Split the atom, split the infinitive

Vid mitt senaste besök hos min nordliga pusher blev jag erbjuden minst en Mk II (3.8), som jag passade på. Utöver det blev jag erbjuden att dela minst en låda La Ferme du Mont, från Atomwine. Det var det dock betydligt svårare att säga nej till så det fick det bli! Jag beställde både village och ch9p och det gick inte många timmar innan jag fick mess om att beställningen var färdiglevererad. Atomwine, bästa service! Nu gäller det bara att hitta tid att hämta upp flaskorna hos min pusher…

Mitt engelskaprojekt går dock rakt down the tubes. To boldly go where no man has gone before, typ. Oktober var lite för hektisk och jag har missat lite för mycket, och nu i november har det varit fullt upp med annat. Det finns dock en liten förhoppning att det nu i december ska finnas lite tid att läsa om The Remains of the Day, diskutera the ghastlyness of applying third person s incorrectly samt förklara alla turerna i det amerikanska inbördeskriget och six wivesian Henry VIIIs sätt att styra England. Those of us in the future will demand boldly putting aside our partisan blinders and abandoning our ideological... entrenchment. Återkommer!

PS Bilder från Kungsan (Stockholms Stadsmission, Bad Radiator, Fortums VD) och Kulturhuset (World Aids Day) DS

Ska sköta Screens Instagramkonto under en månad

Screen är Kulturhusets digitala konstgalleri och jag har fått ett mycket trevligt uppdrag: Jag ska sköta om Screens Instagramkonto under en månad! Det ska bli mycket kul! Klicka här för att komma till vanliga Screen.

Efter lite funderingar blev min presentation såhär:

"Ulf Bengtsson är mycket språk- och fotointresserad och gillar att se det humoristiska, underfundiga i vardagen. Det kan röra sig om detaljer, en felstavad skylt, ett syftningsfel. Eller ett udda ord, som torskloin. Varifrån kom det? Eller att upptäcka att vissa av IKEAs muffinsformar är döpta till KÅLPUDDING – hur gick det till? Ett typiskt twittermeddelande från Ulf en lördagsmorgon kan låta såhär:

Tvättar. I tvättstugan bredvid tvättar en kille i morgonrock. Tankarna går till Terminator 1: ”wash day tomorrow, nothing clean eh?”

Sedan en tid tillbaka bloggar Ulf både på KulturhusetsBesökarna-blogg och på sin egen blogg, som i alla fall tidvis handlar om vin."

Jag ser mycket fram emot detta och hoppas att ni vill följa!

2011 Egon Müller Scharzhof Riesling

I söndags var vi inbjudna till David för namngivningsmiddag – det var supertrevligt! I ett hus som var fyllt till bristningsgränsen av överlyckliga småbarn och helglediga föräldrar lät jag mig förföras av en synnerligen smarrig smörgåstårta och därtill en chokladkaka som var helt underbar. Jag pratade ganska länge med T och fick reda på att tillräcklig tjock is att åka långfärdsskridskor på är 30 millimeter men att 27 millimeter är att utmana ödet. ”Ja, det är härligt när isen är så tunn! Då ser man ju ner!” Well well. Sedan pratade vi overdrive, british racing green, banteknik och startknappar och jag blev följaktligen erbjuden att förvärva minst en Mk II (3.8 såklart). Det var lockande!

Jag fick även möjlighet att prova 2011 Keller Riesling RR, som varit öppen i sex dagar. Fortfarande helt underbar! Tropisk frukt, blommor, lite godis, förförande förpackat i en stram syra. Mycket gott! Tror att jag har några 2007:or i källaren, dags att ta fram dem tror jag…

Och självklart blev jag neddragen i källaren för att få reda på vad jag missade för två veckor sedan och det var bittert. Men men, vi får boka in något snart! Fast jag får med mig en flaska hem: 2011 Egon Müller Scharzhof Riesling. Mycket spännande, jag tror faktiskt inte att jag provat någon av Egon Müllers produkter tidigare. Jag poppar direkt på söndagen.

