: för att få spelare att känna att de slår längre med nya klubbor (som är utvecklade med den absolut senaste tekniken och de nya materialen) har klubborna ”loftats upp” något. En modern 7:a är således loftad som en gammal 6:a. Så när du slår med en ny 7:a går den som en gammal 6:a. Alltså, om du jämför en gammal 7:a mot en ny 7:a så slår du länge med den nya för att den har lägre vinkel. Ren och skär inflation. Ni fattar: jag passade på nya klubbor!

Men något mer? Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats, medlemskap i golfklubb… En ny kamera kanske! Jo men det måste jag ha. Även om jag är jättenöjd med min gamla Nikon D-300 väger den ändå ett ton och jag ville ha något smidigt, som tog bättre bilder än mobilen. Efter lite letande fick det bli en Canon PowerShot G9X. Supernöjd! Hade med den i bagen och överallt annars.

Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats, medlemskap i golfklubb, ny behändig kamera… Internationellt körkort såklart! Jag blir tokig – hur mycket skulle fixas innan??? Ansökte via Motormännen, betalade, fixade foton, kom hem någon vecka senare. Smidigt.

Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats, medlemskap i golfklubb, ny behändig kamera, internationellt körkort…

Internationellt körkort…

Internationellt körkort…

Viner att ta med till Putte och nya golfkläder! En snabbis till Dormys, ett gäng vita pikéer och en rosa i svalt syntetmaterial, strykning av mina shorts. En snabb räd i källaren: en snygg riesling och en champagne for drinking och en Pol Roger för ge bort.

Flyg, boende, hyrbil, restauranger, starttider, inrikesflyg, joggingtur, p-plats, medlemskap i golfklubb, ny behändig kamera, internationellt körkort, nya golfkläder, vin för present och viner att drickas…

Viner att drickas…

Viner att drickas…

JAG VAR KLAR!!!

Golf i Sydafrika – hyrbil, restauranger och golfbanor

Flyg fixat, tidplan fixat, hotell fixat. Vad fanns kvar? Hyrbil, restauranger och vilka banor jag skulle spela på såklart! Om vi börjar med bilen: precis som med hotell, restauranger och flygresor finns det numera olika sajter som suger upp informationen från andra sajter. Om du exempelvis googlar på ”hotell Kapstaden” kan du ge dig tusan på att booking.com och hundra varianter på booking.com och dess konkurrenter dyker upp på de första 1 000 sidorna. Googlar du på ”restauranger Kapstaden” kommer Tripadvisor upp. Och – googlar du på ”hyra bil Kapstaden” kommer Rentalcars.com upp.

Nåväl – eftersom jag var ute i rätt god tid verkade det finnas gott om lediga bilar till rätt bra priser. Det verkade som du kunde hyra en liten bil i åtta dagar för typ 1 200 kr eller så. Sjuuuukt billigt! Biluthyrningsfirmorna verkade seriösa, de flesta likartade men vissa skillnader. Vissa krävde deposition – typ 25 000 kronor eller liknande, andra inte. Vissa krävde att du hade två kreditkort (jag hade bara ett vid den här tiden). Jag läste avtalen, de verkade vara ganska straight-forward.

Men så var det det här med vänstertrafik! Som gammal brittisk koloni körde de naturligtvis på vänster sida, något jag hade noll erfarenhet av. Är det svårt? Hur svårt kan det vara! Jag pratade med folk, ”du kommer in i det.” Jag googlade på ”driving on the left” och hittade en film som några amerikanska golfande punks lagt ut när de körde runt i Skottland. Smala vägar, regn och köra vilse. Jag modifierade min sökning och googlade på ”driving on the left Cape Town” istället. Kan varmt rekommendera den här filmen – och jag hoppas att ni noterar mannen som helt bekymmerslöst har tagit en promenad över motorvägen! Kombon Afrika och vänstertrafik lät inte helt oproblematiskt…

Vi kan ju även notera att om vi letar lite så är det inte bara Storbritannien och Sydafrika som kör på vänster sida - du har hela Australien, Indien, Japan, Thailand... så lite som schizofrenas riksförbund - vi är fler än ni tror.  

Hursomhelst – jag visste att jag skulle krocka och  därför bestämde jag mig för att jag ville ha en STOR bil att krocka i. De där billiga småbilarna för löjligt lite pengar gick bort. Jag kryssade i stor bil och automatlåda och landade följaktligen i Avis och Mercedes C-klass. Eller liknande. Nästa steg upp i storlekskategori var buss, och det kändes lite ”over the top.” Jag bokade också GPS, eftersom jag inte litade på internettet i min iPhone. Eftersom det var Avis behövde jag inte heller lägga deposition, vilket jag tyckte var bra. Så då var bilen klar också.

