2008 Schiefer Eisenberg Blaufränkisch och anka i ugn

Grymt inspirerad av David och Niklas som konsumerat lite Blaufränkisch beger jag mig till Flaggskeppet för att göra något trevligt inköp. Tanken idag var annars att ligga raklång i soffan och läsa ut Okänd Soldat, men det fanns ledig tvättid och sedan gick det inte att stoppa städivern. Klockan 14.15 lämnar jag ett skinande rent hem bakom mig då jag springer mot tunnelbanan för att hinna till stängningsdags!

Efter sedvanligt fingrande på det mesta inne på Flaggskeppet och på alla historiska böcker inne på NKs bokhandel tar jag en snabbfika på Kulturhuset som idag är helt knôkfyllt av spralliga barn och toktrötta föräldrar. Kul att Kulturhuset är så populärt! På onsdag ska jag dit på konsert, HCR. Ska bli supertrevligt.

Hursomhelst, väl hemma drar jag korken ur 2008 Schiefer Eisenberg Blaufränkisch och låter en tredjedel av flaskan dekantera ett par timmar, rapporter norrifrån skvallrar om ett inledningsvis igenstängt vin. Resten av vinet åker in i kylskåpet för avsmakning senare under helgen.

Mycket riktigt vill vinet definitivt inte hamna i glaset direkt. C och jag sniffar av karaffen och vinet fullkomligen bolmar av sura hallon. Precis så sura som om vi hade lagt ut bilder på dem på Internet – skitsura. Någon timme sedan återkommer jag till karaffen och då har en grisfarm tagit över stället – hallå, vad är det här för något?!?! Snacka om stall!

Men sedan släpper det. Vi lagar lite anka och potatis i ugn och återvänder senare till vinet.








Hallonen finns kvar, dock inte grisarna – skönt. Doften är mycket behaglig, förutom hallonen lite andra mogna bär, en liten mandeldoft håller sig kvar, lite maskros, något grönt och stjälkigt.

Smaken är också mycket behaglig, inte tunn som vissa bourgogner, men inte heller tokpackad och fullmatad med frukt och annat som du kan hitta i moderna viner. Det finns en mycket intressant och framför allt behaglig avstämdhet i vinet, det är fylligt men det finns gott om plats kvar. En mintig eftersmak breder ut sig i munnen! Mycket, mycket trevligt.

Jag gillar det här vinet, det är gott och mycket behagligt att njuta av. Så det får bli mer Österrike och framför allt Blaufränkisch! Läs gärna mer, t ex vad Niklas skrivit om Blaufränkisch, eller Magnus, eller Peder, eller Finare & Vinare som även träffat Uwe Schiefer.







Inlägg 67, dag 67

2009 A Christmann Riesling IDIG

Fredag och Let’s Dance dånar i högtalarna. Jag lagar min favoritpasta och tanken var väl att det får räcka med riesling för den här veckan – men i sista stund kommer jag till insikt att St Eriks Påskale kanske inte passar till en het pasta med massa gröna musslor i. Det får bli lite vitt, och närmast till hands är 2009 A Christmann Riesling IDIG. Vinet var lite av en snackis i bloggosfären för inte allt för länge sedan och jag köpte på mig ett antal flaskor som nu antingen druckits upp eller skänkts bort.

Vi korkar upp. Ah, vilken doft! Det här är riesling, och vilken fullträff! Lite apelsiner, lite snälla citrusfrukter, lite tuttifrutti, en och annan festis passerar. Urläckert! I munnen är vinet massivt fylligt – nästan trögflytande. Lite lakrits kommer fram också. Syrorna är på, fast de märks knappt – så packat är vinet. Enda invändningen är att det kunde ha varit lite tunnare och lite fräschare. Well well. Punkar'n har även provat. Jag vill minnas att det var fler, men jag hittar inte er nu…

Lite osäker på om det här var sista flaskan, men jag vill minnas att jag har en kvar i K-holm. I annat fall, goodbye, and thanks for all the fish. Imorgon är det soffan och de sista 150 sidorna av Okänd Soldat som gäller. Och förmodligen S:t Eriks Påskale. Återkommer!



