Utflykt till Godahoppsudden

An Update from Sauvignon Blanc Heaven

Kära läsare,

Jag är i Sydafrika! Företaget som jag arbetar för har tillsammans med ett annat företag arrangerat en konferensresa till Kapstaden i Sydafrika och jag är en av föredragshållarna. Mitt ämne? Nyckeltal och företagsanalys! Så jag har plågat egenföretagare i räntabilitet på totalt kapital, räntabilitet på eget kapital, soliditet, hävstångsformeln, duPontmodellen, fyrkantsmodellen…

Vinmässigt har jag ännu så länge – fem dagar – bara druckit Sauvignon Blanc. De flesta har varit mycket goda. Sydafrika är helt klart ett av mina favoritländer när det gäller Sauvignon Blanc, du får friska viner, gott om nässlor och krusbär och vinbladsblad men utan någon bufflig ananasfruktighet som du lätt kan få i en kiwisavvie. Ok, ett halvt glas rött har väl slunkit ner, liksom lite mousserande. Men det är allt! De mousserande har förresten varit mycket goda, mycket fruktiga.

Återkommer med mer info!


PS Ikväll ska hela gruppen på fotboll - vi ska se Sydafrika mot USA. Jag har för tillfället införskaffat en vuvuzela, som jag ska inviga, hehe... DS

Finalist i Metro Photo Challenge

Kära läsare,

Jag är i final i Metro Photo Challenge!

Om ni tycker att det är en bra bild får ni gärna rösta på mig här:

http://www.metrophotochallenge.com/se/photo/304421

Eller här: här


PS Det här är mitt 250:e inlägg på bloggen! DS

Fredagsmys med Gamla Amsterdam, Castello di Brolio och mörk öl

Fredag och med det fredagsmys! Jag stänger av datorn vid fyratiden på fredagseftermiddagen och beger mig söderut. Första stoppet: Regeringsgatan. Tungt lastad med både datorryggsäck och träningsbag tränger jag mig in på finewinesavdelningen och letar efter något schyst vin att hugga, men hittar inget direkt. Det får bli en halvflaska Castello di Brolio.

Halvflaska har på kort tid seglat upp som det ultimata fredagsmysformatet. Eftersom C inte dricker så mycket vin (och inte jag heller för den delen) blir halflaska precis lagom: du får ett stort glas vin och sedan precis så mycket påfyllning att du känner dig oövervinnerlig.

Jag tränger mig vidare ner mot NKs ostavdelning men det är lite för mycket folk och jag känner att jag vill mumsa på något annat än gruyère, comté eller något annat kladdigt franskt för en gångs skull. Det får bli Gamla Amsterdam på Hornsgatan! Sagt och gjort, jag tränger mig ut och tar underjorden till Mariatorget.






Gamla Amsterdam är en liten, jättemysig och högst personlig liten ostbutik som jag önskade att jag besökte mer ofta. Förut låg butiken på Östgötagatan och inget ont om Östgötagatan men det är ju inte Camps Elysée direkt. Men nu när butiken flyttat till Hornsgatan känns den mer lättillgänglig och det är bra! Max Rovers och Isabelle Möller som driver butiken är supertrevliga och mycket hjälpsamma.

Jag köper en bit Old Amsterdam, en bit blåmögel på ko och en bit Reypenaer. Precis när jag ska gå säger de att ”den här osten passar bra till portvin och mörk öl, gärna lite sötare.” Naj! Jag som bara har rött hemma. Så därför tar jag 4:ans buss till Alko Skanstull och tränger ånyo in mig på ett Systembolag för kvällen. Systembolaget vid Skanstull är verkligen anpassat för… inte mig i alla fall! Utbudet av mörk öl visar sig dessutom vara högst begränsat, men jag hugger några. Till slut kommer jag i alla fall hem och kan börja med kvällens stora projekt: tvättning av 90 % av det totala textilbeståndet.

Jag tar Castellon till en mastodontladdning lammfärspasta. Mörk färg. Ur glaset kommer en mycket trevlig doft, mycket mörka bär! I munnen känns vinet slankt och inga direkta störande tanniner. Gott! Kanske inte den charmiga sötfrukten som du hittar i Janassen, men inte långt därifrån.

Därefter ost. Old Amsterdam smakar som en gouda (det är i och för sig en gouda) men mycket mer personligt. Mycket mer smak! Konsistensen är härligt krämig. Blåmögelosten påminner mycket om Kvibilles gräddädel, men inte alls lika skarp utan mycket mer mogen och utvecklad. Reypenaeren är torrare och inte lika krämig som Old Amsterdam, men mer koncentrerad smak. Supergod! Ät mer holländsk ost!







PS Nu har jag sett fyra avsnitt av The Pacific och, nja, helt samma klass som Band of Brothers håller den definitivt inte. Snudd på seg till och med! Band of Brothers bygger ju på härliga karaktärer, det finns inte på samma sätt i The Pacific. Well well…

Vegetarisk dag, 1

Kära läsare, igår hade jag min första vegetariska dag! Syftet kan med fog anses dunkelt – äta vegetariskt två dagar i veckan, varför? Vill jag må bättre? Vill jag bli smalare? Nja, eller ja i och för sig! Men inte ad hoc ergo propter hoc så att säga. Jag antar att det bottnar i en stilla protest mot att jag upplever att jag äter för mycket kött. Måste man äta kött varje dag? Nej, jag tycker inte det! Kanske ska starta en Facebookgrupp om det?