Nästa steg var att boka restauranger – DET var ett viktigt kapitel! Vid mitt förra besök hade jag bokat The Pot Luck Club och det hade varit super. Vi hade också ätit en fantastisk lunch på Catharina’s. Kanske boka The Pot Luck Club igen? Tja, kanske? Men varför inte prova något nytt? Jag googlade som en vettvillig och hittade flera intressanta listor. Det finns ett helt överflöd av goda restauranger i Kapstaden! Ganska snart kom jag fram till att huvudnumret skulle vara middag på La Colombe. Jag ville också äta på deras ”bakficka,” Foxcroft. Sedan tyckte jag att Aubergine och The Codfather lät spännande.

Det intressanta med restauranger är att läge, fräschhet och tillfälle kan vara så mycket av upplevelsen. Ibland kanske du inte vill ha en överdådig fine diningupplevelse på någon fancy krog utan bara något enkelt och fräscht vid havet efter en hård dag på golfbanan. Jag tyckte att The Codfather lät perfekt i det avseendet. Tyvärr kom jag aldrig dit, men jag tror det kommer gå fler tåg.

Av den anledningen bokade jag inte in fler restauranger. Det fick ge sig, helt enkelt! Men La Colombe, Foxcroft, Aubergine och The Codfather bokade jag. Det var inga problem, alla var snabba på att skicka bekräftelse på mail så det kändes tryggt.

Kvar var det stora ångestprojektet – och huvudnumret för resan – vilka golfbanor skulle jag spela på??? Jag hade gjort upp en preliminär önskelista där Royal Cape, Arabella, Pearl Valley och De Zalze stod överst. Royal Cape kanske inte så mycket för golfupplevelsen utan mer för att det var en anrik bana och en av de mest kända. Men Pearl Valley – ah! Den var jag ju TVUNGEN att spela på! Det fanns gott om andra banor också, exempelvis Erinvale och Clovelly, samt Atlantic. Atlantic såg rätt intressant ut!

Som jag nämnt tidigare skulle jag få sex golfdagar i Kapstaden/Hermanus innan jag skulle flyga till Johannesburg. Efter en hård selektering fick det bli Royal Cape, Pearl Valley, Arabella, Erinvale, De Zalze och Clovelly. Atlantic föll tyvärr bort.

Fast när det gällde att boka tee time var banorna allmänt svårflörtade! På hemsidorna kunde jag läsa att det gick att boka tidigast en månad innan, och när jag testade att boka en månad framåt verkade det inte finnas så många tider. Lördagar verkade också stängt för greenfeegäster. Jag hittade en sajt som heter Golfscape som verkade ha en del tider, men samma sak där – det var tidigast en månad innan som gällde. Sedan var det knepiga tider – 07.00 eller typ 13.00. Jag tänkte att Royal Cape kunde funka som uppvärmning, och bokade 07.00 via Golfscape. Jag mailade också några banor, exempelvis Erinvale, men fick aldrig några svar. Till skillnad från restaurangerna verkade golfbanorna vara helt off-line – knepigt! Jag kommer komma tillbaka till Golfscape - undvik.

Till slut tröttnade jag på att vänta på svar eller på att lediga tider skulle dyka på deras hemsidor, så jag tog telefonen och ringde dem. Då var det inga som helst problem. De var supertrevliga och Sir och Good Afternoon och Thank you och No Problems. Kul! Jag bokade morgontider, eftersom jag (1) ville komma iväg tidigt och (2) öppna upp för möjligheten att spela ett varv till sedan på eftermiddagen. Alla skickade även bokningsbekräftelser på mail, så då var de plötsligt on-line. Arabella fick dock bli efter lunch, eftersom jag skulle köra ner till Hermanus efter frukost på torsdagen.

Så efter MYCKET googlande, en hel del mailande, en hel del ångest, och efter några trevliga telefonsamtal verkade det mesta finnas på plats: flygbiljett, hotell, hyrbil, restauranger och golfbanor. Kul, spännande! Några småsaker återstod dock, som att boka inrikesflyget mellan Johannesburg och Kapstaden. Kanske något vingårdsbesök också. Och köpa en smidigare kamera. Kanske nya golfklubbor? Mina dagar i Johannesburg skulle Putte ta hand om, och där tänkte jag bara säga JA till ALLT. Så jag började bli redo!

Golf i Sydafrika – förberedelser, del 2

Ok, flyg bokat. Skönt! Nästa sak att bestämma var boendet, samt hur länge jag skulle vara i Kapstaden. Jag hade fått en mycket generös – och lukrativ – inbjudan från Putte att bo några dagar  hos dem i Johannesburg, en inbjudan som jag med glädje tackade ja till. Jag kan inte säga att jag var särskilt svårövertalad – ”här i Johannesburg kryllar det av goa mästerskapsbanor och vi har massor av vin i vinkylen som måste drickas upp snart!”

Samtidigt hade jag börjat kolla lite på banor runt Kapstaden och gjort en preliminär spellista. Om du googlar på golfbanor runt Kapstaden är det alltid några som dyker upp: Royal Cape, Pearl Valley, De Zalze t ex. Sedan tipsade Putte om Arabella nere i närheten av Hermanus. Sedan var jag sugen på Steenberg, The Atlantic och Clovelly. Erinvale lät också trevlig. Jag började räkna ihop mina dagar och kom fram till att flyget gick på onsdagen, jag landade på torsdagen, så första speldagen kunde bli fredagen. De flesta banor verkade ha reserverat  lördagar för sina medlemmar, så då fick jag göra något annat. Sedan kunde jag spela på söndag, måndag, tisdag samt onsdag i Kapstaden. Om jag ville åka ner till Hermanus och spela på Arabella fick det bli på torsdagen, för att sedan åka upp till Kapstaden igen och flyga till Johannesburg på fredagen. Alternativt skulle jag flyga upp till Johannesburg på torsdagen, men då blev det bara fyra speldagar i Kapstaden och en i Hermanus. Det kändes lite kort, så då fick det bli fem speldagar i Kapstaden samt en dag i Hermanus.

Sagt och gjort. Hotell behövdes därför för perioden torsdag till torsdag i Kapstaden, samt torsdag till fredag i Hermanus. Hur ser då planen för att välja hotell ut? Om du kollar på en karta över Kapstaden ser du ganska snabbt att hela stan ser ut lite som en båge. Överst har du stadskärnan, till vänster ligger strandvägen med små fashionabla områden som Sea Point och Camps Bay, till höger har du slätten och massor av sammanlänkade förorter som slutar vid Muizenberg. Och i mitten har du Berget. Hotell verkade det finnas gott om.

Det verkade som att det skulle löna sig att vara lite strategisk. Då jag har lite lätt anlag för lappsjuka visste jag att jag skulle föredra ett hotell i stan, eller nere vid Waterfront. Att bo i en avlägset belägen stuga i skogen är inte riktigt min grej. Samtidigt skulle jag ju köra bil rätt mycket så det skulle ju vara lätt att ta sig till hotellet och lätt att parkera. Det var inte säkert att de hotell som fanns i stan hade parkeringsmöjlighet, och de som angav att de hade det hade egentligen inte det. Skrapade du lite på ytan på de olika hotellen visade det sig att när de sa att de hade parkering menade de att det fanns parkering på gatan.

Därför började jag titta på hotell i de förorter som låg till öster och sydöst om stadskärnan. Exempelvis i Rondebosch, Newlands, Claremont. Någonstans där. Det visade sig naturligtvis också att de hotellen var betydligt billigare, så jag såg bara fördelar. Lätt att ta sig till, inte behöva meckla sig in i stan, billigare pris. Efter lite letande fastnade jag för Riversong Guesthouse i Newlands. Jättemysigt och kanonbra ställe!

Jag passade även på att boka hotell i Hermanus.  Planen var att åka ner på torsdagsmorgonen, äta lunch på något trevligt ställe, gå 18 hål på Arabella, äta någon trevlig middag på kvällen. Det fanns naturligtvis alternativet att bo på det stora hotellet vid Arabella, vilket skulle vara smidigt. Men det var lite dyrt och det verkade inte som att de hade någon mysig restaurang heller. Så då fick det bli The Gallery Studios i Hermanus.

Så långt så bra! Flyg bokat, hotell i Kapstaden och i Hermanus bokat. Det preliminära schemat började ta form. Gå ombord planet på onsdagen, landa tidigt på torsdagen, ta inrikesflyget till Kapstaden, hämta ut hyrbilen och köra till hotellet. Golf på fredagen, något annat på lördagen. Golf söndag, måndag, tisdag, onsdag på banor runt Kapstaden. Torsdag morgon förflyttning till Hermanus, spel på Arabella på torsdag eftermiddag. Fredag förflyttning tillbaka till Kapstaden, köra direkt till flygplatsen, lämna tillbaka bilen, flyga till Johannesburg fredag tidig eftermiddag. Sedan grillning, poolbad, mästerskapsbanor och outtömligt flöde av perfekt moget vin från den Puttanska källaren. Jag var fett laddad!

Golf i Sydafrika – förberedelser, del 1

Jag tror aldrig att jag har googlat så mycket inför en resa som inför min sydafrikanska golfresa! Den främsta anledningen till det var ju naturligtvis att jag inte åkte med någon resebyrå utan snickrade ihop allt själv. Med lite hjälp förstås. Och en himla massa googlande!

