En rapport från årets kräftfiske

 

Sedan ett par år tillbaka har vi haft möjligheten till att vara med i ett kräftfiskelag, någonstans nere i västra Sörmland. Jag var med 2009, men sedan stod jag över både 2010 och 2011. Men nu kände jag att det var dags igen! Tidiga rapporter har antytt att tillgången varit skral, något som beror på den kalla våren. Har det varit en kall vår i år? Det har varit kallt fram tills nu, goddamnit! Men men. Jag hinner inte ner till första burinläggningen på fredagseftermiddagen, men väl till den nattliga vittningen runt 12-hugget. Antalet kräftor är mindre, men det kompenseras av att kräftorna är större.

Lördagen inleds med burupptagning och frukost. Till lunch blir det något av det godaste som finns: stekt nyfångad makrill i dill. Hur gott som helst! Ta nyfångad makrill, panera i rågmjöl, stek i smör, häll på dill. Servera med potatis. Helt obeskrivligt gott!

 

 

Efter lunch börjar jag och min bror, Krokexperts-H, att ta tag i kräftkoket. Vi enas om ett ganska enkelt recept: 5 liter vatten, 1,5 dl salt, 6 sockerbitar, en öl, massor av dill. Totalt sett fick vi upp ca fem kilo kräftor, och eftersom vi kokar i två batcher med 15 kräftor åt gången så det tar ett tag att koka allt.

 

 

Angenäma problem dock! Sedan får allt svalna i lagen – först utomhus, sedan inomhus i vattenbad, slutligen i kylskåpet. Som vanligt har mor varit nere i Feskekörka och inhandlat en substantiell mängd havskräftor, just in case att vi inte skulle få upp något ur sjön. Som gammal västkustbo – eller i alla fall med viss anknytning till västkusten – har jag alltid tyckt att havskräftor varit de enda rätta kräftorna. Dock har konkurrensen inte varit så svår, de har som oftast ställts mot importerade som kanske inte alla gånger varit så nyanserade, rent smakmässigt sätt.

 

 

Men de här – direkt från sjön, kokade bara några timmar tidigare, är något helt annat. Jag kommer på mig själv att riktigt njuta av kräftorna! Hur gott som helst! Saftiga, mycket bra dillsmak, smakfulla. Supergott! Jag hamnar i existentiella dillemmor – kan de här slå havskräftorna? Kan de här konkurrera ut själva grundbulten jag hänger upp min existens på? Jag tvingas lösa situationen med ett West Wing-citat: “Tell you what, though, in a battle between a President’s demons and his better angels, for the first time in a long while, I think we just might have ourselves a fair fight.”

 

 

 Äsch, jag ger upp. De här var godare!