Manlighet, surdegar och fakebloggar

Idag är jag arg. Inte arg på riktigt, men typ Internetarg om man nu kan vara det. Ok lite arg på riktigt, men inte så mycket. Upprinnelsen är följande:

Tidvis har jag följt bloggen Livet på Söder. Och varje gång jag läst bloggen har känslorna svallat – phu vad politiskt korrekt allt är! Detta måste vara Sveriges mest politiskt korrekta familj alla kategorier. Allt är så tillrättalagt, polerat, lagom, och… totalt supermesigt. Visst dyker det upp konflikter, men Mattias löser dem på ett föredömligt sätt. Han låter alla komma till tals, han gosar med familjen, han peppar dem som är nere, han visar alla hur de vinner på att vara öppna och ärliga, att alla vinner på att göra rätt.

Han cyklar runt på Söder med sin reflexväst och axelremsväska och fotriktiga cykelhjälm, dricker latte, sympatiavstår alkohol, krigar med bakåtsträvare på dagis och träffar polarna ibland. Ibland bakar de surdegsbröd tillsammans.

Och varje gång jag läst bloggen har jag velat åka dit och spöa upp grabben. Tvångsvisa Fight Club, go chainsaw massacre på alla polerade IKEA-möbler, klottra ner hela lägenheten, knyckla till cykeln och såga itu cykelhjälmen och därefter ge honom ett stort kok stryk clockwork orange style. Mattias för faaan, skräpa ner lite! Sluta var en sådan mes!

Varför är jag arg? Därför att jag först nu inser att det är en fakeblogg – det kanske var tveksamt förut, men nu är det uppenbart. Jag är arg för att jag känner mig lurad. Jag är arg på mig själv. Det finns ingen familjen Nilsén på Söder, ingen Jeez Advertising, ingen klimatsmart Mattias Nilsén, ingen Vidar. Allt är bara påhitt, fake, fake, fake…

Eller rättare sagt: det är en parodi. En parodi på Pain de Martin, en parodi på alla killar som bakar surdegsbröd, en parodi på killar som bakar surdegsbröd och som bloggar om det, en parodi på alla killar som inte skräpar ner. En parodi på killar som cyklar med reflexväst, hämtar barn på dagis, bakar surdeg, tänker på miljön, har axelremsväska och är matintresserade.

Kort sagt, Livet på Söder är en parodi på 00-talets man. Är surdegspappan 00-talets velourpappa? Från James Bond till velourpappan till actionhjälten till Håkan Hellström till surdegspappan.

"Varför måste allt i Sverige vara så genomsyrat av sarkasm? Varför kan inte folk vara genomförbannade, brinna för nåt eller helt enkelt vara oförskämt kassa (som soderfamiljen) utan att det egentligen är nån form av sarkastisk skyddsmekanism. Jag skyller på Henrik Schyffert" Citat internetprofilen Rekyl


Så, nu har jag avreagerat mig lite. *Energikram!* *Lycklig igen!*

.