Middag på the Barefoot Cook

Några timmar senare var vi hungriga igen och då hade vi bokat middag på the Barefoot Cook, som låg ett par kvarter ovanför hotellet. Vi hade gått förbi stället strax efter vi kom tillbaka från valarna, så vi visste var det låg. En jättemysig liten restaurang!

Vi åt både förrätt, varmrätt och dessert. För att vara en liten restaurang i sömniga Hermanus var maten riktigt bra! Allt sköljdes ner med Rust en Vrede Cab, som var kalasgod. Dit måste vi åka, utropade vi!

Nåväl. Det hade varit en lång dag med massor av intryck. Valarna, Newton-Johnson, Creation Wines, Barefoot Cook. Mätta och belåtna vandrade vi tillbaka till hotellet och somnade direkt. Torsdagen skulle inledas med någon form av träning, sedan skulle vi åka över bergen till Franschhoek.

Besök på Newton-Johnson och Creation Wines (inklusive femrätterslunchen såklart)

Valarna avklarade! Vi promenerade tillbaka till hotellet i rask takt längs strandpromenaden. Klockan hade blivit lunchtid, så egentligen borde vi ha parkerat oss på torget i Hermanus och ätit en stadig lunch och inte gjort så mycket mer den dagen. Men vi kände oss lite äventyrliga och jag var sugen på att besöka Creation Wines och kanske någon av de andra vingårdarna i dalen. Just den här dalen – Hemel en Aarde – himmel och jord – är lite speciell då kalla sydliga vindar blåser rätt upp i dalen och kyler ner druvorna, vilket gör att det är fullt möjligt att göra kvalitetsviner på pinot noir här (och vem gillar inte en schysst pinne?).

Innan vi åkte hade jag i vanlig ordning hängt på lite olika chattforum på internet (exempelvis finewines.se) och flera hade rekommenderat både vinerna och lunchen på Creation Wines. Därför, när vi kom tillbaka från valäventyret bokade jag lunch kl 14 på Creation. Så, ingen rast ingen ro, vi hoppade in i vår ride och körde upp i dalen.

Det finns ju som sagt flera vingårdar att välja mellan, exempelvis Hamilton Russell, Bouchard Finlayson, Ataraxia… Hamilton Russell hade väl varit det naturliga valet eftersom det var min första upplevelse av Hemel en Aarde och dessutom ett kalasgott vin, men av oklara anledningar var jag faktiskt mest sugen på Newton-Johnson – också kalasgoda viner, btw!

Hemel en Aarde är en fantastiskt vacker dal, och ganska grön också. Vi körde på och efter lite blandade svängar såg vi skylten till Newton-Johnson och körde av. En ganska slingrig dirt road tog oss uppåt till själva provningshuset, och väl där upptäckte vi att vi hade en fantastisk utsikt över hela dalen. Riktigt breathtaking! Nåväl, vi steg in och blev omhändertagna av en trevlig pourer.

Vi tog såklart inga noteringar, men vinerna var riktigt smarriga (tyckte jag). Lite paradoxalt gillade jag mest vinerna från andra druvor än just pinot noir… skumt! Men men. Vi köpte på oss lite viner, hoppade in i bilen igen och körde vidare upp mot Creation Wines.

Här var det dags för nästa dirt road som var i sämre skick än Newton-Johnson! Ahhhh tänk på vår ride va! Men väl framme – vilken utsikt! Vilket otroligt vackert ställe! Själva restaurangen och provningsrummet var modernt, fräscht, futuristiskt och superinbjudande. Vi fick vårt bord och tittade på menyn, men ganska snabbt kom vi fram till att vi ville ha femrätterslunchen med tillhörande vinpaket. Å erbjöd sig att köra tillbaka, ett erbjudande jag tackade ja till, så istället för total spottning blev det lite spottning.

Först en vanlig savvie som var mer än helt ok, sedan en savvie-semillonblandning som var helt magisk. Ah den var god!!!  Fullmatad med tydliga savviedofter som gräs, krusbär, vinbärsblad och till det en läcker fyllighet. Kalasgod!