Det finns naturligtvis många sätt att laga vegetariskt. Vi har vid flertalet gånger haft vegetariska vänner hemma på middag och jag antar att vi gjort lite som vanliga icke-vegetarianer gör som bjuder vegetarianer på middag: bara plockat bort det animaliska proteinet. Mat som visserligen är god men som kanske inte är en fullvärdig måltid i sig. Så istället för räkor i tomatsås, bara tomatsås! Eller sallad – ständigt denna sallad.

Vegetarisk mat kan, och här citerar jag en insatt källa, lätt uppfattas som ”klaffs-klaffs” – du saknar det där tuggmotståndet som bara en seg ryggbiff kan ge. Ok, vill du ha tuggmotstånd – knapra på en morot! Fast det är ändå inte samma sak. Så jag antar att ett av de dunkla motiven är att lära mig mer om vegetarisk mat och lära mig att laga god, fullvärdig vegetarisk mat! Dock med stor risk att låta som Houbolts kritiker, “he reads this report and he’s Moses come down from the mountain…”

Hursomhelst, till frukost blev det fralla med bara ost, inte defaultvalet ”ost och skinka.”* Till lunch blev det palak paneer (spenat och ost) på förträffliga Ashoka på Upplandsgatan. Himmelskt gott! Jag vet inte vad det är med mig, men jag älskar verkligen indisk mat – och det här var en av de godare rätterna jag ätit. Spenat och ost i mild sås, för en gångs skull. Supergott! Annars kan ju indiskt mat lätt utvecklas till en tävling om störst Mr. Johnson, vem som kan äta starkast…

Väl hemma blev det linssoppa – koka röda linser i vatten (15-20 minuter, ingen blötläggning behövs), ner med strimlad schallo och krossade tomater. Krydda med salt och vitpeppar. Pressa i ett par vitlöksklyftor mot slutet. Inspirerad av dagens ost köpte jag även en mozzarella som jag strimlade och lade ner. Det blev supersmarrigt!

Nästa vegetariska dag blir söndag. Men nu är det fredag och jag ska förutom att tvätta 90 % av det totala textilbeståndet i lägenheten ha fredagsmys med lammfärspasta, The Pacific och ett härligt rött!







*C tror att jag äter fyra kanelbullar till frukost varje dag – det gör jag inte, men väl en macka…

Strategiska inköp: The Pacific

Eftersom jag är en grym fan av Band of Brothers har jag länge väntat på The Pacific. Det har naturligtvis funnits sätt att få tag på The Pacific tidigare – Neil t ex, köpte den direkt från Tom Hanks. Ett telefonsamtal till Spielberg och så var det klart! Vi som inte har sådana connections har fått vänta… Den har kanske gått på TV också? Men jag kollar inte så mycket på TV så jag vet inte så mycket. Men nu har jag hela serien i min hand så jag antar att vi ses först om sisådär 521 minuter!


What's that guy's problem?
Gonorrhoea
Really?
His name, dummy! Guarnere, gonorrhea, get it?



PS Tack Gabriel för den här videon! (sista taggen, speciellt...) Om Clos des Soutyères 2006 finns kvar imorgon ska jag kasta mig över det... DS

Musternas Celebrity Death Match: Äppelfabriken vs Rosenhill och en Mörk Häst

Utan tvivel är man inte klok – som att köra runt på Ekerö en hel söndag bara för att köpa in en massa must! Fast fint är det. Jag har cyklat mycket på både Ekerö och Färingsö, både vanliga motionsrundor och träningsrundor inför Vätternrundan. Ekerö är verkligen landet – pittoreskt, bohemiskt, bonnish.

Hursomhelst, dags för att avgöra vem som gör den bästa musten! Vi köper på oss en dunk från Rosenhill samt två flaskor från Äppelfabriken. Äppelfabriken har tre sorters must, jag väljer en syrligare och en lite sötare. Väl hemma köper jag en Årets Skörd från Kiviks musteri, att ha som mörk häst, hehe…

Jag ska inte tråka ut er med alla detaljer, men när röken skingrats stod Rosenhills must som segrare! Lite klarare än de andra, som innehöll mer fruktkött. Rosenhills must påminde mycket om MERs äppeljuice, fast inte så klar och betydligt mer personlig. Klar tvåa var Kiviks must, som kändes mer fruktig. Kanske spelar de varmare bredgraderna in? Näst sist Äppelfabrikens syrligare och sist Äppelfabrikens sötare.

Så grattis Rosenhill! Och Äppelfabriken – jag verkligen älskar era smaksatta produkter, rabarbersirapen, glöggen, lingonsylten, rabarbermarmeladen, blåbärssaften… men er äppelmust når inte riktigt upp till Rosenhills nivå.


PS WTF! Semlor redan?!?!