Direkt ur glaset en helt förförisk blomdoft. Det är vita blommor, det är äpple, det är friskt. Det är riesling i sin absolut renaste form, helt helt underbart! Ingen diesel, ingen tropisk frukt, men ett uns av godis retar med oss. Shit vad underbart. Det är som någon har sagt till Nahebarnen att sluta leka och kom in och gör era läxor!

I munnen känner jag vilken oerhörd balans vinet har. Det är syra, men inte för mycket. Det är helt torrt, men inte knastertorrt. Mycket fylligt. Jag provar vinet över tre dagar och dag två blommer det ut fullt. Vinet dag två är helt integrerat och helt klunkvänligt. Jag tror aldrig jag någonsin smakat ett så klunkvänligt vin! Helt underbart, såhär vill jag ha min riesling. Det ska definitivt bli mer av Egon Müller och Scharzhof. Jättetack David, det var mycket generöst!

Jag försöker få till någon bild där vinflaskan står i gräs eller i naturen, men vi bor ju mitt i asfaltsdjungeln så det närmaste jag kommer är min favoritblomma:

Har absolut ingen aning om vad den heter (alltså vad det är för sort). Är det en azalea? Eller en amaryllis? Eller krysantemum? Jag vet inte! Jag bodde i djungeln när vi gick igenom blommor och landskap – kan t ex aldrig lära mig skillnad på Gästrikland, Hälsingland och Västmanland… Fråga mig om femcentimetersgetingar, Portugisiska örlogsmän, termitdrottningar eller hur man ser om en grön mamba ska attackera eller inte istället!

Hursomhelst, på dagen är alla blad uppe och på kvällen sjunker de ihop. Jag vet inte varför, men jag tycker att den ger ett så sympatiskt intryck. ”Nu är det dag, nu ska vi jobba!” följs av ”nu är det kväll, nu får man vila!”

Sist men inte minst, Sweet Lord vad vi älskar att hånas – och bli hånade! Är det inte Livets Godas chefsredaktör (”det är ju inte ’livets goda’ man tänker på när man träffar honom”) så är det gammelmedias dinosaurier till vinjournalister. Jag läser Mölstads alster från i förrgår och kroppen ryser av välbehag när jag läser hur jag blir placerad bland de lägre stående varelserna:

”Det är ingen hejd på hur många ord det kan behövas för att beskriva sin upplevelse.”

”De flesta texterna är dock både träffsäkra och självsäkra – men ack så nördiga och introverta. De flesta verkar inte ens vilja bli lästa av andra.”

”Dock tror jag inte att mitt jobb som vinskribent och recensent här på SvD är hotat. Trovärdig konsumentjournalistik verkar inte ligga för någon av dessa människor. Dessutom är det ingen stor folkrörelse.”

”Man drabbas av en plötslig längtan att skriva om sina tankar i ett visst ämne – och vips startar man en blogg. Efter en tid tröttnar många när de fått skriva av sig – och upptäckt att världen inte längtat efter deras tankar.”

Okidoki. Jag kan inte annat än ta fram ett av mina favorit-West Wing-citat: ”If they’re shooting at you – you know you’re doing something right!”

Vernissage för fotoprojektet A Day in the World

För ungefär ett halvår sedan, den 15 maj 2012, iscensattes fotoprojektet A Day in the World. Under denna dag uppmanades människor över hela världen att fota sin vardag – hem, arbete, kultur, mat och samhälle, och skicka in dessa bilder. Resultatet blev långt över förväntan, närmare 100 000 bilder från runt 160 länder skickades in. Alla dessa bilder kan ses på ADAYs hemsida, och ett mindre antal valdes ut till en bok som vägde in på ca 500 sidor.

