Jag får mycket trevliga mail från Magnusson Fine Wine – kom och
prova Egon Müller! Det är klart att jag hakar på det! Egon Müllers viner har
jag provat blott en gång tidigare, en flaska Scharzhof som jag fick av David.
Den var hur god som helst och framkallade ångestladdade frågor av karaktären ”jaha,
varför har du inte köpt det tidigare???” Men, du lever så länge du lär och
varje steg på vinstigen är värdefulla. Jag parkerar mig i den trevliga baren
och pratar lite med Carl Holmberg från Gullberg by Stockwine, som importerar.
Först lite 2011 Scharzhof. Jag kan bara konstatera, det här
är hur bra som helst och i termer av vin för pengarna är det fem solar. Vinet
är slankt, oerhört bra balanserat, läckert, inte på minsta sätt kladdigt. Det
finns en restsötma, men den märks knappt. Bra syra, komplex doft, bra balans, mycket
klunkvänligt. Jag köper mer!
Därefter 2011 Scharzhofberger Riesling Kabinett. Här är det mer
av allt. Mer syra och mer blommighet. Men det här känns inte klart på långa
vägar. Syran är lite för skarp för min smak, hade gärna sett att den rundades
av något. Men doften är det absolut inget fel på, läcker rieslingdoft!
Slutligen 2011 Scharzhofberger Riesling Spätlese. Ahhh
vilket vin! Fullmatat med frukt, syra, sten och sötma. Det här är inte heller
klart, jag skulle lägga undan minst fem år. Då kommer det vara helt magiskt. Men
för stunden, här och nu, i termer av klunkvänlighet, sopar Scharzhof banan med
de andra. Inte sedan, men nu. Hatten av för supersnyggt bygge!
Jag vandrar ut i den behagliga februarinatten och tänker
tillbaka till gårdagens provning med Gunter Künstler på Grappe. Egon Müller är
en av topproducenterna i Mosel, kanske den främsta. Hur är Mosel, jämfört med
Rheingau? Vad är Rheingau, vad är Mosel? Traditionellt sett brukar Mosels
blommighet lyftas fram. Det tycker jag också framkommer i Egon Müllers viner.
Men
det är mer än så – om du bara jämförde Künstler med Müller så skulle du säkert
lyfta fram att Künstlers viner är dels slankare, dels drar mer åt exotisk frukt.
Vissa av Künstlers viner var också ganska fylliga. Något som kanske inte är
lika vanligt att lyfta fram är att Moselvinerna generellt sett verkar hålla en
högre syrahalt – rätta mig om jag har fel här. I Egon Müllers fall är det extra
tydligt. Syran i alla tre vinerna var laserskarp. Så Mosel: högre syra, mer
blommighet. Rheingau: slankare/fylligare, mer exotisk frukt. Mer riesling över
Rheingau, typ.
Dag 14, inlägg 14
2 kommentarer:
Drack en Egon Müller till skaldjur på Stockholm Fisk förra helgen, inte alls dumt. Jag tittade in på Egons hemsida nyss och fattade ingenting, antingen är jag dum eller är sidan sällsynt klantigt byggd... Jag och min fru är Moselfrälsta sedan många år, vi ska åka ner och bunkra lite i början av mars och det kanske blir en avstickare upp längs Saar till Egon... annars finns det många andra pärlor, mestadels små vinmakare som säljer det mesta lokalt men producerar med kärlek!
Trevligt! Det är verkligen goda viner. Det skulle vara roligt att prova lite äldre Scharzhofberger, när syran och sötman integrerats. Då är det nog full magi!
Hehe, sidan är verkligen inte den bästa. Jag tror man ska klicka på korten!
Trevligt med Mosel i Mars! Och trevligt med andra rieslingfrälsta! Kolla gärna Willi Schaefer. Det finns mycket gott och många små underbara producenter. Ha det gott! /Ulf
Skicka en kommentar