När jag väl fattat beslutet att jag skulle åka hamnade jag i det spännande läget att det fanns en del angenäma problem som behövde lösas. När skulle jag åka, hur länge skulle jag vara borta, var skulle jag bo och vilka banor skulle jag spela på? Samt, inte minst, vilka restauranger jag skulle besöka! Någonstans lite gnagande började jag även bli varse om att eftersom jag inte skulle åka med någon resebyrå skulle jag inte bli bussad runt till de olika golfbanorna utan jag skulle… hyra bil och – vänta nu – har inte Sydafrika vänstertrafik? Huga! Jo men så måste det bli. Förutom att boka allt själv skulle jag även hyra bil och köra runt själv, i ett land som har vänstertrafik. Min erfarenhet av att köra på fel sida vägen: noll meter. Men just den detaljen valde jag att skjuta på framtiden.

Det första som behövdes bestämmas och bokas var när jag skulle åka och hur länge jag skulle vara borta. Den senare frågan var ganska lätt: jag tänkte mig två veckor, plus/minus någon dag om det passade bättre med flyg eller så. Men när? Gällande Sydafrika finns det tre rådande teorier om när det är som bäst att åka. Låt mig presentera dem nedan:

Novemberteorin: Obehagligt många svenskar tycker att november är årets svåraste månad som bara bör avskaffas. Av någon konstig anledning tycker dessa människor att december, som både är kallare och mörkare, är roligare än november. Helt ofattbart. November är ju jättemysigt! Och med lite tur kan vi även få lite myssnö i november. Så nä, november tänkte jag inte åka bort från. Det finns dock en bra sak med att åka i november: du kan se valar i Sydafrika. Men då väljer du november av den anledningen.

Januariteorin: Den här teorin har jag lättare att ta till mig. Varför inte åka i januari, när det är som allra kallast, mörkast och förjävligast? Det är mörkt när du går till jobbet och mörkt när du går hem. Det är oftast ganska kallt och rått. Alla gator är helt söndernergrusade. De flesta du känner ligger hemma i VKS (som är så obehagligt att vi inte vågar uttala dess fulla namn) och bara tokspyr. Vädret i Sydafrika är då som allra bäst – det är varmt och inte för torrt. Vi åker! Det finns dock två nackdelar med att åka i januari. För det första, skillnaden i förjävlighet är inte så stor mellan 1 januari och 15 januari, eller mellan 15 januari och 31 januari. Så även om du flyr iväg två veckor till ett land med högsommar så kommer det vara fullkontaktsvinter när du kommer tillbaka. Ok, du slipper två veckor. Men det är stor chans att det är mörkt, nollgradigt och lite småregnigt när planet landar på Arlanda. Den andra nackdelen med att åka i januari har att göra med min profession: under januari gör vi ekonomer BOKSLUT. Det vanliga då är att du jobbar väldigt långa dagar och så gott som alla helger. 300 övertidstimmar bara i januari är inget ovanligt. Så då gick även januari bort.

Slutet av februariteorin: Du härdar ut december, januari och det mesta av februari. Du fixar bokslutet. Som en klippa är du kvar på jobbet medan alla andra är i Thailand. Som belöning för att bokslutet är klart och att du härdat ut får du åka på en två veckor lång resa till värmen. Först arbete, sedan vila. Och när du kommer hem från dina två veckor i värmen är det VÅR i luften! Den enda nackdelen med att åka i slutet av februari är att det kan vara ganska torrt i Sydafrika vid den tidpunkten. Men men.

Som ni kanske listat ut vid det här laget valde jag slutet av februari. Det blev dock utfärd 1 mars, eftersom vi behövde lämna in årsredovisningen absolut senast 22 februari och budgetunderlaget 1 mars. Före det fanns det över huvud taget inte en chans att komma ifrån, speciellt inte då jag var projektledare för årsredovisningen.

Så ut 1 mars, tillbaka 14 mars. Efter inrådan av Putte valde jag att åka via Johannesburg, så jag bokade den resan först. Det går rätt täta inrikesflyg mellan Johannesburg och Kapstaden, så det kändes som en senare fråga. Förra gången flög jag med Air Andouille, nu blev det British Airways. Ut från Arlanda vid lunchtid, kortare mellanlandning på Heathrow, landa i Johannesburg 07.15 på morgonen efter. Perfekt! Jag räknade med att vara i Kapstaden tidig eftermiddag, före köerna och när det var ljust. Ville inte riktigt köra bil i den afrikanska natten på fel sida vägen i ett land jag inte kört bil i tidigare…