Gewurztraminerprovning med 2012 Jules Muller Gewurztraminer mot några blandade sparringpartners

Återigen får jag ett varuprov. Denna gång är det Tryffelsvinet som skickar mig en flaska 2012 Jules Muller Gewurztraminer, med instruktioner: prova. Mycket trevligt!

Gewurztraminer är helt klart en mycket speciell druva. Omöjlig att dölja i en blindprovning, vissa älskar den, andra hatar den. Min första kontakt med gewurztraminer var i Lund för en hiskelig massa år sedan, då Munskänkarnas Lundasektion arrangerade en once-in-a-lifetime-vinprovning för Lunds studenter. Jag vill minnas att det var på Grand och det var flera hundra som var där.

Hursomhelst. Bland de provade vinerna fanns en gewurztraminer, tror faktiskt att det var Preiss-Hennÿs trotjänare Reserve Hennÿ. Jag tyckte att den var fantastisk, snudd på magisk. Efter provningen satt jag nere i baren och pratade lite med de garvade munskänkarna och efter ett tag kom snacket att handla om just gewurztraminer. Någon sa att ”jag gillar gewurztraminer skarpt, men Kenta som inte kunde vara här idag skyr dem som pesten!” Jag kunde inte låta bli att fundera på vem den här Kenta var och vilken konstig prick det var som inte kunde tåla det här underbara vinet.

Sedan hände en massa saker och jag blev mer intresserad av vin och provade andra druvsorter. De gånger som jag provade gewurztraminer blev jag mer och mer besviken, det var för blommigt, för oskarpt, för mycket tvål. Inte alls så magiskt som där i Lund.

Men för ett par år sedan blev jag meddragen på en provning med Eric Lichtle och bland de viner han bjöd på fanns en gewurztraminer. Den var helt fantastisk! Jag minns att jag tänkte, det är ju såhär den ska smaka! Inte alls tvålig, ingen handkräm, en hel del syra. Superläcker. Så det fanns hopp helt enkelt. Fler som provat: här, här, här, här och här t ex.

Så till varuprovet. Jag tar till samma metod som sist, d v s testar halvblint med några sparringpartners. Bland dessa en gewurztraminer från Nya Zeeland och trotjänaren, ankaret, legenden, grundbulten Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ. Kontrollanter den här gången blir A och Neil i Helsingborg, som jag besökte i helgen. Vinerna folieras och jag instruerar i vanlig ordning: uppgiften är att välja ut det godaste vinet, det näst godaste, o s v. Jag säger inte vilken druva som det rör sig om, bara att det är vitt. Vi korkar upp och hugger in.

Vin ett: Ganska slank, bra syra. Klara drag mot sauvignon blanc, vi hittar en del krusbärstoner. Överlag ett bra vin, gott till och med. Kanske inte det mest druvtypiska, men det hindrar inte A från att sätta den direkt: det är en gewurztraminer!

Vin två: Betydligt mer fläskig! A och Neil som inte är helt hemma när det gäller vinprovartermer ger uttryck för en inte obetydligt munterhet gällande begreppet fläskighet, ”hur menar du nu, lite grisigt?” ”Nej, inte grisigt, fläskigt liksom, fatta va!” Vinet, helt ok. Men som sagt, betydligt mer fläskigt. Ganska blommigt och ganska druvtypiskt.

Vin tre: Wohooa! En kloakinspirerad doft hoppar upp ur glaset, pepprad med synnerligen övermogen brieost. Vad är det här?!?! Efter ett tag vädras kloakdoften ur och vinet blir lite bättre, men den där brieosten ligger kvar ett bra tag, som ett intressant inslag…

Vin fyra: Holy Macaroni vad sopigt det här var! Allt du inte vill ha i en gewurztraminer: slappt, ingen syra, överparfymerat, tvåkopp, handkräm, mesigt, klumpigt, jolmigt. Allt på en och samma gång. Skitäckligt, rent ut sagt.

Vi är rörande överens om ordningen. Vin ett bäst, följt av tvåan, följt av trean, sist sopvinet. Dags att riva av folien:

Vin ett, vår vinnare: 2012 Comtes d’Isenbourg Gewurztraminer (109 kr). Coolt! Kan faktiskt tänka mig att testa igen. Men jag tror att det var liknelsen med sauvignon blanc som var en drivande orsak bakom segern.

Vin två, andrapristagaren: Jules Muller Gewurztraminer (99 kr). Aha! Här kom varuprovet. Helt ok som sagt. Och ganska fläskigt. Men bra syra ändå.

Vin tre, övermogna brieosten: Satellite Gewürztraminer från Johnston Estate, Marlborough, Nya Zeeland (99 kr). Behöver vädring. Länge.

Vin fyra, sopvinet: Preiss-Hennÿ Reserve Hennÿ (119 kr). Whaaat!!! Helt odrickbart. Jolmigt, handkrämigt, ingen syra. Spelar ingen roll hur mycket Decanterpoäng de fått, fortfarande inte gott. Så tyvärr, det kom sist.

Jaha, då är man återigen en erfarenhet rikare! Stort tack till A och Neil!



PS kan tänka mig att det var en intressant hälsningsceremoni på slottet idag, men tanke på president Obamas besök:

- Welcome, Mr President!
- Thank you, Mr King!