2011 Egon Müller Scharzhof Riesling

I söndags var vi inbjudna till David för namngivningsmiddag – det var supertrevligt! I ett hus som var fyllt till bristningsgränsen av överlyckliga småbarn och helglediga föräldrar lät jag mig förföras av en synnerligen smarrig smörgåstårta och därtill en chokladkaka som var helt underbar. Jag pratade ganska länge med T och fick reda på att tillräcklig tjock is att åka långfärdsskridskor på är 30 millimeter men att 27 millimeter är att utmana ödet. ”Ja, det är härligt när isen är så tunn! Då ser man ju ner!” Well well. Sedan pratade vi overdrive, british racing green, banteknik och startknappar och jag blev följaktligen erbjuden att förvärva minst en Mk II (3.8 såklart). Det var lockande!

Jag fick även möjlighet att prova 2011 Keller Riesling RR, som varit öppen i sex dagar. Fortfarande helt underbar! Tropisk frukt, blommor, lite godis, förförande förpackat i en stram syra. Mycket gott! Tror att jag har några 2007:or i källaren, dags att ta fram dem tror jag…

Och självklart blev jag neddragen i källaren för att få reda på vad jag missade för två veckor sedan och det var bittert. Men men, vi får boka in något snart! Fast jag får med mig en flaska hem: 2011 Egon Müller Scharzhof Riesling. Mycket spännande, jag tror faktiskt inte att jag provat någon av Egon Müllers produkter tidigare. Jag poppar direkt på söndagen.

Direkt ur glaset en helt förförisk blomdoft. Det är vita blommor, det är äpple, det är friskt. Det är riesling i sin absolut renaste form, helt helt underbart! Ingen diesel, ingen tropisk frukt, men ett uns av godis retar med oss. Shit vad underbart. Det är som någon har sagt till Nahebarnen att sluta leka och kom in och gör era läxor!

I munnen känner jag vilken oerhörd balans vinet har. Det är syra, men inte för mycket. Det är helt torrt, men inte knastertorrt. Mycket fylligt. Jag provar vinet över tre dagar och dag två blommer det ut fullt. Vinet dag två är helt integrerat och helt klunkvänligt. Jag tror aldrig jag någonsin smakat ett så klunkvänligt vin! Helt underbart, såhär vill jag ha min riesling. Det ska definitivt bli mer av Egon Müller och Scharzhof. Jättetack David, det var mycket generöst!

Jag försöker få till någon bild där vinflaskan står i gräs eller i naturen, men vi bor ju mitt i asfaltsdjungeln så det närmaste jag kommer är min favoritblomma:

Har absolut ingen aning om vad den heter (alltså vad det är för sort). Är det en azalea? Eller en amaryllis? Eller krysantemum? Jag vet inte! Jag bodde i djungeln när vi gick igenom blommor och landskap – kan t ex aldrig lära mig skillnad på Gästrikland, Hälsingland och Västmanland… Fråga mig om femcentimetersgetingar, Portugisiska örlogsmän, termitdrottningar eller hur man ser om en grön mamba ska attackera eller inte istället!

Hursomhelst, på dagen är alla blad uppe och på kvällen sjunker de ihop. Jag vet inte varför, men jag tycker att den ger ett så sympatiskt intryck. ”Nu är det dag, nu ska vi jobba!” följs av ”nu är det kväll, nu får man vila!”

Sist men inte minst, Sweet Lord vad vi älskar att hånas – och bli hånade! Är det inte Livets Godas chefsredaktör (”det är ju inte ’livets goda’ man tänker på när man träffar honom”) så är det gammelmedias dinosaurier till vinjournalister. Jag läser Mölstads alster från i förrgår och kroppen ryser av välbehag när jag läser hur jag blir placerad bland de lägre stående varelserna:

”Det är ingen hejd på hur många ord det kan behövas för att beskriva sin upplevelse.”

”De flesta texterna är dock både träffsäkra och självsäkra – men ack så nördiga och introverta. De flesta verkar inte ens vilja bli lästa av andra.”

”Dock tror jag inte att mitt jobb som vinskribent och recensent här på SvD är hotat. Trovärdig konsumentjournalistik verkar inte ligga för någon av dessa människor. Dessutom är det ingen stor folkrörelse.”

”Man drabbas av en plötslig längtan att skriva om sina tankar i ett visst ämne – och vips startar man en blogg. Efter en tid tröttnar många när de fått skriva av sig – och upptäckt att världen inte längtat efter deras tankar.”

Okidoki. Jag kan inte annat än ta fram ett av mina favorit-West Wing-citat: ”If they’re shooting at you – you know you’re doing something right!”