2007 Pure, 2005 Catena Zapata, 1950 La Mission Haut-Brion, 1970 Henriot… En synnerligen trevlig BYOB i Gamla stan!

Ursäkta likesfiskeförsöket i rubriken, och varning för låååång post, men det blev en riktigt trevlig kväll med många nya lärdomar och ögonöppnare för viner jag inte druckit eller provat. Framför allt var det en väldigt intressant inblick i Bordeaux, som jag – skamligt nog kanske – inte har så stor erfarenhet av. Respektera klassikerna, man! Stort tack för detta, det var mycket lärofyllt. Bordeaux är ju faktiskt… helt ok! Ett rätt intressant vindistrikt som verkar ha en hel del goda viner. Kanske ska undersökas mer.

Nåväl. Vi tar det från början: jag är inbjuden till BYOB i Gamla stan, en strukturerad provning med fyra flighter som du kan anmäla dig till. Först yngre röda, sedan Bordeaux eller inte, därefter 95 poäng och över, slutligen en dessertvinsflajt. Jag hoppar på den första flighten och den sista, samt tar med ett extranummer som skulle kunna passa in den andra flighten men som av värden placeras in i den tredje. Det ska nog funka.

Men först lite skumpa! Första aperitifen inleder med oxiderade toner och ganska mycket citrus, tankarna går direkt till någon äldre Clos des Goisses. Det är inte lika komplext, men det liknar det i termer av oxidation. Doften säger 1996, bubblorna och moussen säger 2002. Gott vin, bra smaker, lite uttorkad, lite nötig. Och som sagt, ganska mycket citrus. Vintage eller multivintage? Blancs de blanc eller blancs de noir? Det borde vara vintage, och jag säger 2002. I termer av blancs de blanc eller Blancs de noir så är det som vanligast bäst att inte gissa, eftersom rent statistiskt sett har du fel i 99 procent av fallen. Vi skojar om den gamla Lindemanhistorien, fotbollstränaren Bob Lindeman som på frågan om chanserna är 50-50 svarar att ”nej, de är bättre än så, 70-70!” Så är det alltså inte med blancs de blanc eller blancs de noir.

Facit: 1996 Guy Charlemagne Champagne Mesnillésime Blanc de Blancs Grand Cru Brut. Coolt! Lite för mycket citrus för min smak, men annars mycket trevlig. Perfekt nu, tror inte ytterligare lagring ger så mycket.

Nästa aperitif är något helt annat. Mörkare, mer komplex, fylligare. Först lite hav å tång men det vädras ut ganska snabbt. Liten beska, ganska syrasvag, liten lakritston på slutet. Det här måste vara äldre? Det känns som en multivintage som legat till sig, min erfarenhet är att multivintage kan få den här syrasvaga karaktären efter ett par års lagring. Hursomhelst, jag är helt lost. Det är godare än ettan, mycket godare. Kalasgott rent utav!

Facit: 1970 Henriot Champagne Brut Millésimé. Holy Moses! 1970, det trodde jag aldrig. Helt underbar. Mer, mer, mer!

Första flighten, fyra yngre röda

Vi tackar för de här två champagnerna och rör oss mot första flighten, yngre röda. Här har vi fyra viner. Slumpen har det att mitt vin är först ut, som öppnar med mörka, övermogna bär. Sist jag provade det här vinet blev det i det närmaste klassat som odrickbart och fullkomligt utklassat av Gemtree GSM, så den här gången har jag gjort läxan och luftat vinet i fem timmar, till kontorets stora förtjusning. Det är tätt, kompakt, packat, massor av mörka, övermogna frukter, ganska strävt, ganska hårda tanniner, men riktigt gott! Det här är ett vin i min smak. Kanske inte de hårda tanninerna, men fylligheten. Total upprättelse gentemot förra gången.

Facit: 2010 Le Petit Vice från Vice Versa. 100 procent cab från Oakville och Atlas Peak, 23 månader på lika delar nya och ett år gamla franska ekfat. Köpt hos Gaston Vin, läs mer här! Men jag skulle nog rekommendera fem timmars luftning snarare än en timme…

Vi kör vidare. Vin fyra (om vi räknar från champagnerna) är lite skitigare, inte lika fruktig. Också ganska kompakt, en tydlig portvinston gör sig påmind. Jag hittar något grönt, som liksom inte vädras ur. Det känns ganska mycket Bordeaux, men ändå inte. Det gröna leder mig bortåt Loire, kanske en hundraprocentig cab franc? Vinet har tydliga bordeauxmarkörer men lite spretigt. Jag vet inte men jag säger gamla världen, Loire med Bordeaux som reservplan.