Jag var själv med i projektet – se här för hur min dag var – och eftersom jag kom med i boken med en pytteliten bild the size of a wafer-thin mint tyckte jag att det var kul att gå till vernissagen på Kulturhuset och se de andra bilderna.

Jag gillade verkligen de här bilderna. En del proffsbilder, men de flesta är nog tagna av vanliga fotointresserade människor. Framför allt tyckte jag att de flesta bilderna utstrålade en oerhörd glädje och inte minst värme. Fokus var vardagen - inga perfekta solnedgångar, inga studiobilder och framför allt inga ”svåra bilder.” Mycket fina bilder, det var mycket intressant.

I ärlighetens namn så fanns en liten förhoppning om att någon av bakgrundspersonerna Desmond Tutu eller Richard Branson skulle vara där, men men. Can’t have it all, can you? Det var dock mycket intressant att lyssna på talarna, inte minst på Jeppe Wikström som pratade om projektet. Läs gärna mer på hemsidan, gå dit!

En rapport från den senaste tidens runtflängande

Det har varit fullt upp! Jag har rest land och rike runt för att undervisa i ekonomins underbara värld, allt från koncernredovisning och maximala skattemässiga avsättningar till marknadsföring och organisationsteori via strimlor av omvärldsanalys.

Tecken på att du gjort något bra? Du håller kurs i koncernredovisning, d v s obeskattade reserver, övervärden på grund av dolda reserver i dotterbolaget, undervärden i dotterbolaget, nedskrivning av aktier, indirekt ägande, apportemissioner, goodwill och minoritetsägare, omvända förvärv, internvinster, upplösning av uppskjuten skatteskuld, kassaflödesanalys i koncernen och studenterna klagade över att kursen var FÖR KORT!

Tecken på att du håller på att bli en insnöad Fjollträskare? Du håller kurs i Avesta, vilket ligger i södra Dalarna, och under ett lektionspass, för att exemplifiera något, säger du ”ja här i Norrland så…” och när du hör hur hela klassen protesterar vigorously tänker du ”jamen var är jag någonstans då?”

Utsikt från ett lektionsfönster under en oktoberdag...

Avesta var faktiskt en mycket trevlig stad. Jag hade kameran med mig och tanken var väl att ta lite kort på omgivningarna, men det var så intensivt så jag han inte med något fotande. Däremot han jag med tre löparrundor i den avestianska skogen. Jag är fortfarande i plågor.

Fast jag föredrog nog ändå Tranås, tyckte att det var en trevligare stad. Siesta, god mat!

Sedan kändes det mer bekant också, det kändes som jag var på väg till Skåne. Under min vistelse i Tranås har jag funderat en del på det här med pedagogik, och inte minst föreläsningstil. Som en del av er känner till har jag undervisat en hel del på Stockholms universitet, framför allt i bokföring och företagsanalys. Jag brukade säga att jag var Företagsekonomiska institutionens Drill Sergeant, d v s den som lär studenterna gå i takt och skjuta rakt. Ni kan googla på bilder på Drill Sergeant, kanske är bra. Fast i stället för ”get down and give me fifty, you worthless maggots!” så var det nog ”ge mig fem kassaflödesanalyser och femton överavskrivningar, era soon-to-be-chained-to-the-konteringsmaskin-sons-of-bitches!”

Jag skulle nog säga att min föreläsningsstil är 10 % show, 70 % behandling av det aktuella ämnet och 20 % berättelser om ”hur det verkligen är.” Flera skulle nog säga att det är 100 % show, och då i formen show off, men det försöker jag bortse från. Konceptet har jag plankat rakt av från X, som förfinat det till perfektum. X brukar också varje år få förfrågningar från studenterna om just en allmän 7,5-poängskurs i ”hur det verkligen är.” Vi får se – det kommer nog.

