Påskbilder: Soluppgång Annandan

Det har varit en bra påsk! Fyra härliga dagar, en hel del fotograferande, en hel del slappande. För det mesta god mat. Här kommer lite summering och reflektioner:

God mat. En lammstek gick åt, samt två kalvkotletter. Lammsteken var riktigt god! Den ena delen blev till gryta tillsammans med lammfond, rödvin, morötter samt potatis. Helt ok. Den andra delen körde vi i ugnen på mycket låg värme, typ 100 grader eller så. Den blev riktigt smarrig! Jag hade inne steken tills termometern visade 71 grader, men då var den fortfarande lite blodig. Men köttet var riktigt mört och härligt!

Bra fotoväder. Vädret har varit perfekt för fotografering! Totalt sett blev det fyra rundor, två gryningsrundor och två dagsrundor. Gryningsrundorna blev bäst. Andra rundan kom jag iväg lite tidigare, men sedan ändrade jag mig angående stället – det blev rip-off istället för Kastellholmen. Dagsljusrundorna blev ok, men inte så mycket mer.

Bra tv. Jag passade på att se alla avsnitt av Fawlty Towers. Köpte samlings-dvdn i julas, sedan har den blivit liggande – tills nu. Skruvad serie! Nu, när jag såg alla i ett svep, ser man att det är en ganska stor skillnad mellan säsong ett och säsong två. Säsong ett är mer jordnära, inte lika hysterisk. Tvåan är helt klart mer utflippad.

Gott vin. Vinmässigt blev det dock inte så mycket – Louis Martini räckte så gott som hela helgen.

Bra slappande. Kände mig ganska utjobbad innan påsken, så det har varit skönt att få sova ut lite (förutom de dagar då klockan ringde 04.00…). Skönt att bara dega runt.

Påskbilder: Soluppgång Påskafton

Ett av påskens teman var att fotografera, och ett av mina absoluta favoritmotiv är det tidiga gryningsljuset. Det är också min favoritstund på dagen, om jag nu är vaken då d v s… Jag ställer klockan på 04.00 och beger mig ut. Västerut är himlen fortfarande svart, men österut har himlen fått det underbara blåa sken som jag är så förtjust i. Jag går ner till vattnet, månen är uppe. Först blir det lite bilder på Nordiska museet och Vasamuseet, som firar 50 år på land.

Därefter vandrar jag bort mot Blaiseholmen.








Jag har väl ingen riktig plan, utan njuter mest av att vara ute och se på den gryende morgonen. Efter ett tag övergår natten i dag, och kvar är att vänta på soluppgången. Jag passar på att vandra runt i gamla stan, som är helt folktomt.



Stortorget. Inte en människa, inga turister, helt öde…




Schantzska huset. Legenden har det att då huset byggdes om på 1650-talet sattes stenarna in för att representera dem som dog vid Stockholms blodbad 1520. Förmodligen finns det ingen sanning i detta, det är nog snarare en nationalromantisk efterhandskonstruktion.




Grillska huset, Stadsmissionens HQ.



Marching up and down the square?!?!

Runt 05.30 kommer solen upp över horisonten. Jag är då vid Slussen. Men först en liten andfamilj på väg till frukostbordet:








Jag bestämmer mig för att vandra upp på Mosebacke:






Sedan vidare förbi mina konkurrenter och till Cornelisparken. Som jag sagt förut tycker jag att statyn, som är gjord av Bitte Jonason Åkerlund, är mycket fin. Det känns verkligen som att Cornelis talar till oss, ”se vilken fin utsikt jag har varje dag!”




Första frukosten avnjuts sedan nere vid Strandvägen, efter böjen. Americano och croa från sjuelva. Supersmarrigt, även om de kan vara lite degiga. Sjuelva borde grädda sina croissanter några minuter till (just de här var dock mycket bra) och själv behöver man vara lite vaksam att de inte ger de degigaste till dig. Men bortsett från det är de helt ok!

Skärtorsdag i Skärholmen

Jag stänger av konteringsmaskinen vid tvåtiden på skärtorsdagen och beger mig neråt till Skäris för att köpa lamm. Men först ett litet stopp på straffavgiftsavdelningen! När jag var nere i K-holm förra helgen var jag korkad nog att klippa äppelträden i mina enda jeans (som jag kommer in i). Naturligtvis sprack de. Och eftersom jag inte vill spendera Påsken i pressvecksbrallor får det bli mysbyxor, men eftersom de är nyinköpta och därmed alldeles för långa för min oproportionerliga kropp får det bli expressinlämning hos skräddaren torsdag morgon. ”Ok du kan få dem innan klockan tre!” är topp tre goda nyheter den här dagen…

Hursomhelst, jag åker ner till Munir Livs. Väl där får jag tag på en mycket fin lammstek, som ska lagas till på lördag. Men när jag står där och kollar bland alla andra styckningsdetaljer i disken ser jag ett par jättefina kalvkotletter. Kalvkotletter? När åt jag det senast? Inget minne av det, d v s dags att testa!





