Efter närmare övervägande dömer jag ut min skreirätt. Den
kunde ha gjorts bättre, såsen var inte klar, det saknades både en och flera
saker som lyfte rätten till mästerkocksnivå. Därför åker det svarta förklädet
på – jag är i elimineringfållan!
Den eliminerande råvaran den här gången visar sig vara
falukorv, fast med en liten twist. Markus Aujalay förklarar för de lätt
uppstressade deltagarna att nu gäller det att tänka utanför boxen och leverera
falukorv på ett nytt sätt. ”Våga tänk
nytt, var kreativa, visa oss något nytt sätt att tillaga en falukorv på!” Alltså:
falukorv på ett nytt sätt. Finns det?
Jag antar det. Fast, den vinnande strategin de senaste tre tusen åren har varit att steka den.
Visst, du kan blanda ner falukorv i stroganoffen eller i pastasåsen och låta
den koka med ett tag men jag tycker att falukorv smakar bäst om den får lite
stekyta. Den är lite för mild för att funka som ersättare till kött bara som
den är, så stekningen tillför en extra dimension som gör att det blir något mer
än bara lättuggat glufs. Så jag vill nog steka min. Men hur går det till när
man tänker utanför boxen? Falukorv på ett nytt sätt, vad skulle det kunna vara?
Just som jag om bäst tänker ut en rätt som innebär att skiva
falukorven, steka den och servera ett gott mos till, vilket jag tycker är
ganska innovativt, får jag en snilleblixt – falukorvssufflé! Varför inte – det var
väl briljant!!! Sufflé är ju faktiskt ganska gott och inte särkilt svårt att
tillaga. Svårigheten med sufflé är inte
att den inte kommer att resa på sig – farhågan att just din ugn är ett
intergalaktiskt maskhål där fysikens lagar inte gäller och luft inte expanderar
i värme behöver du inte vara oroad för. Om du har vispat äggvitan och om din
form har raka kanter och om din ugn är varmare än rumstemperatur kommer sufflén
att växa på höjden. Problemet är att den gärna sjunker ihop, när den väl kommit
ut ur ugnen. Eller snarare, att den sjunker ihop innan dina matgäster hann se
hur stor den var och du tvingas ta till händerna – jag lovar! Så här hög! Men
det är egentligen inte heller något att oroa sig för.
Tillbaka till min sufflé. Som ett test på originaliteten
googlar jag på falukorvssufflé och det visar sig att jag bara får en (EN!)
träff på hela internettet. Och det receptet är inte ens en riktig sufflé. Vanliga
falukorvsmackor med ett fluffigt äggvitetäcke på som jag antar torde vara borderline tokäckligt. Moahahaha! Jag
antar därför att jag borde få full pott på originalitetsskalan.
Då jag inte har full koll på ingredienserna vänder jag mig
återigen till Tore Wretmans Festmeny
från 1980. För en grundsmet behöver du:
1,5 dl mjöl
3 dl mjölk
6 äggulor
8 äggvitor, vispade till hårt skum
Så, hur gör man en sufflé? I princip går det till såhär: gör
en tjockare bottenredning (mjölet och mjölken). Låt svalna något. Rör ner
äggulorna. Rör ner din smaksättning. Rör försiktigt ner äggviteskummet. Vänd
ner i en smörad form och in i ugnen. Inte så svårt eller hur!
Jag börjar med falukorven, som jag tärnar i
encentimeterskuber eller något mindre. Tror att jag tog 300 gram eller så. Till
det hackar jag en gul lök, ganska fint. Sedan stekte jag på falukorven och
löken i en panna, medelhög värme – jag vill få fram lite stekyta och sötma från
löken.
Medan falukorven steker gör jag grundredningen. Separerar
äggulor och äggvitor. I Tore Wretmans originalrecept ska det vara 3 dl mjölk
till 1,5 dl mjöl för grundredningen, men det var lite för lite mjölk. Jag tror
att det i slutändan blev närmare 4 dl mjölk (eller mjölkliknande vätska). Låt
det koka en stund, så att alla ojämnheter slätas ut och mjölet sväller fullt
ut. Lite mannagrynskänsla faktiskt.