Sedan har jag kommit till slutet av mitt Wordfeudande. Sedan i höstas har jag gått en bit över 250 ronder och det känns som att det är dags att lägga handskarna på hyllan. Tänkte gå 300 matcher, så riktigt slut är det inte. Hittills ligger jag på en vinstprocent på 80 %, vilket jag tycker är klart godkänt. Största ord hittills har kammat hem 396 poäng, flest poäng i en match hittills ligger på 762 poäng, största poängseger 561 poäng plus och störst förlust minus 413 poäng. Snittvinst 116 poäng plus, snittförlust minus 91 poäng. Återkommer med fullständig statistik när mina 300 matcher är avklarade!

2005 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken

I rest my case, liksom.

PS Tack så jättemycket för alla gratulationer! :-) Nu väntar fruktsallad, initialläsning av The Hope samt provning av nyfådda, prickiga strumpor. Återkommer! DS

2002 Paul Bara Special Club med Beatles, Denise Rudberg och tårta

Lördag och eftersom jag snart fyller år har vi Cs mor + man (U1 och I1) samt syster + man (M1 och M2) över på lite lunch. På menyn står Toast Skagen, ingefärspasta, ost och tårta. Allt sköljs ner med lao waivatten och champagne, i det här fallet 2002 Paul Bara Special Club som legat alltför länge i kylskåpet.

Men först lite presenter! Det här var utan konkurrens det minsta paketet jag någonsin fått, vilket föranledde en viss munterhet.

Men det visade sig innehålla hela Beatlesboxen, vilken jag önskat mig vilket var jättekul. Stort tack! Sedan fick jag Denise Rudbergs andra bok, Två gånger en vana som jag också önskat mig. Jag har ännu inte bloggat om resultatet av sommarens deckarchallenge, men så mycket kan jag säga att jag gillade Denis Rudbergs Ett litet snedsprång. Ganska mycket Solsidanhumor, faktiskt. Lite roligt också att boken är på ca 430 sidor och när du kommer till sidan 400 har de inte kommit en millimeter närmare lösningen. Jag satt på balkongen i somras och helt plötsligt slog det mig att ”shit hon har bara 30 sidor på sig att lösa morden!!!” Men det gick alldeles utmärkt.

Åter till skumpan. Jag vill minnas att jag köpte några flarror av 2002 Paul Bara Special Club, kan det har varit förra sommaren? Förrförra? Det kom också ganska många trevliga rapporter som sa att den var mycket trevlig och tillgänglig (Loiresonen VPK2881, t ex). Hursomhelst, vi poppar.

Sweeeeeet Jesus vad god den är! 2002 Paul Bara öppnar med en hel del mognadstoner, men mycket fräsch i både doft och smak. Rund, fyllig, inget omoget, inte citrusfrisk som exempelvis en NM från Diebolt-Vallois. Kan säkert utvecklas mer men det här så himla gott nu. Riktigt kalasgott helt enkelt! Tanken var väl att korka upp lite riesling från 2005, men vi körde helt sonika vidare på champagnen.

Efter Toast Skagen och Ingefärspasta blir det lite ostbricka, som den här dagen består av Machego och Gruyère.

Gruyèren köpte jag på mitt lokala Sabis, det var någon ny stjärna på osthimlen (Rolf Beeler). 

Försökte pressa Ostkillen om lite bakgrundsinfo, men jag fick bara fotbollsrelaterade svar… Antar att han är fortfarande inne i någon röd ko-dimma... ;-) Riktigt supergod var den dock!

Avslutningsvis tårta, som gick åt i ett nafs.

Tack kära ni för att ni kom förbi och tack för presenterna!

PS Eftersom M1 och M2 är vegetarianer blev det tångkaviar till Toast Skagen.

Den var också riktigt god, klar rekommendation! Dock hamnade jag i existentiella bryderier, är tång en alg eller är alger tångar? Och vad är alger för något, egentligen? Och i så fall, vad är sjögräs? Är det en tång? Eller är det en lav? Det ledde till viss googling och wikipediakontroll... DS

PPS  Nu är jag upplyst! DS