Bubbelspeedblogging

Många vill lyfta fram rosé som den ultimata sommardrycken men jag tycker att det är mycket trevligare med bubbel. Så därför har det blivit det i sommar! Här kommer lite korta noteringar kring vad som konsumerats i sommar, speedblogging style.

Först ut 1999 Vilmart Coeur de Cuvée, som jag hade med mig till David nu senast. Jag minns att jag köpte det för ganska länge sedan, 2006 typ. Planen var att ta den till en nyårsfest men av olika anledningar blev den över och hur kul är det att korka upp champagne den 2 januari? Sådär, typ! I och för sig skulle 2 januari därmed kunna bli en betydligt roligare dag, men det känns ju lite synd… Hursomhelst, av andra olika anledningar – främst då korkskruvsågestrelaterade – blev flaskan liggandes och det var blott några månader sedan som plockade jag upp den från källaren i K-holm, i syfte att konsumeras. Och finns det sämre tillfällen att inleda sin semester med lite skumpa?

Den var mycket, mycket god! Kanske inte lika god som 1996 Bollinger, men men. Återigen – lagra champagne, det blir oftast bara bättre. Vilmarts Coeur de Cuvée är chardonnaydominerad, ca 80 % chardonnay och 20 % pinot noir. Ett ständigt återkommande förslag till provning, eller i alla fall sak att ta reda på, är att jämföra pinotbaserade med chardonnaybaserade champagner. Gillar du blanc de blancs, eller blanc de noirs? Hör av er om ni vill köra en uttömmande provning, jag är fett på!

Därefter 2006 Lenoble Premier Cru Blanc de Noirs, som jag druckit vid flera tillfällen tidigare och som andra har bloggat om (här t ex). Också mycket god, till och med gränsande till superläcker. Men lite för vass syra, köp en låda och lägg undan ett par år, det tror jag kommer bli super. Till min stora fasa insåg jag att den kostar ungefär lika mycket som en standardbolly, så där har vi ett intressant pepsitest, hehe… Vi tar det på provningen!

Men du kan ju inte dricka champagne varje dag, så emellanåt får det bli lite vanligt mousserande. Först ut i den genren är en crémant från Jura, 2010 Lachèze Brut.

Jag har i stort sett bara positiva erfarenheter av vin från Jura, speciellt Chateau-Chalon som jag gillar mycket. Arbois Sélection finns ju också. Mycket trevliga viner. 2010 Lachèze Brut kvalar in på 99 kr och är för det priset helt fantastiskt. Visst, du får inte komplexiteten i Lenoblen men den jämförelsen är ju lite orättvis. Men jag blev mycket positivt överraskad av 2010 Lachèze, köper gärna det igen.

Sist ut i det här racet är Cloudy Bays Pelorus, blanc de blancs för 119 kronor:

Jag provade det här första gången för ett år sedan ungefär, se här. Då tyckte jag att det var ganska gott. Den här gången blev jag inte lika överväldigad, den kändes plattare än Lachèzen. Inte riktigt samma bett, inte riktigt samma fräschör. I valet mellan dessa två väljer jag helt klart 2010 Lachèze Brut.

Well! Sedan har det väl inte hänt så mycket. Eftersom jag haft semester har jag givit mig själv tillåtelse att äta vad jag vill, och som oftast har det blivit en halvliter Häagen-Dazs per kväll. Det är hemskt, men sant! Dagens dream on – du lämnar locket kvar på köksbänken i tron om att det ska finnas glass kvar att stoppa tillbaka i frysen! Helt omöjligt. Har inte riktigt bestämt mig för vilken sort jag gillar bäst, salted caramel är mycket svårslagen. Men även pralines and cream och inte minst strawberries and cream är tuffa kandidater…

Många gånger tycker jag att det inte är vad du stoppar i glassen som avgör om det är en vinnare eller inte, utan vad som är emellan. Ta Ben & Jerrys The Vermonster som exempel. En skopa och du utbrister – Holy Macaroni vad gott det här är!!! Men när väl lönnsirapen är uppäten – verkar dessutom bara finnas i den övre delen av paketet – så är vaniljglassbasen rätt ordinär. När det gäller Häagen-Dazs har du inte riktigt det problemet.

Sedan har jag övervunnit min rädsla för råbiff och gjort egen carpaccio – på Highland Cattlekött förstås. Supergott! Jag kollade lite recept och enligt dessa ska man ha på allt möjligt, såsom rostade pinjenötter, hyvlad parmesan, ruccola, balsamvinäger… kändes faktiskt lite överflödigt. Jag skivade tunna skivor, saltade, hällde på lite olivolja och lite peppar. Det blev riktigt supersmarrigt!

Slutligen har jag börjat träna igen – superkul! C pushade mig att ta emot ett erbjudande om en veckas provträning på Nordic Wellness, och det var kul att köra lite styrketräning igen. Jag har ju gjort otaliga 5000-kronorspass på SATS men nu känns det faktiskt helrätt med Nordic Wellness. Mycket fräscht, trevlig och hjälpsam personal.

Sedan kan man ju konstatera att det torde vara tämligen riskfritt för gymmen att erbjuda en gratis träningsvecka, i alla fall ur ett slitageperspektiv. Otränad som du är går du dit, tränar första dagen. Dag två och dag tre har du sådan infernalisk träningsverk att du knappt kan röra dig! Så en veckas gratis träning innebär oftast i praktiken en dags gratis träning. Fiffigt, nicht?