Variation på 2006 – La Pousse d’Or Volnay Premier Cru Clos des 60 Ouvrées och Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera

Volnayn var en rest från det här inköpet och den var mycket trevlig! Egentligen skulle den poppats på midsommar men det kom inte av sig. Ganska tunn, men tunn på ett behagligt sätt. Köttig doft, lite körsbär. Fratelli Revellon var också mycket härlig. Även om Nebbiolo har stora likheter med Pinot Noir så finns det ändå en hel del skillnader – t ex i textur och fyllighet. Revellon är också betydligt fylligare.

Sedan har det konsumerats korv också! Lammkorv från korvhantverk.

Mycket god, fast jag föredrar nog fläskkorven. Annars har det varit ganska lugnt på sistone. Imorgon ska jag kolla korna nere vid Isbladskärret på Djurgården. Jag har fått instruktioner om att ha med mig kogodis – vad det nu kan vara. C gör en snabbgoogling och vi tror att klöver kan passa fint! Annars, om någon har tips på bra kogodis tar vi gärna emot det.

Min deckarsommar flyter på. The original twelve har utökats med the new eight, så totalt finns nu tjugo deckare på läslistan. Fem avklarade: två lästa och tre kastade. Återkommer med noteringar!

Midsommarhelgen i bilder



Bilder från Gröna Lund och Kulturhusets Besökarblogg

Min deckarsommar tuffar på i lagom takt – nu är jag halvvägs genom Mari Jungstedts Den du inte ser och jag känner igen mig i Gotlandsskildringarna! De måste ätit på Isola Bella, t ex… Jag har även läst ut Leif G W Perssons Linda – som i Lindamordet. Den var bra! Återkommer med reflektioner.

Hursomhelst! Jag har varit på sommaravslutning med Marknadsföreningen på Gröna Lund och det var mycket trevligt. Här kommer lite bilder. Vinmässigt har det varit lite tunt, men det kommer nog någon post om det också.

Slutligen vill jag pusha lite för Kulturhusets Besökarblogg! Som en del av er känner till skriver jag lite för den bloggen och i fredags hade vi ett supertrevligt redaktionsmöte på Kulturhustaket. Jag passade på att ta lite bilder av mina kollegor, se här!

Deckarsommar, hela listan

Dåså! Kunde inte hålla mig borta från Academy Bookshop idag heller, så det fick bli fyra nya svenska deckare (någon är säkert en thriller i strikt deckarologisk mening, men men). Därmed är sommarläsningslistan komplett, och ser ut såhär – i ingen speciell ordning:

Hening Mankell, Kinesen

Marie Jungstedt, Den du inte ser

Leif GW Persson, Linda – som i Lindamordet

Roslund & Hellström, Odjuret

Viveka Sten, I de lugnaste vatten

Camilla Läckberg, Isprinsessan

Karin Wahlberg, Sista jouren

Thomas Eriksson, Bländverk

Anna Jonsson, Stum sitter guden

Buthler & Öhrlund, Mord.net

Arne Dahl, Misterioso

Early casualties of the evening, Johan Theorin, Nattfåk. Not so good, if you ask me.

Reglerna är enkla. Varje bok, oavsett hur tråkig, intetsägande, blaskig, icke-trovärdig den är, ska läsas till minst sidan 100. Först då kan den, om det inte finns något intresse att läsa vidare, kastas. Dock innebär det ingen garanti att boken kommer att läsas klart – som med Nattfåk där jag slutade läsa på sidan 164. Men alla böckerna ska få minst 100 sidor på sig.

Om å andra sidan en bok skulle vara exceptionellt bra, som i fallet med de tre Keplerböckerna, får nästa bok i den serien eller en annan bok av den författaren köpas in. Dock inte läsas förrän alla ovanstående elva kvarvarande böcker är antingen utlästa eller kastade.

Det var min läslista i sommar! Har ni några sommarläsningsprojekt?

Uppladdat för deckarsommar

Kära läsare, den senaste tiden har jag ägnat mig åt studentuppvaktning, försättning av min kropp i giska plågor samt horisontalläge för att läsa ut Lars Keplers samlade verk. Gillar verkligen Kepler! Jag gillar att det är små korta kapitel och att varje – I’m telling ya – varje kapitel avslutas med en liten cliffhanger. Har funderat på vilken av Keplerböckerna som jag gillar mest, men det är nog ettan. Tvåan och trean – Paganinikontraktet och Eldvittnet – var i alla fall superspännande och mycket välskrivna. Den som lever kvar längst var nog faktiskt Eldvittnet, trots att den var lite segare att komma in i.

De tre Keplerböckerna satte i alla fall igång ett uppdämt behov för att läsa svensk deckare. Svensk crime, helt enkelt. Därför gick jag med raska steg till Academy Bookshop i H och köpte på mig en liten flock. Först nedplockad från hyllan, som jag hört mycket gott om, var Johan Theorins Nattfåk. Sedan Leif GW Perssons Linda – som i Lindamordet, Hening Mankells Kinesen och Camilla Läckbergs Isprinsessan.  Några dagar senare, idag faktiskt, högg jag Roslund & Hellströms Odjuret, Karin Wahlbergs Sista jouren, Viveka Stens I de lugnaste vatten samt slutligen Buthler & Öhrlunds Mord.net.

Först ut blev Johan Theorins Nattfåk, men den blev också första dödsfallet. Jag kom aldrig riktigt in i boken, den var noll spännande, fattade inte grejen med alla historiska tillbakablickar, den kunde inte bestämma sig om den skulle vara övernaturlig eller inte. Efter 164 sidor pallade jag inte längre, bläddrade snabbt till slutet för att se vem som var mördaren. Tack å hej, leverpastej. Istället kastade jag mig över Leif GW Perssons Linda – som i Lindamordet. Helt annorlunda! Mycket bättre.

Det får bli en deckarsommar helt enkelt. Återkommer med fler reflektioner!

Studenten 2012

STORT GRATTIS R!!!

Bland assassiner och likvidatorer

Torsdag och jag har ägnat halva dagen åt att maila fram och tillbaka med CE, en av juristerna på företaget. Vår VD J, som även är likvidator, har nyligen likviderat ett antal bolag och CE och jag har fått i uppgift att städa upp – typ avsluta gamla bankkonton och sådant. Eller som Oscar Wilde uttryckt det: "I’ll leave you to tidy up the woulds and shoulds, wills and shalls, thats and whiches."

Mitt i allt likviderande, och eftersom CE är lite (eller ganska mycket) av en spillevink, mitt i allt sitt juristande, kommer jag att tänka på Alf Henriksson och boken Vägen genom A som är en av de böcker som haft störst inverkan på mig. I boken får du följa två bokmalar, Justus och Filibert, som gräver sig igenom det första bandet – A – i ett konversationslexikon och får uppleva allt i verkligheten. Någonstans när de passerat Assyrien hör de talas om Assassinerna och lär sig att av dem blev man ofelbart assassinerad. Jag mailar CE: ”Vem skrev om Assassinerna och att av dem blev man ofelbart assassinerad?” Får tillbaka: ”KOLLAR och återkommer.”

Ah vilka minnen som dyker upp! Alf Henriksson var en av mina tidiga språkliga idoler, och jag imponerades stort av Vägen genom A. Varje gång jag läser något av Alf Henriksson slås jag av underfundigheten och det kluriga, och den underbara humorn. Här är två exempel:

Trötthet och leda, försvinner på freda,

Olust och vånda, tillbaka på månda

Eller, inte exakt citerat men nästan:

De som skriver rätterna och lagarna arbetar oftast på dagarna,

De som drabbas av lagarna och rätterna arbetar oftast på nätterna

Hahaha! Alf Henriksson var mycket produktiv och skrev flertalet böcker, artiklar, dikter och andra texter. Han var en ledande folkbildare och populärvetenskaplig författare under stora delar av 1900-talet. För mig var en inspiratör och när jag sitter där bland alla mina likviderade bolag får jag en plötslig lust att gå tillbaka till mina tidiga språkliga rötter och läsa mer av Alf Henriksson. Om det var något som han var bra på så var det att inspirera till att experimentera med språket. Som i boken Alfabetets användning anar aporna aldrig, som består av korta allittererande texter. En gång i tiden skrev jag själv en sådan text, på bokstaven V. Idag kommer jag inte ihåg allt, men den började i alla fall såhär:

Vissa vilda västindiensugna värstingar, vars vodkaintag visserligen var väldigt, vandaliserade vanliga våningshus vid Vågmästareplatsen, varpå Vågmästareborna vredgat vrålade ”vi väljer vapen!”

Sedan kommer jag inte ihåg mer, men vapnen som Vågmästareplatsborna valde var vässade värjor och det hela slutade med veni vidi vici. Det var länge sedan!

PS Sista av ALLA har jag även börjat med Twitter. Ska bli kul! Så nu kan jag gå på winetweetups och liknande. Å haschtagga till höger och vänster. Återkommer! DS