Inlägg 66, dag 66

Sammanfattning av veckans rieslingprovning

Det har varit en intressant vinvecka! Tre olika versioner av riesling har provats, först ut 1988 Ürziger Würzgarten Riesling Auslese från Jos. Christoffel Jr. (Christoffel-Prüm). Därefter en torr och en söt riesling från Paul Cluver i Elgin, Western Cape: 2010 Riesling och 2010 Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest. Jag tänkte sammanfatta lite och samtidigt visa hur de utvecklats, så här några dagar efter uppkorkning.

1988 Ürziger Würzgarten Riesling Auslese var nog det mest spektakulära vinet – en 88:a liksom! Lite osäker på hur sällan de dyker upp, men jag antar att det finns nog en hel del vinmakare i Mosel eller Rheingau som sitter på stora förråd av gamla och förhållandevis billiga viner. Vinet är kanske inte så stort, men det är både gott och lite småhäftigt. Du kan ju bara undra hur det smakade för 20 år sedan – syraattacken måste varit massiv.

Såhär ett par dagar efter uppkorkning så är doften ganska så intakt. Lite hav å tång har tillkommit, honungsdoften är lite mer framträdande. Fortfarande kan du sitta hela kvällen och dofta på vinet! Smaken har dock fallit ihop, här har syran tagit över och vinet är lite för friskt och beskt för min smak.

Veckans andra vin var 2010 Riesling från Paul Cluver. Hade jag fått det här blint så hade jag sagt Tyskand/Rheingau eller Tyskland/Rheinhessen – det var riktigt supergott. Friskt, mycket välbalanserat, allt fastskruvat, elegans. Nu några dagar efter uppskruvning doftar det inte lika fräscht (dagen efter var det dock precis lika fräscht som dag ett), det har tillkommit någon konstig, mörk doft som jag har lite svårt att placera. Likheten med champagne/bättre mousserande finns dock kvar och har accentuerats något. Blint skulle jag kanske ha gissat på en enklare skumpa som stått i kylskåpet över natten.

Veckans tredje vin var det lilla godispaketet 2010 Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest, som attackerade friskt under gårdagen. Då var det mest aprikoser och aceton, även om acetonen vek av efter ett par timmar. Nu har det blivit lite bättre, men femmans växel har liksom inte riktigt petats i! Det är aceton, det är aprikoser, det är mycket av allt, lite pumpernickel och bokna äpplen har tillkommit och den fick 5/5 av Uppkorkat-Magnus men jag måste nog kapitulera: det här är nog inte riktigt min grej helt ut.

Jag sparar en liten slatt och kollar av lite i helgen, så då kommer den slutliga domen. Men som det ser ut nu så blir det nog thanks and goodbye, liver patey. Alltså – vinet är på inget sätt äckligt – tvärtom, det är gott! – men jag kommer nog inte köpa mer. Jag vill att mitt söta vin ska vara fräschare. Texturen har dock utvecklats till det bättre, vinet känns betydligt mer lättflytande idag än igår.

Så, sammanfattningsvis och medaljutdelning! På första plats, för charm, elegans och nobullattityd: 2010 Paul Cluver Riesling. På andra plats, knapp poängseger för 2010 Riesling Noble Late Harvest. 1988 Ürziger Würzgarten Riesling Auslese får en hedrande tredjeplats – doften var outstanding men smaken var lite i tunnaste och beskaste laget. Det är kul med dessertviner – återkommer med lite reflektioner!



Inlägg 65, dag 65

2010 Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest

Först och främst, stort grattis till Sigrid för vinsten i Sveriges Mästerkock! Jag tycker att Sigrid ”The Ångvält” var en värdig vinnare. Josephine var kanske den som behövde vinsten mest, men vinster går sällan till dem som behöver dem mest utan till dem som antingen är bäst eller som vill mest. I viljan att vinna var de nog lika, men det såg ut som att Sigrid ständigt var snäppet bättre. Josephines finalrätt såg godast ut tyckte jag, men att Sigrid plockade ut Pernod ur bouillabaissen – det är respekt!

Nog om detta. Jag vinner över korkskruvsångesten och korkar upp den andra av Paul Cluvervinerna som jag köpte efter att ha blivit inspirerad av Uppkorkat-Magnus. Vingården där 2010 Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest odlas drabbas naturligt av botrytis och 2010 var inget undantag. Generellt sett verkar annars 2010 varit ett krävande vinår i Sydafrika med massor av regn och framför allt blåst, men ändå en hel del lyckade resultat. För Paul Cluver medförde vinden och regnet att produktionsnivåerna för vissa druvor halverades. Men för Noble Late Harvest var det annorlunda och volymen stannade på det dubbla jämfört med 2009 års produktion. Se här för mer info.

