Det första tävlingsmomentet i mästerkocksköket är att göra
en valfri rätt, i lag (kanske inte i sockerlag dock). Jaha! Där blev det ju problem
direkt – här står jag ju mol allena och riktigt så mångfacetterad är jag inte
att det ska räcka till två. Timmisen då? Han hade mer än gärna velat vara med
och hacka och tävla, men jag tror nog att han njutit mer av att göra tvärt emot
givna instruktioner. Det är allt en liten spjuver det där! Han älskar att tävla
och vill gärna vinna, och roligast är förstås att påpeka konsekvenserna av att
vinna: Jag vann! Pappa kom sist!
Nästan lika roligt som Pappa glömde det!
eller all time high-vinsten Pappa hade
fel, hahaha!
Nåväl. Det hade ju varit superkul att tävla i lag och jag
ser framför mig hur jag hamnar i lag med någon skåning och mitt i allt hackande
hör du – för att du skär schalottenlöken på fel håll eller något annat tossigt
– NAI DITT ÅLARENS!!! Jag vet inte vad det är med ålar och skåningar, men det
är ju konstigt att ålen verkar vara ett rätt välansett kreatur men just renset symboliserar
det sämsta du kan vara. Skummish.
Hursomhelst. En valfri rätt på 60 minuter, alltså… jag
tänkte prova en rätt som jag funderat ett tag på, som vi kan kalla Lax Black
& White. Annars är ju en Black & White preciiiis snäppet mindre red
neck än plankstek, samtidigt som den flåsar i hasorna på whisky
tango-klassikern Surf & Turf. Tanken är att göra stekt lax, eller pocherad,
vad som nu blir bäst, och servera med snygga tärningar av rotselleri i
bearnaisesås och till det snygga tärningar rödbetor i rödvinssås. Lax Black
& White, med andra ord. Tiden, en timme.
Där gick starten! Den samlade matlagningsexpertisens råd gällande
rödbetor är att koka dem hela med skalet på, samt med blaststråna. Då blöder de
inte lika mycket och färgen bevaras mer. Det vågar jag inte riktigt göra, eftersom
det kan ta upp emot en och en halv timme att koka en mindre rödbeta. De som jag har
är dessutom knallhårda, så jag antar att koktiden är bortom en timme. Därför
beslutar jag mig för att skala dem och skära i 1,5-centimeterskuber. På samma
sätt skär jag rotsellerin. Två kastruller, kokande vatten, ner i var sin
kastrull.
Därefter sätter jag igång med rödvinssåsen. Som alla vet får
det BARA vara rödvin, schalottenlök, fond, timjan och smör i en rödvinssås.
Allt annat är FÖRBJUDET. Jag häller ner en halv pava rödvin i min traktörpanna,
har ner lite skivad schalottenlök, och bränner på. Tanken är att det mesta av
rödvinet ska koka bort, och därefter tillsätta fonden. Allt går faktiskt enligt
planerna, men när jag ska kolla om rotselleribitarna är klara kommer jag på att
jag glömt att salta vattnet! Huga, de är smaklösa! Well well, det var inte bra.
Men det kanske går att fixa.
Efter en halvtimme börjar allt bli klart. Rödbetorna är
mjuka, rödvinssåsen är så gott som färdig, rotselleritärningarna likaså. Jag
passar på att ta fram laxen och göra den i ordning. Sedan har jag skivat fänkål
tunt och kört i ugnen med olja och salt. Jag gör i ordning bearnaisen, d v s
sätter på ett vattenbad, hackar schalottenlök, måttar upp dragon och
vitvinsvinäger samt smör och äggula. Självklart ska det kallstartas!
När det är en kvart kvar sätter jag igång med bearnaisesåsen
och laxen. Egentligen skulle jag vilja pochera den, men tyvärr är alla mina
kastruller slut och mängden ackumulerad disk har i det närmaste antagit
bibliska proportioner. Därför får det bli stekt lax.
Jag värmer på allt igen och blandar rödbetorna med
rödvinssåsen och rotselleribitarna med den nysilade bearnaisen. Saltar friskt
för att få fram åtminstone någon smak! Sedan upplägget, två smala laxfiléer i
mitten, en hög rotselleri på ena sida och en hög rödbetor på andra sidan.
Knappt en minut kvar till godo!
Ok, lite utvärdering. Först och främst, det retar mig enormt
mycket att jag lade laxen upp och ner, så att det bruna syntes! Det var ju ett
klart nybörjarmisstag. Det stör mig dock ännu mer att jag inte skar bort det!!!
Jag föreställer mig hur Mannerström lutar sig svag framåt och tittar lite snett
på mig, det syns att du är från Mölndal,
grabben. Såhär hade aldrig en pöjk från Majjonna gjort!
Sedan var det ju en stor miss att inte salta
rotsellerivattnet. Och rödbetorna i rödvinssåsen, nja… även om jag fått till
såsen rätt bra smakade det ändå bara rödbetor. Jag vet att Tommy Myllymäki har
ett recept på rödbetor i fond som ser supersmarrigt ut, och det var väl åt det
hållet som jag ville gå, men det ville sig inte riktigt.
Men framför allt tycker jag att rätten saknade både fräschör
och finess. Ok, så du kan göra bearnaise och rödvinssås samtidigt? That don’t
impress me much! Bearnaise ÄR inte höjden av förfining, faktiskt! Summa samarium,
jag kan bättre. Men för nu – jag tvingas inse faktum – jag är i
elimineringsfållan! Nästa utmaning blir därför en skaldjursrisotto. Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar