Skaldjursrisotto, take two

Jag ger mig inte, jag ska sätta den där skaldjursrisotton! Förra gången gjorde jag misstaget att ha ner för mycket rotfrukter i buljongen, vilket fick till följd att den blev för söt. Sedan, visst var det gott med hummer men det kan man ju inte äta varje dag… vilket man däremot nästan kan med musslor! Så det får bli en risotto med blåmusslor och räkor. Och förutom en lök, inte så mycket rotfrukter. Inga alls, faktiskt!

Jag kör samma upplägg och idé som förra gången. Planen är ganska straight forward: tio minuter att förbereda fonden, tjugo-trettio minuter för fondkok, sista tjugo minuterna att göra själva risotton. Fonden tänker jag göra på räkskalen, en lök och lite tomatpuré. Sedan tänker jag koka musslorna i fonden, de kommer ge ifrån sig lite smak. Den här gången tänker jag koka musslorna i max fem minuter, inte en sekund längre. D v s, inte fyra timmar, moahaha!!!

Sedan tänkte jag testa ett nytt risottoris – The Wall tipsade om Vialone Nano, som faktiskt fanns på Cajsa Warg vid St Eriksplan. Jag tog det näst sista paketet, så jag antar att det finns gott om andra risottofans därute! Nog om detta. Dags för action!

Första momentet blir att skala räkorna. Jag gissar på att jag skalade upp ett par hekto räkor, 300 gram kanske? Går relativt snabbt, klockan visar drygt åtta minuter. Sedan ner i grytan, på med värmen och låt skalen brynas lite tillsamman med en skivad lök, lite tomatpuré och en skvätt Eau-de-Vie, eller Åh-vi-Dör!, som de sa på kontoret för några dagar sedan då planerna avslöjades...

Vid 16 minuter anser jag att skalen är brynta nog, så jag häller på en liter vatten. Nu ska det få koka i ca 25 minuter, borde ge en bra smak. Med buljongkoket igång sätter jag igång med musslorna, som ska kollas och skrubbas.

Mitt musselnät innehåller närmare 30 musslor och jag tror att jag slängde runt 10. Kanske inte det bästa, och jag var kanske lite överpetig. Men äter du en dålig mussla – du blir så sjuk du inte vet vad du heter! Jag skrubbar dem lätt med rotfruktsborsten. Hela proceduren tar ca sju minuter, därefter slänger jag ner musslorna i fondkoket och låter dem koka i fem minuter. Alla öppnar sig, jag plockar upp dem och låter de rinna av.

Samtidigt börjar jag förbereda risotton. Jag skivar upp två schalottenlökar, steker dem i olivolja i min kastrull, har ner riset, låter det fräsa med en stund, häller på någon deciliter vin eller två. Vid 32 minuter är grundstegen i risotton klara, nu är det bara buljongen som jag väntar på.

Vid 36 minuter anser jag att fonden är klar så jag silar av den. Vilken smak! Den har bara kokat i tjugo minuter men fått en underbar, fyllig räksmak. Gott! Inte det minsta söt heller.

Vid 41 minuter häller jag ner en större del av den varma fonden i risotton och sätter igång vevandet. 19 minuter kvar, det borde räcka! Under tiden lösgör jag musslorna från sina skal, visst, det ser fint ut med musslor i sina skal men jag kan tycka att det är ganska opraktiskt. Jag behåller ett skal för dekoration. Jag sätter även på lite vatten på spisen, utifall att buljongen inte skulle räcka till. Då kan det vara bra att ha lite kokhett vatten att röra ner i risotton. Under den följande ömsom vevar jag, ömsom häller över mer av min härliga räkfond.

Parallellt hinner jag med andra förberedelser, såsom att riva upp lite industriparmesan. Som jag poängterade förra gången, det är naturligtvis helt fel att ha parmesan till en fiskrisotto om du är italienare eller bokstavstroende, men jag gillar parmesan i risotto! Det slår mig, är det kulturellt fel, som att inte stå prydligt i busskön, eller reellt fel, såsom att skära en köttbit längs med fibrerna, att ha parmesan till en skaldjursrisotto? Det måste vara kulturellt!

Jag vinner kampen mot klockan den här gången – risotton är härligt krämig och genomkokt med fem minuters marginal. Jag rör ner musslorna, räkorna och parmesanen och smakar av med salt. Det visar sig att jag faktiskt behöver lite extravatten, så det var bra att jag satte på en panna.

Med två minuters marginal börjar jag lägga upp. På med risotton, på med olivoljan, på med garneringsmusslan. Och med en halv minuts marginal är jag färdig!

Den här gången blev det betydligt godare. En god, härlig, smakrik risotto med massor av räkor och musslor. Vialone Nano-riset var helt ok! Mer tester behövs dock. Stor tack för tipset. Nästa gång tänker jag testa med saffran i risotton, så stay tuned!