Facit: 2011 Barone Ricasoli Bolgheri Superiore Astuto. Aha, en supertoskanare! Det såg jag inte. Gott vin!

Vin fem öppnar med bra syra, ganska torra tanniner, lite blåbär, coca-cola. Ett supertypiskt matvin: lite för torrt och strävt att drickas på egen hand men förmodligen helt perfekt till köttig fransk bonnamat. Borde vara Bordeaux? Om inte, såhär föreställer jag mig att Old School Bordeaux smakar.

Facit: 2009 Clos Floridene. Intressant! Typisk Bordeaux. Typiskt matvin!

Vin sex är betydligt lättare i färgen. Första sniffen och tjoho! Fudge! En pinot noir? Njae… det tror jag inte. Tankarna går först till något naturvinigt, men saknar den här extrema syrligheten. Doftar lite Etna och färgen är också lite Etna, men inte riktigt. Lite lingon dyker upp. Lite för osyrlig för att vara gamla världen pinot noir, så mina tankar går till Kalifornien. Mitt sista bud är kalifornisk pinot noir!

Facit: 2010 Azienda Agricola Reverdito Michele Barolo Castagni. En Barolo! Det borde du fattat. Färgen, syrligheten, lingonen. Well well. Gott var det i alla fall! Det vinet avslutar den första flighten, nu dags för nästa.

Flight två: Bordeaux eller inte?

Tanken med den här flighten är att bli bättre på att se vad som är Bordeaux och vad som inte är det. Det här är en flight som jag sett fram emot, eftersom jag inte har så stor erfarenhet av Bordeaux. Nåväl, vi kör igång!

Vin sju öppnar med de tydligaste Bordeauxmarkörer jag någonsin mött. Det är kaffe, svinpiss, något grönt, cassis, det är fylligt, det är svingott! Allt finns där, det här måste vara Bordeaux. Eller? Det spretar något, det känns som att någon gått efter en lista och bara bockat av saker som ska finnas i ett Bordeauxvin. Jag vet att jag går i fällan, men mitt vinprovarsamvete är i alla fall rent! Jag låter vinet tala till mig, jag försöker inte luska ut vad det skulle vara baserat på vem det är som häller eller någon annan hemmasnickrad street smartness. Så, jag säger Bordeaux. Fel, fel, fel… ungefär femton timmar fel. Med flyg.

Facit: En sydafrikan, Constantia, cabblandning som jag inte hade vett att vare sig fota eller notera fullständigt namn. Någon av er som var där som har bättre koll? Gott var det i alla fall! Köper gärna mer. EDIT: Det var 2004 Buitenverwachting Christine från Constantia, tack L och P! 

Vin åtta öppnar med samma pissighet, men är faktiskt mer syltig! Det finns något havigt, kaffe, ganska sömlöst, fylligt. Riktigt gott! Inte något typiskt matvin, men det är alldeles för stramt och elegant (trots syltigheten!) för att vara något annat än Bordeaux. Men mest merlot? Jag säger Bordeaux, högra stranden. 2007 förmodligen. Återigen, fel, fel, fel…

Facit: 2007 Château Malescot St. Exupéry. En Margaux, med andra ord! Rätt på årtalet i alla fall. Det här var som sagt riktigt gott!

Vin nio har något mintigt över sig, med tydlig, syrlig rödfrukt. Helt ok. Jag känner mig helt lost så jag avstår från några gissningar och andra uttalanden. Vinet är väl inte riktigt min kopp av te.

Facit: Återigen glömde jag fota, men jag tror att det var en Chateau Lafon Rochet St. Estephe!

Vin tio är återigen ett matvin. Hög syra, hav å tång, nästan lite vattnigt! Helt ok men inget jag går igång på direkt.

Facit: 2006 Domaine de Chevalier, Pessac-Léognan. Som sagt, helt ok men inget jag skulle köpa mer av.

Well then, då har vi klarat av den andra flighten! En försiktig slutsats är att Bordeauxvinerna var mer integrerade, tydliga matviner, gärna lite syrligare. Fast de kan även vara ganska syltiga, intressant nog. Det där området Margaux, kanske kan vara något? Vi får se!