Ja sedan var det lunch och det kom in en massa rätter och en massa vin och vi åt, drack och spottade. Vinerna var jättegoda och det var merlot, pinot noir, chardonnay, grenache och allt möjligt, har inte riktigt koll. Maten däremot vet jag mer: först en ammis med passionsfrukt, yoghurtmousse, äpple, fänkål och nasturtium (krasse typ). Sedan rimmad Hake (kummel?), löktagliatelle (supergott!), någon picklad alg av något slag, gurka, emulsion på citrussmör. Vi fortsatte med exotisk svamp, lök, tryffel, potatis, oregano. Därefter lamb loin – vad det nu är? Lammryggbiff? Vidare Curry Dukkah, grissida, atchar och koriander och allt avslutades med en mandelmördegskaka med namelaka och krusbär. Till det fick vi hibiskus. Allt var supergott och TACK till alla er som rekommenderade stället!

Efter sedvanlig shopping hoppade vi in i vår ride och rullade ner till Hermanus igen där vi slappade ett par timmar innan det var dags för middag.

Save the Whales!

Onsdag morgon och dags för att kolla på valar från båt! En av anledningarna till att det blev november och inte mars var att vi var sugna på att se valar nere i Walker Bay, och valsäsongen är mellan juli och november. Valarna migrerar upp från kallare områden under just den här perioden för att föda sina kalvar, och Walker Bay är en av favoritplatserna. Vi skulle således komma dit i slutet av säsongen, men vi räknade kallt med att det skulle finnas åtminstone några slöa valar som inte pallat simma neråt riktigt ännu (simmar valar förresten?).

Nåväl. Ingen av oss hade heller sett valar tidigare och eftersom det inte blev någon safari på den här resan kände vi att valskådning kunde vara ett spännande och intressant substitut. Visserligen kunde man se valarna från land, men vi ville komma nära för att se bättre. Just de vanligaste valarna härnere – Southern Right Whale eller Sydkapare som de heter på svenska – lär också vara hyfsat nyfikna, så de simmar gärna fram till båtarna (tendensiöst säljargument men vi var hyfsat lättköpta).

Det finns väl ett tiotal firmor i Hermanus som arrangerar guidade båtturer till valarna och de flesta har mellan fyra och fem i betyg, så vi valde SouthernRights Charters lite på måffå. Det blir säkert bra, tänkte vi – man behöver ju inte söndergoogla allt. Det finns säkert någon marin myndighet i Sydafrika som regelbundet kollar båtars sjöduglighet och dess besättnings förmåga att skilja mellan dikt och verklighet. Vilken nytta gör ett helt skrov när du hör kaptenen ropa ut ”kolla, sjöjungfrur på babord sida!”?

Jag hade såklart hört mig för lite om valskådning på Facebook och flera rekommenderade faktiskt sjösjukepiller. Jag brukar inte drabbas av sjösjuka, men det är väl inte något du ska leka alltför mycket med. Så innan vi åkte från Sverige hade Å köpt på sig ett litet lager av tuggummivarianten.

Hursomhelst! Vi vaknade utvilade på onsdagsmorgonen, åt en stabil hotellfrukost och gav oss iväg. Southern Rights Charters låg borta vid hamnen och vi valde att gå dit, vilket tog en halvtimme ungefär. En skön promenad i det sköna försommarvädret – just det, den här dagen var betydligt varmare och molnfriare än den kalla gårdagen. Någonstans mitt på började vi tugga på de äckliga sjösjuketuggummina men det var säkert bra, intalade vi oss.

Väl på plats betalade vi och sajnade bort alla rättigheter och därefter fick vi en liten föreläsning om valarna och den forna valjakten och lite annat allmänt om vad vi kunde förvänta oss. Hur många turister kunde vi varit som skulle med? Ett femtiotal kanske. Jag hörde röster på flera språk, bl a engelska, holländska och lite svenska. Sedan pratade de på om själva båten där vi fick instruktionen ”håll alltid i relingen eller i något annat handtag – gå inte runt på båten utan att hålla i något!” Öh… va? Men båten flyter väl i alla fall? ”Och om ni vill ha flytväst, det är lugnt, säg bara till!” Yes – ni antog rätt – vi var de första som anmälde oss. Visserligen är vi svenskar notoriska för att släppa på allt utomlands men vara på Atlanten utan flytväst – där går gränsen!

Den här säsongen hade tydligen varit jättebra, det hade funnits väldigt mycket val. Vi hade lite tur också, dagarna innan hade turerna varit inställda p g a för hög sjögång. Jag minns inte så mycket av vad de sa, förutom att tydligen används olja från val i satelliter, vilket jag inte kunnat verifiera men men.

Dags för avfärd! Vi klev på båten, fick våra flytvästar och placerade oss ute på däck. Det visade sig att det var en katamaran, så den gick jättefint i vågorna. Jag trodde de skulle köra rakt ut tills land inte sågs mer, men det visade sig att vi skulle tvärs över bukten. Här var stranden skyddad och det var här valarna höll till. Det tog kanske en halvtimme att köra dit och under tiden njöt vi av vinden och värmen.

Och sedan var det dags för val! Båten stannade och rakt fram såg vi en mamma med kalv. Mäktig känsla! Vilka stora djur! Vi såg inga som hoppade, men däremot gott om stjärtfenor och valar som kom upp till ytan. Riktigt, riktigt maffigt. Båten körde runt ett tag så vi fick se en del. Till sin hjälp att hitta valarna hade besättningen en drönare, som även filmade. Kul att se på efteråt!

Efter att ha sett oss mätta på val åkte båten tillbaka till hamnen. Vi hade inte förväntat oss något, men besättningen delade ut mindre chipspåsar som vi tryckte i oss. Gott! Fast - jag min nöt hade såklart inte tänkt på att ha solkräm på mig (det regnade ju igår?) så tre timmar i solen, på havet, hade satt sina tydliga spår. Enligt vissa (totalt inte sant) hade jag blivit erbjuden solkräm men tackat nej… (inte en korrekt återgivning av historien). Aj aj aj! Nåväl, det gick väl över…

Efter tre timmar var vi tillbaka i hamnen och en halvtimme efter det var vi tillbaka på hotellet. En riktigt mäktig upplevelse – SAVE THE WHALES! 

Sydafrika dag 1 - Harold Porter National Botanical Garden

Efter en lång och härlig flygning landade vi till slut i Kapstaden. Första intrycket, varför har folk jackor på sig? Det visade sig att även om det vanligtvis är varmt i Afrika är det inte varmt överallt, och här var temperaturen… 15 grader!!! Hallå! Vi kommer från iskalla och snöiga november, ge oss lite värme och sol! Det skulle dock komma – men först skulle vi uthärda några dagar av kallhet.

Nåväl – vi var på semester och i Afrika så livet var inte helt fel i alla fall. Vi passerade passkontrollen, hämtade upp väskorna, gick till Avis för att hämta ut vår ride, och sedan var vi på väg. Innan resan hade vi lekt med tanken att köra in till stan först, bara för att Å skulle få se hur det såg ut, men sedan bestämde vi oss för att åka direkt mot Hermanus – vi skulle ju ändå komma tillbaka till stan och sedan ligger ju flygplatsen på vägen ut mot Hermanus.

Men en liten avstickare hade vi planerat in. I stället för att åka motorvägen rakt sydost över S:t Lowry's Pass tog vi kustvägen över Rooi-Els, Pringle Bay och Betty’s Bay. Vi hade räknat ut att ungefär när vi passerade Betty’s Bay borde vi vara lunchhungriga, så vi hade i förväg googlat på restauranger i just Rooi-Els, Pringle Bay och Betty’s Bay och ganska snart insett att i dessa byar fanns blott hamburgare att äta. Inget fel på hamburgare, men något mer kulinariskt kunde vi väl hitta? Efter lite sökningar och hängande på Sydafrikarelaterade grupper på Facebook kom vi fram till att vi skulle besöka Harold Porter National Botanical Garden och äta lunch där.

Det blev faktiskt jättemysigt! Vi strosade runt i iskylan och duggregnet och tittade på blommor, växter och vattenfall. Väldigt mysigt ställe faktiskt, mycket fridfullt. Efteråt åt vi lunch i restaurangen och den var väl… sisådär men helt ok. Jag tog bläckfisk med pommes och båda var lite halvråa.

På väg ut kom vi dock på att vi måste ha med oss någon planta eller så till vår kommande trädgård! Mycket riktigt kunde man också köpa plantor vid utgången, men ganska snart fattade vi att det kanske inte skulle funka att ta med sig en halv kubik afrikansk buske med oss på planet. Men fröer, då? Vi pekade på några intressanta fynbosplantor och frågade om det fanns fröer till dessa. Det hade de inte, men om vi gick ut på baksidan skulle någon kunna hjälpa oss. Efter en stund kom det ut en man med lite olika påsar. ”Gula, röda eller orange?” Efter lite dividerande köpte vi de gula (tror jag – vi får se!) till ett ohyggligt överpris – jag tror vi betalade 500 rand för två påsar!!! – cash såklart. Men nu hade vi i alla fall köpt vår första planta till vår kommande trädgård – superromantiskt!

Mätta och belåtna och med fröer körde vi vidare mot Hermanus, som vi nådde utan större incidenter. Vårt rum var inte riktigt klart ännu så vi sänkte nåra mojitos och snorgoda oliver. Vi strosade runt lite vid hamnen och spanade efter valar och visst såg vi några! Mäktigt. Nästa dag hade vi bokat plats på en valsightseeingsbåt, så det var väl främst då vi hoppades se valar.

Annars gjorde vi inte så mycket mer den dagen. Vi checkade in och åt en riktigt trevlig skaldjursmiddag på LB Seafood Bistro on the Bay.

Imorgon, valar!

The Society of In-flight Safety Training Awards (S.I.S.T.A)

Som vi skrattade åt British Airways nya safety video! Vi hade precis satt oss på planet till Heathrow när uppföljaren till förra årets succéfilm drog igång. Michael Cane (och de andra såklart) är helt fantastiska!

”After the success of last year’s safety video, lots more “actors” have been in touch with me, Chabuddy PLEASE… pathetic really! Sure, they’ve got their BAFTAS, they’ve got their Oscars, but what they really want is a S.I.S.T.A. – the Society of Inflight Safety Training Awards. They all want to get their hands on the golden wings!"

Det här är vad jag menar med att flyga värdigt – visst, du kan säkert peka på att benutrymmet är längre på något annat bolag, eller att maten är bättre, eller att planen är modernare eller något annat krafts som inte betyder något. Men British Airways – på riktig engelska. För oss som bott i engelsktalande land är det lite som att komma hem!

And you are..?

Chabuddy G

Chiabatty what?

CHA-buddy G.. Ciabatta is a sandwich…

Do we get a sandwich?

No no, I’m directing…

It’s all right – I’ll take it from here.

Wha…

Hello. We will now demonstrate the safety features of this aircraft…

Classic!

And you are… jow…jowan…Jowwanna Loommeleley?

Joanna Lumley

. . .

Don’t worry, you’ll still look… absolutely fabulous… is that strictly necessary?

Oh yea! Otherwise people won't know who you are!

Let me see your smoldering face!

Yea… you’re not that good…

Nåväl. Det här skulle bli en fantastisk resa!

How do we look? Ridiculous!

Så var det dags! Som vi diskuterat tidigare är nattflyget med British Airways via Heathrow ett väldigt värdigt sätt att ta sig till Sydafrika. Så ut 11.40 från Arlanda, landa 13.30 på Heathrow, ut 18.10 från Heathrow och landa 07.45 i Kapstaden. Ut 11.40 innebär nästan sovmorgon – inget uppstigande vid 03.00 eller något annat totalt okristligt.

Nästan sovmorgon, mind you… Ingen av oss gillar att vara ute i sista minuten och här var vår räddning att det någonstans stod att man skulle vara på plats tre timmar innan flyget gick. Perfekt! Nu var vi ju tvungna att vara där i god tid! Nåväl, det funkade fint. I vanlig ordning valde vi också att ta bilen till Arlanda och parkera på P41, som blivit vår nya favoritplats.

Självklart var vi ju fullt utrustade för tropikerna. Eftersom hattarna inte kunde knycklas ner i någon väska fick de ingå i utstyrseln. Tankarna gick omedelbart till Mel & Kim Rockin’ around the Christmas Tree där Mel, utrustad med fakehorn, frågar Kim, ”how do I look?”

Tja, vad säger ni? How do we look? Ridiculous!

Sydafrika… igen!

Ja men faktiskt! Någonstans sent 2017 bestämde Å och jag oss för att åka ner. Det skulle bli min fjärde sydafrikaresa och Ås första. Första till Sydafrika och första till Afrika över huvud taget. Riktigt trevligt. Vi pratade länge och väl om vad vi hade för önskemål, vad ville vi se och vad ville vi uppleva? Vin, golf, djur, natur, poolhäng, drinkar…? Ok kanske inte drinkar men allt fanns på bordet!

Några saker behövde vi bestämma rätt tidigt. Först och främst när på året vi skulle åka, och då insåg vi ganska snart att ur våra jobbperspektiv skulle november vara bäst (vi är ju båda bokslutsekonomer). I början av december hade nog funkat, men definitivt inte januari eller februari. Mars orkade vi inte vänta till så det fick bli november! Sedan var det viktigt att åka efter ett månadsbokslut men före ett annat och helst då före lönekörningen (ja ni hör hur plågsamt det är att vara ekonom...).

Nästa fråga var vart i Sydafrika vi skulle åka, och vad ville vi göra. Fråga handlade egentligen om, ville vi åka på safari? Vi var båda rätt inställda på att åka till Kapstaden, men där finns ingen safari. Var safari ett väldigt starkt önskemål? Jaaaa… fast nej. Vi ville båda väldigt gärna åka på safari men det var inget som var livsviktigt. Senare kanske. Eller, senare definitivt! Hade vi velat åka på safari hade vi varit tvungna att åka över Johannesburg, men eftersom det inte var viktigt den här gången valde vi att enbart flyga till Kapstaden och utforska det området.

Efter lite funderande och kollande på flygtider fick det bli ut måndag 5 november, mellanlanda några timmar på Heathrow, landa kl 07.45 i Kapstaden dagen efter och hem lördag 17 november sent på kvällen, hemma söndag eftermiddag. Och precis, angående Heathrow, vi valde British Airways – of course! Air France är väl helt ok men ska man flyga värdigt behövs det tyngre saker.

Vad skulle vi göra då? Och vad ville vi se? Och var skulle vi bo? En av anledningarna till att det blev november och inte mars är att det finns chans att se valar nere i Hermanus i november. Valarna vandrar norrut under sommaren och du kan se dem på nära håll i Walker Bay från juli till och med november. Vi tyckte att det hade varit kul att få se valar, så det måste vi göra! Alltså började vi med att boka två nätter i Hermanus. Tanken var att vi direkt från flygplatsen skulle köra sydöst till Hermanus och sedan under onsdagen bege oss ut på någon form av stabil farkost för att se valarna. Man kan tydligen se dem från land också.

Så lite djurupplevelse hade vi bokat in. För skojs skull googlade jag lite på ”simma med…” i kombo med Sydafrika och tydligen kan du simma med olika djur som en organiserad aktivitet. Du kan simma med sälar, du kan simma med delfiner, det går också bra att simma med sardiner och slutligen kan du även simma med hajar! Små hajar dock. Det kröp dock fram att eftersom sälar är vithajens favoritföda kan du, om du väljer att simma med sälar, även lite ofrivilligt simma med liiiite större hajar. Vi hoppade konceptet ”simma med…”

Men vi måste ju göra någon form av vintur bland vingårdarna, så därför bokade vi två nätter i Franschhoek. Slutligen kollade vi på olika boenden i Kapstaden.

Frågan är, ska man bo i själva Kapstaden eller i någon förort? Förra gången jag var i Kapstaden valde jag att bo i Newlands och det var super. Lugnt, behagligt lätt att parkera. Vi tittade på lite olika boenden men kom ganska snabbt fram till att vi nog ville bo i Camps Bay. Lite utanför stan men lite säkrare och lite mysigare. Efter lite sökningar på booking.com hittade vi Balfour Place som kom att passa oss perfekt.

Vad vi skulle göra i Kapstaden tänkte vi inte så mycket på, det finns ju jättemycket att se och göra. Table Mountain, Godahoppsudden, Lion’s Head, Waterfront, övernatta i en stuga på Kaphalvön, ligga på stranden, bada i det iskalla vattnet… Det skulle nog lösa sig. Kanske någon golfrunda? Resans fyra första dagar, två övernattningar i Hermanus och två i Franschhoek skulle nog bli rätt intensiva så det kändes bra att inte har så mycket inbokat under den andra halvan.

Så en skön kombo av lite planerat och lite oplanerat. Vi bokade dock en fet Mercedes att glassa runt i – man måste ju ha en skön ride! Och något stort att krocka i…