Vi korkar upp. Färgen är betydligt gulare än den förra rieslingen, men det var förväntat. Doften inleder starkt med aprikoser och torkad frukt, riktigt intensivt och riktigt stickande! Därefter tar en acetondoft vid och vinet doftar i princip bara aceton och aprikos. Jag associerar till Mullineux Straw Wine som fullkomligen bolmade aprikoser. Det var gjort på 100 % chenin blanc, det här 100 % riesling. Nja, det här var lite sisådär. Lite för mycket aceton och var är rieslingen? Gårdagens vin - 2010 Paul Cluver Riesling – här var det inget snack, det kunde inte blivit mer riesling och Tyskland. Detta skulle kunna vara någon konstig druvblandning. Vinet känns långt från klart.

Men så efter en timme eller så börjar det vakna till liv! Borta är acetonen och den kladdiga doften. Honung, torkad frukt, massor av aprikoser, lite aceton i och för sig, men betydligt trevligare. Det här var ju riktigt gott!

Så sammanfattningsvis – supergott! Men dekantera och lufta i två-tre timmar. Ska kolla hur det är i morgon. Och på tal om mina kylskåpsviner just nu – 1988:an föll ihop totalt medan 2010:an var lika god idag som igår. Återkommer!



Inlägg 64, dag 64

2010 Paul Cluver Riesling

Inspirerad av Uppkorkat-Magnus som nyligen var nere i Sydafrika på en never ending wine tour och förlustade sig och som dessutom filmade sig själv under allt detta förlustande – ViiniTV goes svärmorsdröm! – beställde jag lite vin från Paul Cluver. Om Paul Cluver kan jag väl inte så där jättemycket, ligger i Western Cape, Elgin. Google maps placerar vingården här, lite öster om falska bukten. Men annars verkar det vara en ambitiös producent, bra läge och modernt tänk. Jag beställer den torra rieslingen och den söta på halvflaska, Paul Cluver Weisser Riesling Noble Late Harvest, via Systembolagets e-tjänst. Den senare vill jag minnas att jag köpte ett gäng av för fem-sex år sedan och njöt av i fulla drag. Tror till och med att jag har en 2003:a kvar i källaren i K-holm. Ska kolla men jag är nästan hundra. Skulle bli besviken om den inte fanns kvar!

Hursomhelst, vi korkar upp. Ljus färg. Ner med kranen och whoa! Shit vad gott det här var! Jag befinner mig någonstans i Tyskland, det finns godistoner, men bara svaga antydningar, Nahe? Nja, snarare mer åt Rheingau eller Rheinhessen, vinet är för stramt och det är lite för lite godis för att vara Nahe. Hade jag fått vinet blint skulle jag nog säga Rheingau – eller en bättre producent från Rheinhessen. Shitas patatas fritas, helt fel!

Svala toner, en hel del citrus, en hel del mineral. Gröna äpplen. Inte så mycket gult, inte så mycket exotiskt. En liten banan svävar i och för sig på toppen av allt, men det är en liten banan. Lite champagnedoft över allt! Skulle kunna vara en avslagen skumpa, så doftar det. En liten köttbit kommer och går – coolt!

I munnen är vinet stramt och friskt, inte för fylligt och inte för syrligt även om syran är ganska klart markerad. Superläckert! Klart klunkvänligt. Det är slankt, det är elegant. Svårt att tro att det här är från Sydafrika, men som Magnus säger i inslaget så är mikroklimatet just där aningens svalare – cool climate wines. Så sammanfattningsvis – ett mycket gott vin som med sina 119 kr är rena fyndet. Hatten av för Paul Cluver – det här var en mycket trevlig upplevelse.

Imorgon är det tv-kväll – först den nya drogen Halv åtta hos mig och sedan finalen i Sveriges Mästerkock. Det blir förrätt, huvudrätt, efterrätt och chirre. Till det kanske lite Paul Cluvers Noble Late Harvest. Madre mia mon creatore!