Tredje Flighten: 95 poäng och över

På med säkerhetsbältena, med andra ord! Själv har jag inte så värst många viner i den här klassen, tror dock att mina trockenbeerenauslesen från C.H. Berres (2005, 2007 och 2010) är där. Samt min DRC. Men TBA:na är destinerade för uppkorkning av Timmisen på sin femtioårsdag och DRC:ns öde är fortfarande obestämt. Mina två 2008 Sammarco Castello dei Rampolla har väl fått 96 poäng, men de är inte heller klara. Det verkar även som att 2005 Clos des Papes, som jag har en flaska kvar av, fått 95 poäng, men det är ju helt oförklarligt! Så jag hoppar att bidra till den här flighten, dock kom mitt extranummer in här på ett wild card. Nåväl, dags för vinerna!

Vin elva öppnar med en fantastisk doft av övermogna bär, det är komplext, fylligt, en gudomlig textur, allt är bara så jäkla gott!!! Vinet fullkomligen skriker, drick mig! Och det är precis vad jag gör. Helt omöjligt att spotta, tvåhandsfattning på glaset och ner i stora klunkar! En stark kandidat till kvällens vin. Vad det är? It’s gotta be Kalifornien. Det är för syltigt för att vara gamla världen, men fortfarande på rätt sida sträcket. Jag har mitt egna private battle med Vintresserad-Peter om var det kommer ifrån och vad det är, där alla mina gissningar slår slint. Napa cab? Nix. Ok, L.A. cab då? Naj! Men Kalifornien i alla fall? Knappast!

Facit: 2005 Bodega Catena Zapata Nicolás Catena Zapata. En höghöjdsargentinare! Bordeauxblend, men en hel del malbec. Det här var riktigt, riktigt gott och superkul att få prova. Åker direkt upp på inköpslistan.

Vin tolv har samma syltighet, lite höigt, mentol, lite köttig. Tät textur, också väldigt klunkbart! Mycket gott! Här känner jag mig mer hemma, det borde vara en syrah. Köttigheten talar om inte annat för det. Ganska syltigt, fast på rätt sida sträcket, det känns som att vi är i Australien. Penfolds, kanske? Jag kan mina australiensare för dåligt så jag stannar där.

Facit: 2004 Mitolo Shiraz Savitar, McLaren Vale. Supergott! Åker också upp på inköpslistan…

Vin tretton kvalar direkt in kvällens älska eller inte-kategori. Det är friskt, syrligt, malört, lakrits, fylligt, komplext, lite tvåligt. Ingen som helst aning om vad det är! Jag sitter och funderar om jag gillar det eller inte, till slut kommer jag fram till att det är nog gott. Bordet är synnerligen delat: jag hör allt från ”fantastiskt!” till ”häll ut skiten!” Well well! Av med folien.

Facit: 2007 Pure. Whaaat! DET var intressant. Jag minns hajpen kring Pure för några år sedan och köpte själv 2006 och någon annan årgång (kan ha varit 2004?). Hade med 2006 till nyåret 2009 men två personer sänkte den flaskan (för att den var så himla god!) medan jag höll på med käket. Schyssta klubben, liksom. Men vad ska vi säga om 2007 Pure? Det var gott, men lite för udda och lite för syrligt och tillknäppt för mig. 100 poäng av Parker. Nja, så långt skulle jag inte gå.

Som av en händelse fanns det faktiskt kvar av flaskan när det var dags att gå, och eftersom ingen annan verkade vara intresserade så tog jag med den hem. Provade dagen efter, och precis som Domaine de la Côtes Bloom’s Field gjorde ett dygn i kylskåpet magi. Ett dygn senare, all instängdhet, all tråkig syrlighet, allt obehagligt som borta. Kvar ett fylligt, komplext, chokladaktigt vin som var helt fenomenalt. Skitgott! Och återigen ropar jag, som Winston Smith, jag älskar 2007 Pure!!!

Vin fjorton, WOHOA!!! En extrem form av pissighet står som en plym ur glaset. Det är svinpiss och därefter häst, häst och återigen häst. Vilket fett stall!!! Det debatteras flitigt om det är korrekt eller inte, alla är inte helt övertygade. Stalligheten och svinpisset minskar något med luft och värme i glaset, men fortfarande är det väldigt markant. Gissningarna går till 1990-talet, men det måste vara äldre än så. Min känsla, efter ha utsatts för både Barolista och Mr. Madeira att det här måste vara äldre. 1940-tal, förmodligen. Och med det är vi förmodligen någonstans i Bordeaux.

