Bland assassiner och likvidatorer

Torsdag och jag har ägnat halva dagen åt att maila fram och tillbaka med CE, en av juristerna på företaget. Vår VD J, som även är likvidator, har nyligen likviderat ett antal bolag och CE och jag har fått i uppgift att städa upp – typ avsluta gamla bankkonton och sådant. Eller som Oscar Wilde uttryckt det: "I’ll leave you to tidy up the woulds and shoulds, wills and shalls, thats and whiches."

Mitt i allt likviderande, och eftersom CE är lite (eller ganska mycket) av en spillevink, mitt i allt sitt juristande, kommer jag att tänka på Alf Henriksson och boken Vägen genom A som är en av de böcker som haft störst inverkan på mig. I boken får du följa två bokmalar, Justus och Filibert, som gräver sig igenom det första bandet – A – i ett konversationslexikon och får uppleva allt i verkligheten. Någonstans när de passerat Assyrien hör de talas om Assassinerna och lär sig att av dem blev man ofelbart assassinerad. Jag mailar CE: ”Vem skrev om Assassinerna och att av dem blev man ofelbart assassinerad?” Får tillbaka: ”KOLLAR och återkommer.”

Ah vilka minnen som dyker upp! Alf Henriksson var en av mina tidiga språkliga idoler, och jag imponerades stort av Vägen genom A. Varje gång jag läser något av Alf Henriksson slås jag av underfundigheten och det kluriga, och den underbara humorn. Här är två exempel:

Trötthet och leda, försvinner på freda,

Olust och vånda, tillbaka på månda

Eller, inte exakt citerat men nästan:

De som skriver rätterna och lagarna arbetar oftast på dagarna,

De som drabbas av lagarna och rätterna arbetar oftast på nätterna

Hahaha! Alf Henriksson var mycket produktiv och skrev flertalet böcker, artiklar, dikter och andra texter. Han var en ledande folkbildare och populärvetenskaplig författare under stora delar av 1900-talet. För mig var en inspiratör och när jag sitter där bland alla mina likviderade bolag får jag en plötslig lust att gå tillbaka till mina tidiga språkliga rötter och läsa mer av Alf Henriksson. Om det var något som han var bra på så var det att inspirera till att experimentera med språket. Som i boken Alfabetets användning anar aporna aldrig, som består av korta allittererande texter. En gång i tiden skrev jag själv en sådan text, på bokstaven V. Idag kommer jag inte ihåg allt, men den började i alla fall såhär:

Vissa vilda västindiensugna värstingar, vars vodkaintag visserligen var väldigt, vandaliserade vanliga våningshus vid Vågmästareplatsen, varpå Vågmästareborna vredgat vrålade ”vi väljer vapen!”

Sedan kommer jag inte ihåg mer, men vapnen som Vågmästareplatsborna valde var vässade värjor och det hela slutade med veni vidi vici. Det var länge sedan!

PS Sista av ALLA har jag även börjat med Twitter. Ska bli kul! Så nu kan jag gå på winetweetups och liknande. Å haschtagga till höger och vänster. Återkommer! DS