Inlägg 63, dag 63

1988 Jos. Christoffel Jr. (Christoffel-Prüm) Ürziger Würzgarten Riesling Auslese, Pilsner Urquell och vanlig svensk bonncurry

Keep calm and curry on! Variationerna på den gamla brittiska krigspostern är många, något uttjatade och naturligtvis odödligförklarade i en rad brittiska pilsnerfilmer. Till exempel, Carry On Up the Khyber som jag såg som liten grabb och tyckte var oliiidligt spännande. Jag kommer ihåg slutscenen, då the English är tillbakaträngda mot en mur och the Thugs är inne för the Kill och allt hopp är förlorat, vad göra? I en sista desperat manöver lajnar the English upp sig och gemensamt lyfter upp kilten. Ghastly. The Thugs flyr i panik!

Hursomhelst. Det är måndag eftermiddag och jag messar C om eventuella middagsönskemål. Efter en stund kommer svaret: räkor och curry. Jag messar tillbaka: curry, svensk eller thailändsk? Svensk! Aha, det var länge sedan!

Väl hemma fräser jag upp schallo, champinjoner, vanlig svensk bonncurry, kycklinglårfilébitar, har ner lite hackad ingefära och stänker över lite wooshy. Mot slutet rör jag ner lite skivad zucchini. Det blev faktiskt supergott! Svensk bonncurry är faktiskt helt ok, men jag föredrar nog den thailändska röda curryn – thai me up!

Curryn sköljdes ner med Pilsner Urquell. Jag tog en sniff och – bastu! Ölen doftade naturligtvis något (typ humle, marsipan, läder, pumpernickel, karamelliserat socker eller något sådant) men allt jag kunde associera till var bastu. Alla öl som du konsumerat i alla bastur genom tiderna – summera upp det i en öl och du har Pilsner Urquell. Bastuölet.

Mot kvällningen tycker jag det skulle vara trevligt med lite vin så det får bli lite gammelmosel, 1988 Ürziger Würzgarten Riesling Auslese från Jos. Christoffel Jr. (Christoffel-Prüm). Som vanligt är det en atomisk beställning exekuterad av David. Vi korkar upp.

Färgen är mellangul, mörkare än en chardonnay men inte så där jättegul som ett lagrat dessertvin. Ner med kranen. Vi möts av en intensiv doft av persika och hyacinter, samt den doften som alla beerenauslesen får. Riktigt förföriskt! Den starka beerenauslesendoften är på ett märkligt sätt inte integrerad med den andra doften, så de kommer lite som moln på en bergstopp, lite omlott… först ett sjok beerenauslesedimma, sedan en puff persikor och hyacinter… mycket kul! Och – knappt någon diesel alls.

Smaken är dock lite i tunnaste och syrligaste laget. Vinet doftar som ett redigt dessertvin men smaken är småsyrlig. Hm. Lite besk nästan. Men gott! Så sammanfattningsvis, plus för den intressanta och synnerligen goda doften, minus för syrligheten och beskan i smaken. Tack David!



Inlägg 62, dag 62

How to survive a Pansarmässmiddag

Gamla regementen har oftast lite egensinniga, men praktiska sprungna traditioner. Har du t e x suttit till hist en hel dag så kan det vara ganska skönt att äta förrätten stående!





Och speaking of häst – hästen måste ju få en egen skål också, hästens skål! Och eftersom det här är ett gammalt kavalleriregemente så är det vänster fot på bordet. Hade det varit ett gammalt artilleriregemente hade det varit höger fot på bordet.





Så, nu är jag tillbaka i Stuckholm igen efter en mycket trevlig helg i Loouund! Dags att börja skriva lite längre inlägg och inlägg som typ håller sig till, well, ämnet. Återkommer!



Inlägg 61, dag 61

Ett bestick för varje tillfälle

Har en timme ledigt mellan aktiviteterna och passar på att uppdatera vad som hänt sedan sist: middag på O’Learys i Looouuund och sedan en genomgång av Greklands alla ouzodistrikt: skillnader, likheter. Nu vila en kort stund och sedan är det dags för kvällsaktivitet. Återkommer!



Inlägg 60, dag 60

Hälsningar från Lund!