Vid 27.24 har jag gjort grundredningen, separerat äggvitor
och äggulor, samt stekt färdigt falukorven. Dags för äggvitorna. Här får det
bli elvispen.
Vid 31.02 åker allt in i ugnen. Då har jag gjort
grundsmeten, rört ner de sex äggulorna, rört ner den stekta falukorven och
löken, blandat allt, sedan rört ner den vispade äggvitan. Det borde bli klart
på en halvtimme!
Under tiden ger jag mig på en sötaktig sås, som tyvärr blev
ganska misslyckad. Tanken var dock god – låt ett par stjärnanis koka i vatten
ett tag, rör sedan ner sirap och balsamico. Avsluta med halverade tomater. Det
skulle bli en sötsyrlig sirap, men tomaterna förstörde allt. Well well.
Strax före en timme tar jag ut min sufflé, som stigit med
30-40 %. Helt ok. Jag stjälper upp en bit och ringlar lite sås och tomater
runt.
Så, var det här gott? Det blev fantastiskt smarrigt! Som en
fluffig ugnspannkaka. Det var till och med så gott att jag lagade till det en
gång till, ett par dagar senare. Den här gången blandade jag ner lite hackad
dill i smeten och det lyfte allt ytterligare några nivåer. Sufflé, supergott
helt enkelt!
...Och det sista du behöver vara oroad över är att den ska
sjunka ihop. Ok, den sjunker ihop, men fluffigheten finns kvar. Vi orkade inte äta upp allt dag ett så vi sparade till dag två och
värmde den då i ugnen. Smakade lika gott!
9 kommentarer:
Kul! Tala om snilleblixt...:-) men du skulle ha använt Trångsvikens falukorv - godast i Sverige, http://op.se/opinion/kronikor/perhansson/1.1956521-konrads-korv-maste-ges-en-fornyad-chans
Blir det bläckfisk nu...? :-)
Hehe, tack! Får kolla in den falukorven, låter intressant :)
Kan mycket väl bli bläckfisk nu, det är om något en challenge! :) Har aldrig tillagat bläckfirre förut. Nervöst!
Jag har faktiskt två rätt så originella recept med falukorv, som jag tror Scan lät hitta på för evigheter sen. Det ena är smaksatt med fransk senap på ett särskilt sätt och det andra med reducerat rödvin. De är uppfunna av några franska kockar med en svaghet för smör och jag har faktiskt lagat dem för många år sedan. Men snart (?) ska jag göra om dem och då lägger jag upp dem på min blogg http://prinsessornaskokbok.blogspot.de/
Annars är det bara att låta sig inspireras precis som med sufflén. Det fixar du säkert.
Ah, låter intressant! Speciellt det med rödvin, kanske är något? Trevlig blogg du har! Ha det gott, Ulf
Festmeny var en av mina första favoritkokböcker. Min första sambo ägde den och många år senare skaffade jag ett eget exemplar. Visst är den lite omodern, vissa ingreienser fanns inte när den skrevs och det är mycket franskt och mycket grädde. Men ändå - festligt och gott med säsongstänk. Fast suffle har jag inte riktigt fastnat för. Gjorde en med kronärtskocka en gång och den blev god, men annars vet jag inte, lite för "pannkakigt" för min smak. Och lite för bökigt att den måste serveras genast...
Den var min bibel i många år. Nu känns den väl lite omodern och småkrånglig, som du säger, men jag läser den mest för att den är pedagogiskt och behagligt skriven samt att det finns en hel del gott i den. Och visst, en hel del smör och grädde!
Kan definitivt hålla med om att sufflén lätt känns ungspannkakig. Vad är en sufflé, blott en fluffig ugnspannkaka? ;-)
Tänkte dock testa några efterrättssuffléer, förslagsvis chokladsufflé och citronsufflé innan jag lämnar det området.
Det där var gott.
Anonym: Vad trevligt! :-)
Ja när vi åt det :-) För det var jag.
/C
Skicka en kommentar