Bourgognekväll med Johan Björklund och The Wineagancy på Magnusson Fine Wine

Onsdag kväll och vad passar bättre än att bege sig till Magnusson Fine Wine för att prova lite högoktanig Bourgogne? Thought so! Kvällens värdpar är Johan Björklund och Ann Gurgaz på The Wineagency, som visar upp några mycket trevliga delar av sortimentet.

Johan Björklund är ambassadörkocken som blev vinhandlare och restaurangägare i Beaune. Efter en framgångsrik kockkarriär sadlade han om till vinhandel och drev under många år en importfirma i London, Cave Cru Classé. Sedan återvände han till Bourgogne och startade upp en egen negociantverksamhet samt restaurangen och hotellet L’Hôtel de Beaune – ett vattenhål för vin- och matintresserade mitt i staden.

Johans vinhandlarfirma, Domaine & Sélection, ägde tills för en tid sedan en vingård i Meursault. Han äger också en del i Châteauneuf-du-Pape som produceras av Domaine Marcoux. Skötseln av Johans delar i vingårdarna utförs dock helt och hållet av vinodlarna.

För oss som även är grymt matintresserade kan det tilläggas att Johan Björklund är en av författarna bakom kioskvältarperfektionen Såsen är Godast! från tidigt 90-tal. Den, tillsammans med Tore Wretmans Festmeny från 1980, är grundbulten i all min matlagning. Så nu vet ni det.

Kvällens andra värd, The Wineagency med VD Ann Burgaz, är för övrigt årets vinimportör enligt Allt om Vin. Stort grattis!

Hursomhelst, dags för vin. Fram tills ganska nyligen var min inställning att vit Bourgogne var i princip odrickbart. Men det var bara min personliga uppfattning, mest för att jag har mycket svårt för fatade vita viner. Jag minns att runt 2005, då mitt vinintresse började ta fart, att jag köpte en del ganska dyra vita Bourgogner. Men de var så tokäckliga att jag hällde ut de öppnade flaskorna och skänkte bort resten till andra vinnördar, bara att väckas mitt i natten av telefonsamtal från dessa vinnördar som berättade hur fantastiska dessa viner var! De var alltså så fantastiska att de krävde nattliga telefonsamtal och jag fattade inget. Nåväl.

Men i våras var jag på den stora Bourgognedagen på Grand och med ganska stor tvekan lät jag mig övertalas att prova lite vitt. Det var något helt annat.

Borta var de tunga, jolmiga, överekade vinerna, nu var stilen lättare och med en fantastisk fräschör. Så det fanns hopp! Jag pratade om detta med en annan vinbloggare på Grand och han lyfte fram att förr ”fick de gärna vara lite oxiderade också.” Tack å lov är det helt borta!

Johan Björklund inleder med att berätta litet om sina viner och vinåret 2013. I stort ett helt ok år, men inga jättekvantiteter. Det var en sen skörd, och Johan lyfter fram att det inte finns något positivt med en sen skörd. Druvorna mognar inte nämnvärt mer samtidigt som risken för röta, skadeangrepp och annat otrevligt ökar. Tidig skörd är således att föredra.

Jag inleder med vitt från Domaine Leroux, en producent jag inte vare sig provat eller hört om tidigare. 2011 Puligny-Montrachet Les Champs Gain.

Vattenklar färg. Doften är – halleluja! Shit vilken doft! Oerhörd koncentration, vita blommor, renhet, mineral. I munnen är renheten, fräschören, koncentrationen i det närmaste total. Hur gott som helst! För första gången på mycket länge dricker jag ett vitt vin som på allvar kan utmana en riesling. Detta är helt klart ett av årets bästa viner, kanske årets godaste. Elegant, smakrikt, finess, koncentration, läskande… jag kollar prislistan – 995 kr flaskan. Ok. Hm.

Därefter hugger jag in på vinerna från Domaine & Selection och inleder med 2011 Puligny-Montrachet Les Caillerets från J-M Chartron.

Också oerhört läcker, fräsch, massor av sten och mineral. Kan också tänka mig att köpa på mig mer av den här!

Vi fortsätter med Puligny-Montrachet och J-M Chartron, fast denna gång Les Pucelles. Den går mer åt yllehållet, mer smakrik. Om de tidigare var stramare och eleganta är det här mer fylligt och smakrikt. Nyansskillnader, förvisso, men ändå.

Sedan 2010 Corton-Charlemagne, Didier Sieben/Johan Björklund. Också helt ok. Persikor, en ganska pigg syra. Gott! Sist ut i det vita startfältet är 2011 Bâtard-Montrachet, också från J-M Chartron.

Superläcker! Mer smak, inte så stram, mer smak. Snygga fat. Den här var också en klar kandidat till årets godaste vin! Dock, dubbelt så dyrt som Les Champs Gain. Men ack så gott!

Därefter rött och jag inleder precis som med de vita med en Domaine Leroux: 2011 Gevrey-Chambertin Champeaux.

En doft att dö för! Mörk, dov, jord, undervegetation, bär… my God vad gott det här var! Nästa vin är minst lika gott, om inte godare: 2010 Clos Vougeot Musigny från Domaine Gros Frère & Soeur.

Jordgubbar, mer skog, perfekt balanserat… men vilka fantastiska jordgubbar! Helt underbar.

Domaine & Selections Châteauneuf-du-Pape: 2011 Domaine Marcoux. Känns verkligen som katten bland hermelinerna, vilket också märks direkt. Massor av härlig sydfransk frukt. Gott!

Det vinet avslutar också de goda vinerna. Jag provar några röda från Chris Newman, 2011 Mazis-Chambertin och 2011 Bonnes Mares. Stängt, strävt, packat. Inte min kopp. Jag provar även lite 2007 Chambertin Clos de Bèze från Laurent Ponsot och 2000 Clos de la Roche, men samma sak där – inte min kopp.

Sammanfattningsvis, de vita var helt magiska. Domaine Leroux, fantastiska viner, helt underbara. 2010 Clos Vougeot Musigny från Domaine Gros Frère & Soeur – gigantisk. Jag njuter av den lilla buffén, samt smårätterna som rullas ut – snigelravioli, risotto, vaktel, fyller på av Domaine Leroux, kollar beställningslistan och i ett oövervakat ögonblick bränner jag 2014 års totala vinbudget på några få, ynka flaskor. Ge mig styrka!