Stressiga dagar, långa armar

Det sägs att mönstringen förr i tiden gick till så att man samlade den aktuella årskullen på kaserngården i bara kallingarna och bland annat genom okulärbesiktning bestämdes det vad du skulle göra under lumpen. De som hade tagit studentexamen blev befäl, de som såg extra kralliga ut blev kulspruteskyttar, de som hade sysslat med musik blev signalister och de som hade extra långa armar blev granatkastare.

Eftersom denna dag karakteriserats av ett enormt bärande och konkande känner jag mig idag som just en granatkastare, eller snarare som en granatkastare som precis lyckats med ett ovanligt långt kast. Armarna har liksom förlängts. Eller som en gymnast som ska snurra på en stång (barr, nicht?) och som glömt av hur många varv som han eller hon skulle snurra… Var det tio? Eller Tjugo? Jag tror att det var tjugo! Alternativt som en medeltida kättare som hällt för mycket sand i sockret och hamnat i sträckbänken. Erkänn! Nej! Ok dra ett kvarts varv till!

Men de går väl tillbaka. Apropå armar så varför måste alla skjorttillverkare göra så långa ärmar? Varendaste skjorta jag köper måste lämnas in till straffavgiftsavdelningen för personer med för korta armar. Morr!!!

Hursomhelst, imorgon blir det vin! Det var läääänge sedan – förra veckans magåkomma gjorde att vinsuget liksom försvann.




Inlägg 17, dag 17