Skicka tillbaka mat på restaurang – känns det jobbigt? Ni
som läser den här bloggen vet att jag sällan eller aldrig klagar, det kan vara
ett eller annat Faaaack!!! men då
handlar det mestadels om mina egna tillkortakommanden. Hursomhelst, det här med
att skicka tillbaka mat på restaurang, hur känns det? När är det motiverat, ska
man göra det och varför i så fall? Känns det dessutom inte lite småpinsamt, som
att man är så väldigt fin i kanten att man inte klarar av mat under en viss
standard?
Anledningen till att jag tar upp det är att vi var på
Moderna museets restaurang i lördags och maten var pinsamt dålig, och trots att
vi båda skickade tillbaka vår mat så
blev de inte nämnvärt mycket bättre. Kall och grusig mat. Jag försökte förklara
– känn här, den är kylskåpskall! Titta här – potatisarna, morötterna och
salladen – de är ju inte sköljda, det är fulla av grus!
Det normala är väl att man inte klagar. Konflikträdd som man
är så är det enklare att inte gå dit igen. Kanske skriva en dålig recension,
skriva ett argt inlägg på twitter och hoppas på att allt fler ska upptäcka att
man inte ska gå dit och så får de slå igen och först då kan man känna någon inre frid över att det var en massa
grus i salladen. Haha! Vad var det jag sa!
Men är det bra kommunikation, är det att vara en bra
konsument? Varför inte bidra till att en restaurang faktiskt blir bättre, att
de får reda på vad deras gäster tycker om maten?
Min inställning till att skicka tillbaka mat har gått från
att vara pinsamt, snorkigt och lite fisförnämt till att vara ett sätt att faktiskt
kommunicera något. Om du inte är nöjd, varför inte säga det direkt? Jag betalade
160 kronor för mat som var kylskåpskall och grusig. Ok, jag köper att det var
lördag och restaurangen behöver ta ut ett lite högre pris för att kompensera
helgpersonalen. Men å andra sidan var det vanlig bricklunch, och dessutom är
det samma pris på vardagar. 160 kronor för kall och grusig mat.
Så, när är det motiverat att skicka tillbaka mat? Jag kan
tycka att när det handlar om mat som är direkt otjänlig som föda, såsom rå
kycklingfilé, alltför blodiga biffar, grusig mat, så är det självklart och det
ska vara naturligt. Ett grundkrav i all restaurangverksamhet torde vara att
maten är ätbar.
Men om den inte är särskilt god? En särskilt seg biff?
Överkokt lax? Här handlar det väl om vad som är rimligt att förvänta sig. Det finns
väl inget rätt eller fel, men varför inte säga att det inte var särskilt gott? Mer
och mer har jag börjat ge ärlig feedback på den mat jag köper ute, mestadels
för att vara en god konsument. Jag tyckte att biffen var för seg. Laxen var
överkokt. Det var ingen stuns i såsen. Eller tvärtom – det var supergott!
2 kommentarer:
Man sender ikke maden tilbage. Man står op og bringer den selv til køkkenetog. Viser den til chef de cuisine og siger, på den høfligste men mest bestemtmåde: " Vørsgo' at give nmig noget jeg kan spise, tak."
Varför inte? No fuzz, ingen scen, bara direkt kommunikation med köket.
Och det kan jag tänka mig att göra nästa gång jag äter något riktigt gott!
Skicka en kommentar