Facit: 1950 La Mission Haut-Brion. Supercoolt! Jag är speechless. Visst, en hel del pissighet men i annat ett enastående vin.

Två bonusviner. Vin femton har en intressant doft av ost och speciellt camembert. Återigen ett matvin och det här kan jag med mina nyvunna vinkunskaper placera i Bordeaux någonstans. Helt ok!

Facit: 2004 Château Grand-Puy-Lacoste, Pauillac. Helt ok!

Vin sexton är mitt bonusvin som har fått ett wildcard till den här flighten. Lite instängt först, men sedan – riktigt nice! Det är mint, blåbär, chark, röda mörka bär, supergott! Bordet har lite svårt att placera det, men efter att folk har slutat gissa och faktiskt kollat sina egna provningsnoteringar så står det klart – det här måste vara en sydafrikansk merlot! Vilket det precis är.

Facit: 2005 Chalbert från Annandale. Supergott! Det här köper jag gärna mer av. Läs mer här.

Fjärde flighten: Dessertviner.

Puh! Även om det spottats friskt och smaklökarna neutraliserats med både förrätt och huvudrätt känns det som att det börjar bli rätt fyllt på upplevelsekontot. Några dessertviner kan vi dock trycka i oss. Först ut, en grumlig vätska som behöver vissa specialredskap, typ en mindre sil…

Vin sjutton är grumligt, tätt, sött. Inledningsvis en hel del bokna äpplen som för mig till Italien – it’s gotta be Italien, man! Rätt gott. Känns ganska färdiglagrat. Men inte italien. Nejhej? Österrike? Nja, nästan.

Facit: 1990 Tokaji Aszú 5 Puttonyos. Helt ok! Jag fick en enklare Tokaji en gång, 2001, som var riktigt god. Inget stickande, inget aceton, bara härlig honungssötma. Mer Tokaji!

Vin arton är mitt vin. Till skillnad från tokajien är det här nästan vattenklart. Lite svagt gult bara. Det här vinet fick också fem timmars luftning. I munnen är det oerhört läskande, sött men ändå helt integrerat. Mogna gula frukter, aprikoser, allt är precis rätt balanserat och avvägt. Perfekt balans, helt integrerat, fullkomligen läskande. Bordet har inga svårigheter att sätta det i Tyskland, auslese.

Facit: 2005 Dönnhoff Oberhäuser Brücke Riesling Auslese. Inköpt 2007 eller 2008, förmodligen. Helt integrerat, riktigt drickmogen. Mina erfarenheter av äldre tyska söta viner är att både spätlese och auslese torkar ut efter ett par år, och det är egentligen bara beerenauslese och sötare som förmår att hålla ihåligheten borta. Så 2005, visst det går nog att lagra längre, men känns inte riktigt som att det behövs. Några flaskor söta tyska 2005 kvar!

Vin nitton är mörkare gult, intressant öppning med dofter av muffins? Jag känner toner av karamell, lite saffran. Bra syra. Kan det vara en sauternes? Njae… det är lite för ihåligt och separerat för det. Lite för låg sockerhalt. Gott vin, absolut, men inte riktigt min kopp. Men är det sauternes eller inte? Mot bättre vetande och mot mina provningsnoteringar säger jag nej. Fel, fel, fel…

Facit: 1947 Chateau Caillou! Holy Macaroni! Först 1970 Henriot, sedan 1950 La Mission Haut-Brion, nu en 1947:a… Lite coolt med att någon, förmodligen en limey, tyckt att vinet nog borde serveras ”on the rocks” eller i alla fall välkylt…

Vin tjugo (!) får avsluta kvällen. Sött, oerhört fräscht, liten malörtbeska. Påtagligt sött. Lite marmeladbitterhet, sådan där engelsk/sydafrikansk shorts-i-minusgradermarmelad. Ingen aning. Gamla världen förmodligen.

Facit: 2011 Josef Andert Grand Cuvée Beerenauslese, Burgenland Österrike. Helt ok! Visst, kanske inte så komplext och välbalanserat som Dönnhoffen, men vad gör det? Ett gott och redigt sött dessertvin!

Och där stänger vi av noteringarna. Ska prova de sista resterna av 2007 Pure lite senare idag. STORT TACK till inbjudan och stort tack till alla som var med! Fantastiska viner, riktigt roligt och lärorikt! Välkomna hem till mig någon dag.