Fredag och jag har kört ner till Lund och träffar gamla vännerna, så idag blir det ett superkort inlägg. Typ såhär! Vår VD kom förbi så jag kom iväg lite senare än vad som var planerat, så det fick bli non-stop till Glumslövs OKQ8-mack. Tog fem timmar. Ha det gott alla!


Inlägg 59, dag 59

So-so provencalsk kyckling i ugn

För ett tag sedan skaffade mina föräldrar en stor, lurvig och mycket frisky katt. Var det en Norsk Skogskatt? Nja, det såg ut som det, men ändå inte. Vissa drag var lika men andra inte. Efter många timmars debatterande kunde vi enas om en kompromiss: det fick bli en Norsk Skogsbrynskatt.

Ungefär som idag – återigen lagar vi kyckling till middag. Denna gång inga heta asiatiska smaker utan en traditionell provencalsk version, eller i alla fall antydan till provencalsk, eftersom vi häller på vitlök och timjan. Ungefär som Montpellier. Nära, men ändå inte.

Under den so-so provencalska kycklingen lade vi några halverade amandinepotatis. Supersmarriga!



Inlägg 58, dag 58

Ubbe we love you!

Veeeegen å liiiirarna å pooooolarna å grabbbbarna, skit i de jävla macccckarrrrångerna, du var bäst! Det hade varit superkul att se Ubbe i final i Sveriges Mästerkock men, you cannot have everything. Jag tror nog att Urban hade kunnat ge Sigrid ”The Ångvält” en bra match, men det blir nog en spännande final i alla fall. Ska definitivt kolla! Och laga hennes Pavlova, såg supersmarrig ut.

Annars har jag följt programmet lite när lusten påkallat det. Jag gillar ändå Sveriges Mästerkock, jag tycker att det är ett ganska roligt program. Får flashbacks till den tiden jag var nere i kocktävlingssvängen, då kunde du ibland nästan ta på vinnarviljan hos de tävlande.

Gillar Mannerström bäst. Fast jag håller inte riktigt med om det där med att du inte skär dig på vassa knivar, själv har jag alltid prioriterat mycket vassa knivar och Holy Macaroni vad jag har skurit mig på dessa! I vänster pekfinger, t ex, har jag skurit mig fyra gånger och varje gång har jag skalat bort det gamla märket...



Inlägg 57, dag 57

Asiatiska kycklingben

På väg hem från jobbet drabbas jag av grym längtan efter heta asiatiska smaker. Det får bli kyckling i ugn med massa ingefära och vitlök! Jag springer in på mitt lokala ICA och hugger ett större tråg med kycklingben – finger lickin’ good!




Hackad ingefära, hackad vitlök, olivolja, sesamolja, mörk soja, salt och peppar, lite honung.




Blanda och gnid in.




Ingen god måltid utan harrisar!




Lite nudlar till.




Klart!



Inlägg 56, dag 56

2007 Leitz och galghumorattack

Kära läsare, ingenting har hänt sedan sist. Jag sitter med ett glas med de sista molekylerna av 2007 Leitz Rüdesheimer Berg Rottland Alte Reben och kan inget annat än förundras av fylligheten, hyacinterna, citrusen, den intensiva rieslingdoften… Det finns något tungt i doften också, vet inte vad. Det slår mig också att det inte finns ett uns diesel i doften. Intressant! Lite godistoner har lockats fram under de två dygnen i kylskåpet, men inte en droppe olja.

Det slår mig även att halvflaskor rent teoretiskt är mycket bra, men för oss halvflaskemängdskonsumenter är fullformatsflaskor utmärkta eftersom det ger ett ypperligt tillfälle att följa vinet över några dagar.

And now for something completely different. Oblivion High ligger framme på matsalsbordet, och i morse var vi båda ganska måndagsmorgontrötta. Utgivare är Kolik Förlag.





Förstrött börjar jag bläddra lite i boken. Det slår mig plötsligt att kolik – förutom att det inte är så kul att få – är lite av ett korsordsord. Kolik, nio bokstäver, vad kan det vara? Vad sägs om entrecôte? Vi drabbas av en fullständig galghumorattack och skattar så frukostgröten sprutar ur öronen… Ikväll ska vi lägga oss i tid och sova ut.



