Blott en kväll kvarstår av vår fantastiska Italienresa och för att avsluta in style har vi bokat bord på en av Italiens mest spännande fiskrestauranger: tvåstjärniga Ristorante Uliassi i Senigallia!
Efter att alla duschat och bytt om och K äntligen slutat kyssa bucklan blir det en behaglig men något trång taxiresa ner genom den varma luften till Senigallia under vilken C passar på att bonda lite med taxichaffisen. Väl framme möts vi av en restaurang utan entré – hallå, var går man in??? Till slut fattar vi mod och ringer på.
Aha! Det är här. Lite anspråkslöst men mycket hemtrevligt. Vi blir omhändertagna av Catia Uliassi som driver restaurangen tillsammans med sin bror, Mauro Uliassi.
Allt är bara vitt – cool inredning! Vi leds till ett stort runt bord och slår oss ner. När de upptäcker min kamera får jag en liten pall att ha SLR:en på, trevligt!
Det finns två menyer att välja på, klassisk och modern. Vi ägnar en substantiell del tid på att debattera vilken vi ska ha, men till slut enas vi om att ta den klassiska. Vi gör upp med den synnerligen trevlige hovmästaren Ivano Coppari om ett litet vinpaket där vi ska få in lite trevliga lokala viner (d v s från Marche). Först ut en liten amis – en liten bit gåsleverpaté mellan två kex. Mycket gott!
Rätt nr 1 är mooosselsoppa – något som jag har mycket svårt att tro att du någonsin tröttnar på!
Musslorna är perfekt kokade, mjuka och mjälla, och tillagade på det vanliga sättet: med olja och citron.
Rätt nr 2 blir en stark kandidat till kvällens bästa rätt: mantisräkor! Det var första gången jag åt dessa små kräftdjur, vi får in något som ser ut som kräftstjärtar och har ungefär samma konsistens, men så mycket godare.
Jättegott!
Rätt nr 3 är bläckfisk (eller, något liknande, cuttlefish). Till det frusen sjöborre och örter.
Efter dessa fyra inledande rätter av förrättskaraktär förflyttar vi oss in i mellanrättsregistret. Pasta, bland annat. Först ut är tandoorikryddade pilgrimsmusslor, sedan får vi lite andra roliga rätter och pasta.
Allt sköljs som sagt ner med lokalt vin. Ett vin som verkligen får oss på fall är det här vinet från Le Caniette, 100 % Pecorino.
Helt magiskt! Dessutom kommer det i resans coolaste glas:
Mitt uppe i allt kommer Mauro Uliassi själv ut och hälsar på oss:
Efter några inledande artighetsfraser och allmän chit-chat kommer så den fråga som vi antar näst intill fått dem att spricka av nyfikenhet: ”Och varifrån kommer ni då?” (d v s vilka är ni som fotar allt ni äter, madre mia mon creatore!?!?) Här var vi på vippen att ange någon stor fet tidning men vi erkände fullt ut: Jast fajv regular gajs fråm Sviiden. Några millisekunder senare kan vi se hur Mauro verkligen pustar ut – ok det var inte The Fork den här gången…
Samtidigt – här har vi en av Italiens främsta kockar, varför inte ställa några intressanta frågor? Jag tänker så det knakar för att komma på något riktigt intelligent att säga och till slut får jag till det:
There’s no cream in the dishes?
Svaret från Mauro kommer direkt:
No, no! Creem onle destroys de food! No panna!
Ok så ingen grädde alltså, hm… But what about the frozen grapefruit?
Aha! In the perfect dish you have something hot, something cold; something smooth, something crispy; something sweet, and something sour. A perfect dish is composed of these six elements to various extents; elements contrasting and elements connecting.
Så då vet vi det! Many thanks, Mauro!
Middagen fortsätter och vi njuter av vinet, maten, servicen, den fantastiska maten, servicen, vinet, lokalen…
Vi tar efterrätten ute på piazzan. Kvällen är varm, det är helt stilla.
Till slut har vi ätit upp allt och tackar så mycket för oss. Uliassi, helt underbart! Så gott, så trevligt och så gemytligt!
Vi tar taxi tillbaka till Fano och kastar oss i säng. Dagen efter blir det hemfärd. Efter några timmars flygning når vi Sverige och några timmar senare kommer den där speciella känslan som du bara får när du varit på en riktigt, riktigt bra resa: Jag vill tillbaka nuuuu!!!
PS Det går rykten om att både T och K bestält det magiska Pecorinovinet till Sverige - jag är fett på om ni ska ta in en pall! DS
PPS Sedan tycker jag att T var spik på när det gäller beskrivningen av Uliassi - en mästerlig uppvisning i den så typiska italienska avvägningen av högsta klass blandad med en viss typ av "quick fix," hehe... DS
