Beatles och Barolo

Fredag och jag poppar nyheten 2007 Barolo Cannubi från den familjeägda producenten Brezza. Urläcker! Ganska pinotig i färgen, faktiskt lite svag antydan till tegel längst fram. Doften öppnar med varma, härliga toner. Mörka, mogna bär. Kakao, lite kanel. Efter ett tag med luft, lite lingon. Lite målarputs också, till slut. I munnen märks syran som biter ifrån. Ahh det här är gott! Även om jag vet att det är fredag och fredagsvinets x-faktor är svårslaget and all that så är det här riktigt smarrigt. Hyfsat matkrävande, en gräddsås till hade inte varit helt fel. Läcker!

Annars har jag agerat pusher idag. Ni-vet-vem som bor på tryggt säkerhetsavstånd från Flaggskeppet bad mig att köpa lite supertoskanskt vin som släpptes nu idag. Jag kunde inte låta bli att köpa några flaskor till mig själv också, blev grymt intresserad. När det gäller supertoskaner har jag nästan bara positiva erfarenheter och de har kommit att symbolisera ingången till bättre vin. De kommer inte att poppas nu – jag läste lite på vinovativas hemsida och de här behöver nog lite mer tid. Fast trots mina i stort sett positiva erfarenheter av supertoskaner har jag svårt att rent begreppsmässigt konceptualisera det här med italiensk cab. Ungefär som franskt öl – doesn’t make sense! Fast jag vet att det inte stämmer, jag är helt övertygad om att det finns.

Hursomhelst. Det är fredag och jag är hemma igen tidig eftermiddag. En timme kvar tills det är dag att börja med maten. Jag sätter på lite Beatles, som jag utforskat sedan jag fick Beatlesboxen på min födelsedag förra året. Före det var mina erfarenheter av Beatles ganska ringa, typ Abbey Road och Let It Be. Men nu under hösten har jag lyssnat igenom det mesta och min fascination och kärlek till Beatles blir bara större och större. Lite konstig musik, måste du ändå konstatera. Många gånger en underlig blandning av indiepop och folklore, om vi utgår från dagens perspektiv. Precis som med Elvis där du har Thin Elvis eller Fat Elvis finns det en liknande utveckling i Beatles. Naturligtvis, konstigt vore ju annars. Vad utvecklingen heter i Beatles fall vet jag inte, men jag har hört Short-haired Beatles as opposed to Long-haired Beatles. Precis som med Fat Elvis har jag kommit att gilla Long-haired Beatles.

Jag är långt ifrån att komma till någon mer substantiell reflektion angående Beatles, det är ett projekt som kommer att ta tid. Jag har av naturliga skäl inte lyssnat så mycket på Abbey Road eller Let It Be utan koncentrerat mig på de andra albumen. Jag började med Please Please Me men det album som jag för närvarande lyssnar mest på är nog The White Album, Rubber Soul och Beatles for Sale.

Beatles och Barolo, en fredagskväll. Grym kombo. Trevlig kväll!

Dag 10, inlägg 10