Inlägg 55, dag 55

Möte med Nina von Rüdiger (Oblivion High) och Kim W Andersson (Alena)

Om det är något jag älskar så är det att smyga in på föreläsningar i ämnen som jag inte kan ett smack om. Jag älskar den här känslan att bara stå och lyssna och känna hur lite jag vet om just det här ämnet, och sedan gradvis förstå mer och mer och tillslut känna att det här jag ju superintressant, det här vill jag lära mig mer om!

Nu senast handlade det om serier. Jag åkte in till Kulturhuset för att se på utställningen The Tipping Point, som handlar om var världen befinner sig i miljöförstöringen och vad vi kan göra. Efter att ha sett denna begav jag mig först uppåt, för att spana in lite av den avantgardistiska videokonsten, och samtidigt stålsätta mig för att inte lockas av Café Panoramas pannkakserbjudande. Videokonsten var spektakulär, minst sagt.

Hursomhelst. Jag åker ner för att beger mig hemåt när jag upptäcker att det pågår något borta vid biblioteket, en person i extremt långt getskägg intervjuar tre andra personer. Det här verkar intressant! Jag ställer mig och lyssnar och det visar sig att det är en diskussion om serier och serieteckning, inte minst den svenska serieteckningen. Jag känner inte igen någon av personerna på scenen, jag kommer in när de har en stor diskussion om Elvis, är det Tony Cronstam som sitter där i keps? Nej, det är det inte. Och vem är hon till höger?

Jag lyssnar, diskussionen rör skräck – främst då skillnaden mellan Japansk serieskräck och Amerikansk serieskräck. Den senare är mer chockerade, den förra mer krypande. Sedan är det en diskussion om superhjältar, får vi se sådana i svensk serieproduktion? Självklart!

Diskussionen är så intressant att jag stannar kvar. Sedan är det dags för boksignering – klart jag måste vara med på det här. Jag köper två böcker, en av Kim och en av Nina. De signerar, då naturligtvis på serietecknarvis genom att rita något. Kim stänker ner sin teckning med serieblod.





Mycket belåten vandrar jag ut därifrån, ska bli kul att läsa. Stort tack till Kulturhuset! Se även här och här samt här.


Förresten, 2007 Leitz smakade mycket godare idag än i går. Fullt utvecklad, vilka dofter! Och vilken fyllighet! Helt underbar.


Inlägg 54, dag 54

2007 Leitz Rüdesheimer Berg Rottland Alte Reben, Lao Wai-vatten och vegetarisk pasta

Lördag och vi har Cs syster med familj samt mor + man över för lite lördagslunch. Temat är veggo – det blir lite goa röror, hembakat surdegsbröd samt vegetarisk pasta. Samt kaffe/te och kärleksmums.

Men först lite välkomstdrink! Ett vin som jag länge fingrat på är 2007 Leitz Rüdesheimer Berg Rottland Alte Reben, som en av mina pushers försåg mig med i en atomisk beställning. Lådan dök upp för ett par veckor sedan men däremellan har det varit för många andra saker att ta tag i så tillfället har väntat på sig. Hursomhelst, nu är det dags! Vi korkar upp.

Ljus färg, inte åt det vattenklara hållet men ändå ganska ljus. Vinet öppnar med syrliga dofter, hyacinter, blommor, lite söta gula frukter. Lite knutet – inga utsvävningar åt godishållet, inga exotiska frukter, bara ren och skär rieslingdoft. Supersnyggt!

I munnen får vi ett ytterst välbalanserat och färdigpacketerat vin. Allt är fastskruvat, alkoholen som kvalar in på 14 % märks inte alls. Syran är inte så knivskarp men den finns där och visar exakt var vinet ska stå. Mycket, mycket gott. Vi sparar en slatt för morgondagen, återkommer då!

Rörorna som vi gjorde igår har gouttat till sig under natten och utvecklats väl. Bäst blev tapenaden. Hoummusen var nog godast igår, idag hade den blivit i stabbigaste laget. Babban blev riktigt smarrig! Nästa projekt är yoghurtröran och någon form av paprikaröra. Till huvudrätt gjorde vi veggopasta, vi utgick från ingefärspastan som vi totalt snöat in på men istället för kyckling tog vi tofu.

Mina erfarenheter av tofu är klart begränsade. Jag har ätit det ute några gånger ute, senast nu i somras på Surfers i Visby som en rätt av många. Jag har nog aldrig lagat till det själv. Dock vågade jag kasta ner det i varukorgen nu i fredags – tofu känns aningens mindre industriveggo än quorn, som jag är lite skeptisk mot. Det fick bli några paket Tofu Rosso, från Taifun.

Jag trodde att det skulle bli lite fina bitar, men när jag väl rört ner fint skurna bitar i marinaden löses de upp och det blev färs av allt. Men det gick att steka, jag hällde ner lite extra olivolja. Riktigt supersmarrigt! Taifun Tofu Rosso kommer jag köpa fler gånger, det var mycket gott!





Som alternativ till vin bjöd vi på Lao Wai-vatten. Istället för att droppa lime eller annan citrus i ditt bordsvatten, prova med riven ingefära istället! Frisk härlig smak, lite pepprigt. Klar rekommendation! Standarddryck på Lao Wai.






Inlägg 53, dag 53

Röror...

Tre supersnabba röror! Helst ska de stå över natten och goutta till sig, hehe… Först ut lite humus, eller hoummus, som det nog egentligen stavas.


Hoummus:

I burk kikisar
2 msk olivolja
2 msk tahini
2-3 vitlöksklyftor
1 tsk spiskummin
Salt

Gör så här: mixa allt


Sedan, Tapenade:

400 g urkärnade oliver
2 msk sardellfiléer eller 2 msk kapris
2 vitlöksklyftor
0,5 dl olivolja

Gör såhär: mixa allt


Slutligen, Baba Ganoush:

Några auberginer
1 msk tahini
En halv citrons saft
2 Vitlöksklyftor
2 msk olivolja

Gör såhär: Värm ugnen till 250 grader. Grilla auberginerna tills de får lite go färg. Gröp ur med sked. Släng skinnet. Mixa allt annat.

Trevlig helg alla!



Inlägg 52, dag 52

Jolo & Co, stans godaste burgare?

Jag och M är på Jolo & Co och spelar biljard. M inleder med att berätta att han senast var där förlorade han konstant mot M, som var mycket bättre. Eftersom jag är ganska bra på biljard, eller i alla fall var ganska bra på biljard en gång i tiden, inte minst då jag bodde i Brighton för herrans massa år sedan, föreslog jag att vi skulle spela nian. Lite mer tur.

Well – jag hade i alla fall inte turen på min sida. Fack, fack, fack! M hade sån himla bonnröta så det var un-fackin-belivable! Jag sänkte bollar 1-8. M sänkte boll nr 9. Jag sänkte bollar 1-7. M sänkte bollar 8-9. Jag sänkte bollar 1-8. M sänkte boll nr 9. Och så höll det på. Dubbelfaaaack!!!

I alla fall – Jolo har stans bästa hamburgare. Faktisk. Det var länge sedan jag åt en sådan god burgare, långt godare än Donkens, mil godare än Max (det är ingen bedrift i och för sig), några hästnosar godare än Kingen och faktiskt mycket godare än Texas. Jolos pommes frites var också supersmarriga – hårda och krispiga på utsidan, mjuka på insidan. Hatten av för Jolo & Co – stark kontender för att vara stans godaste burgare.

Annars har det inte hänt så mycket. Skulle jobba hemifrån idag igen men folk var sjuka så jag blev utkommenderad att åka ut och vakta telefonerna. Ska vara telefonvakt imorgon också.



Inlägg 51, dag 51

Ett inledande besök på Stockholm Food District

Jag tar en paus i mitt hemmajobbande och ger mig ner till Sturegallerian, där evenemanget Stockholm Food District pågår mellan 8-31 mars. Kul! Planen är att kolla lite på Anders Levén och Torsten Mörner som ska stycka viltsvin. Men jag kommer lite för sent, det är redan över. Äsch!

Istället tar jag en Americano i Kungsan och låter mig bländas av det förvåriga ljuset. Jag vandrar en stund längs Strandvägen och sedan hem. Imorgon ska Mannerström & Svantesson, Sveriges motsvarighet till Tony Curtis och Roger Moore, gästspela på Escalier. Fast då ska jag spela biljard med M så det blir inget av det. Dock det finns fler spännande programpunkter under evenemanget, återkommer om jag är med på något trevligt!






Inlägg 50, dag 50