Sydafrika, dag 6: Saronsberg, Montpellier och Allesverloren

Jag vaknar utvilad på tisdagsmorgonen och får lite frukost ute på piazzan. Det märks att det är skördetid, för rätt ofta dundrar det traktorer med stora druvlass förbi, antagligen på väg mot någon cold stabilization i något långskäggat garage i närheten. Vi är ju ändå i hipsterland.

Hursomhelst! Idag står tre besök på programmet. Först ut är Saronsberg (Sauronsberg?) i Tulbagh där vi ska träffa vinmakare Dewaldt Heyns. Därefter ska vi till Montpellier, och avslutningsvis till Allesverloren. Men först en kort resa till Tulbagh och Saronsberg, en förflyttning genom en vacker dal bland annat.

Saronsberg ligger jättevackert vid bergens fot. Moln är på väg över bergen och ner i dalen, det blir lite som ”the table cloth” över Table Mountain. Sedan hälsas vi välkomna, får lite bubbel och Dewalt börjar berätta om vingården och de viner som de gör.

Efter ett tag blir vi invisade i produktionsavdelningen och här är det skinande rent. Det är knappt så att det luktar jästa druvor! Dewalt noterar att ”visst, du kan prata med den och den vinmakaren, och de kommer alla att säga att det här och det här är det viktigaste och nyckeln till framgång, men det finns inget magiskt recept. Vad vi försöker göra här, är att att jobba på alla stegen i vinprocessen – vi gör som alla andra, men varje steg försöker vi göra lite bättre.”

Jag tittar ut. Precis runt hörnet står ett conveyorbälte där druvselektering sker, ett arbetslag om ca åtta-tio personer håller som bäst på med att ta bort allt som inte ska vara där. Inga russin, inga defekta druvor, inga stjälkar. Idag selekteras cabernet sauvignon. Jag smakar på några av druvorna som passerat bandet – väldigt söta! Små, väldigt söta bär med massor av kärnor. Mycket godare än vanliga (rätt vattniga) ätdruvor. Fulla av intensiv smak! Bilden går inte heller riktigt ihop – det är av de här druvorna du får ett stramt, elegant vin med massor av tanniner? Jag mumsar på tills gruppen är på väg bort till en annan del av hallen.

Efter en kortare inspektion av lagringskällaren blir det lite vinprovning. Mycket goda viner. Sydafrikaner är, enligt Dewalt, lite lätt nervösa när det gäller viner, rykte och kvalitet, ”är det här ett bra vin? Inte den blekaste!” Så medaljer är bra. Gärna medaljer och utmärkelser på flaskan och ju fler desto bättre. Dewalt tar fram Saronsbergs Shiraz som exempel och noterar ganska krasst och i lätt ironisk ton, ”It's got more medals than Idi Amin!”

Annars, var det mycket goda och välgjorda viner. I efterhand var det nog vinresans vinhöjdpunkt. Mycket goda viner, välgjorda, eleganta. Hatten av för snygga byggen.

Vi samlar ihop oss och hoppar på bussen igen för nästa vingård: Montpellier. Ligger också jättevackert, lite mer grönska. Lite annorlunda ställe, känns verkligen som en sista utpost.

När vi går på uppfarten knakar det inte som vanligt grus, jag hinner tänka, vad är det jag går på? Det är inte grus, det är...

...aprikoskärnor! Det fanns tydligen en fruktfarm i närheten som sålde hackade aprikoskärnor som biprodukt. Coolt. Vi får in ett rött bubblande vin som förtugg, som i all sin enkelhet är helt fantastiskt! Lite sött, bra balans ändå, sjyssta bubblor, asgott.

Vi leds in i olika kamrar och väggarna är fyllda med vin som lagras, till sist hamnar i en inre kammare tillsammans med vinmakaren som berättar om vingården. Det är lite svårt att höra vad han sa, dels pratade han ganska grötig engelska, dels hade han nog något form av talfel. Men de viner vi fick prova var rätt trevliga. Jag köpte bland annat med mig en gewurztraminer hem, den ska jag njuta av i vår.

Vi får lunch på Montpellier och sedan åker vi till ställe nummer tre: Allesverloren. Provningen hålls utomhus på terrassen på deras provningsanstalt, som ligger i anslutningen till vingårdarna. Ett gäng bastanta damer håller ordningen. Det blir hela programmet, allt från genomskinligt rött till portvinslookaliken. Nja! Jag vet inte om det var en ojuste handling att lägga Allesverloren efter Saronsberg och Montpellier, men Allesverlorens viner var inte så värst goda. För mycket punch, för mycket syra, för mycket ek, ingen balans, too much... inte ens portvinsimitationerna var goda. Lite turistfälla kanske, men men.

Vi hoppar in bussen igen för avfärd till hotellet och ett gäng tvåhandsfattningar av G&T's och middag med en ny serie av lokala hipsterviner – denna gång även med oinbjudna insekter som gäster (en synnerligen stor bönsyrsa, så det var inte farligare än så). Men den överlevde också.