Det slog mig nu på morgonen att det i dagarna är tio år sedan jag började i underjorden! Tror att det var 17 februari eller så, så det är väl några dagar kvar. Det hela började med att jag hade bestämt mig för att plugga ett år till på universitetet och behövde lite finansiering. Pratade med min vän I, som föreslog att jag skulle söka till tunnelbanan som spärris. Sagt och gjort, jag skickade in en ansökan och efter en ganska omfattande intervju och drogtest blev jag anställd.
Ah, detta 2002! Förutom att det är ett mycket bra champagneår så var det ett ganska intensivt år. Jag pluggade mer en heltid, tog 60 gamla högskolepoäng under detta år och jobbade ca 40 % i tunnelbanan. Tre helger av fyra, plus lite extra. Antingen jobbade du morgon, d v s började 05.52 eller något likande okristligt, och höll på till ca 14.00. Eller så jobbade du eftermiddag: började runt 15.00 och höll på till 00.00 typ. Eller, så jobbade du natt. Då började du runt 21.00 på fredagen och jobbade fram till 04.30. Om du hade morgontjänst kunde du gå ut på lördagskvällen, men det var liiiite segt att gå upp kring 05.00 på söndagen om du gått och lagt dig kring 03.00. Well well, those were the days…
Hursomhelst! Nu så här i retropekt var det ändå en ganska rolig tid, med massor av ändå roliga minnen från allt möjliga konstiga situationer med kunderna och övriga spärrisar. Låt mig därför dela med mig med några historier, och jag tror att vi börjar med taskmörten.
En eftermiddag jobbade jag på t-centralen norra, d v s utgången mot plattan. Jag minns att jag var ganska trött, jag hade nog varit ute kvällen innan och passet hade precis börjat. Kände mig lite stel och hade väl inte så där jättebra koll på klockan. Plötsligt dyker det upp en ganska skinntorr man i femtioårsåldern, en riktig mulle med runda glasögon, väderbitet ansikte och kort, blont hår och ryggsäck. Han räcker fram en remsa med någon stämpel på.
Hade jag nu varit fullt klarvaken hade jag nog haft bättre koll på tiden och stämpeln, men jag minns att jag kollade på stämpel och sedan kollade jag på klockan och fick inte riktigt ihop det, den måste gått ut? Jag tog det säkra före det osäkra och stämplade två nya kuponger.
Förmodligen gällde den gamla stämpeln fortfarande, eller så hade den preciiiis gått ut, för min stämpling var inte populär. Gubben kollade på mig med tom blick.
Sedan kollade han på klockan.
Sedan kollade han på mig.
Sedan kollade han på stämpeln.
Sedan, out of the blue gav han mig fingret, tog sats och sa nog sitt absolut fulaste ord:
T A S K M Ö R T ! ! !
Återkommer!
Inlägg 15, dag 15
1982 Château Fonroque
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar