Sufflé eller 70-talet ringde och ville ha sitt liv tillbaka!

Kära läsare, som tidigare hintats om lite här och var har det nördats ner i sufflé. Man skulle ju kunna tro att det var vårens falukorvssufflémaraton som lämnat sina spår, men det är faktiskt amerikanska masterchef som är boven den här gången! I en av elimineringstävlingarna skulle de tävlande initialt göra en ostsufflé, men sedan överraskade de andra jurymedlemmarna med att de ville ha egna suffléer. Så helt plötsligt skulle de tävlande göra en ostsufflé, en chokladsufflé och en hallonsufflé som skulle vara klara samtidigt! Holy Moses säger jag bara.

Jag tyckte dock att det lät som en kul utmaning att testa sufflé mer ingående så jag gick och köpte individuella suffléformar och läste på. Grovt sett kan du dela in suffléerna i två kategorier: salta suffléer som är tänkta som förrätter och söta suffléer som funkar som efterrätter. Principen för förrättssuffléerna är att du gör en tjockare bottenredning (mjölk, mjöl, smör) som du blandar ut med äggula och din smaksättning. Sedan tillsätter du vispad äggvita, rör ner försiktigt, slevar upp och så in i ugnen.

Efterrättssuffléerna skiljer sig lite från förrättssuffléerna i och med att de numera oftast görs utan mjöl. Om du vill göra en fruktsufflé kokar du därför bara ihop frukten till en tjockare massa och därefter tillsätter din vispade äggvita som du haft ner socker i. På det sättet blir de mer fluffiga och lätta. Min bästa inspirationssida för suffléande har kommit att bli Sofie Nilssons Sweet Treats. Kolla gärna in hennes sida för bra tips.

Hursomhelst – vi börjar med ostsufflé. Här låter jag Tore Wretman styra mina steg, så grunden görs på en bottenredning med mjöl och mjölk. Samma smet och proportioner som här. Men sedan är frågan, vilken ost? Spontant är jag inne på cheddar och/eller parmesan, samt blåmögel, men när jag pratar om mina sufflétankar på jobbet föreslår de att jag borde prova med getost. Intressant idé! Så först ut bland suffléerna blir därför suffléer på cheddar, brie, getost samt blåmögel. Kontrollant och smakdomare är som vanligt Polarforsknings-H, som inte kan få nog av utomhusvistelser såhär års.

Jag börjar med att göra en grundsmet, som jag sedan delar upp i fyra delsmeter och smaksätter med de olika ostarna. Sedan in i ugnen, jag kör tio minuter 225 grader + max två minuters tilläggstid.

Cheddarsufflén vinner överlägset. Mycket smak, bra smak, bra balans. Inte så mycket fluffig ugnspannkaka som det annars kan smaka. Därefter, med lite extra salt, briesufflén. Från början var den lite smaklös men lite salt gjorde att briesmaken kom fram mer. Den var också mycket god!

Sedan var det lite sisådär. Getostsufflén och blåmögelostsufflén blev lite för skarpa i smaken, så nja, inte riktigt lika goda. Men en härlig sufflé på lagrad cheddar, mums!

Över till efterrättssuffléer, och först ut chokladsufflé. Första försöket blev inte så snyggt, den sprack! Men med lite maizena i blev den lite mer stabil. Jag testar lite olika blandningar och olika chokladstyrkor och de blev i slutändan väldigt goda. Som ett varmt chokladmousse! Supersmarrigt. Sedan experimenterade jag med hallon och vitchoklad, och det blev mycket lyckat. Koka upp en deciliter grädde, ha ner hallon, låt koka ett tag, sila genom finmaskig sil. Rör ner blåbärssylt och vitchoklad. Det blev riktigt bra!

Något som var lite störande var att toppen tenderade att bli lite halvsoggig. För att komma runt detta provade jag med att lägga på en crème brûléetopp, d v s strö över lite socker och sedan bränna på det. 

Det funkade finfint! Det påverkade inte suffléns resning nämnvärt och det tillförde en extra dimension: en frasig topp!

Därefter föll nog hjulen av vagnen och jag experimenterade med pepparkakssufflé – i pepparkaksformar såklart! Goda men ganska platta, eftersom pepparkaksformarna inte är särskilt värmebeständiga.

Summa summarum, en ganska rolig övning! Förrättssuffléerna känns verkligen 70-tal, en ganska stabbig förrätt som passar fint om du antingen jobbat i skogen hela dagen eller tänkt äta något lättare till huvudrätt. Lite svårt att göra finessig, den är och förblir ganska rustik. Mjöl, mjölk, ägg, ost – klassiskt franskt bondkök. Absolut inget fel med det, tvärtom, men inget du vinner årets kock på. Lite som att komma till jobbet i fluga i stället för slips – klassiskt.

Efterrättssuffléerna däremot är jag mer sugen på att jobba mer med. Återigen, kanske lite svårt att få till den där höga finessgraden, men smakerna sitter där. Lite spektakulärt med resningen, härligt när det smälter på tungan. Prova gärna!