Underbart härligt marmorerat kött. Vi steker ett par minuter på varje sida och serverar med Lallerstedts bearnaise, tomat- och löksallad och harrisar. Så gott! Kalvkotletterna blev riktigt smarriga, gott och mört kött. Det ska vi göra mer av!

Till kalvkotletterna korkar vi upp 2007 Louis M. Martini Cabernet Sauvignon Napa Valley, som jag också köpte nere i Skärholmen. Napa Cab för under tvåhundringen låter som ett intressant objekt. Vi korkar upp. Färgen är blåröd och ganska ogenomtränglig, ungefär som outspädd blåbärssaft. Ner med kranen. Wohoa! Här var det frukt en masse! En kaskad av cassis, blåbär, körsbär och söta, mogna röda bär slår upp. I munnen får vi ett lent och fylligt vin, mycket klunkvänligt. Gott! Det här kommer jag köpa mer av.

Även provat av Frankofilen.

(Och även Johan P, F&V och Winepunk, såg jag lite senare...)

Glad Påsk!

Glad Påsk, kära läsare! Hoppas ni får en skön Påsk med massor av god mat och gott vin. Själv ska jag bege mig ner till Skäris och Munirs Livs för att få tag på lite lamm nu i eftermiddag. Temat för den här Påsken är fotografering, film, träning och slappande.




PS Frukt eller godis? Min arbetsgivare har mycket trevligt ett fruktavtal, vi får en korg med färsk frukt varje dag. Mycket generöst! Men så i går fick vi även in en korg med påskgodis. Vilket gick först, tror ni?



Klockan 9.49:




Klockan 13.17:





Klockan 16.48




;-)

2009 Dönnhoff Felsenberg GG

Alla skäl till att hyra bil är bra förutom de dåliga. Som nu i helgen, till exempel: åka ner till K-holm för att lasta in nyinköpt vin i källaren och plocka ut drickfärdigt vin till lägenheten i Stockholm. Nahe 2007, anyone?

Väl på plats kan man ju även ägna sig åt vinrelaterade aktiviteter, såsom beskärning av äppelträden, och deklarationshjälp åt lokalbefolkningen. Min bror H, som kan allt om äppelträd och beskärning, instruerar: klipp av allt som pekar uppåt. Svårare än så är det inte! Många timmars beskärning senare är det min tur att instruera: signa här, här och här!

På väg upp till Stockholm tidigare idag passar vi på att ta en lättare lunch på kaféet vid Saltå Kvarn. Kan verkligen rekommenderas! Supersmarriga mackor och gott kaffe. Även om de nu öppnat butik på söder handlar vi på oss av Saltå Kvarnprodukter like there is no tomorrow. Så nu har jag tillräckligt med arborioris för att lära mig hur man lagar risotto kompanivis, som jag faktiskt aldrig gjort! Sedan är det nog bara sufflé kvar, tror jag… bland annat.

Hursomhelst, som söndagsmiddag blir det stekt lax med harrisar, potatismos och limesås. Till det korkar vi upp 2009 Dönnhoff Felsenberg GG, som jag köpte på Internet. Faktiskt mitt första vininternetköp! Hur smidigt som helst, förutom att jag osmart nog angav min hemadress som leveransadress, vilket innebar att jag var tvungen att jobba hemifrån en eftermiddag. Min chef M som är mycket förståndig var mycket hjälpsam i detta. Jag ska förresten hålla en vinprovning för hela avdelningen efter Påsk. Händelserna har inget med varandra att göra.

Hursomhelst, vi korkar upp! Ljus färg, inte så mycket kolsyrebubblor. Doften är tydligt riesling och ganska snart kommer lite godis. Röda Firarribilar. C hittar lite liljekonvalj. I munnen möts vi av en pigg syra och en härlig fyllighet. Mycket gott!

Vi provade Schäfer-Fröhlichs Felsenberg för inte allt för länge sedan, och många delar känns helt klart igen: syran, stramheten, godistonerna. Vårt samlade intryck är dock att Dönnhoff gör en bättre Felsenberg än Schäfer-Fröhlich. Men, mina pengar går fortfarande till Emrich-Schönlebers Halenberg 2009.



Det här är Ralph, förresten. C och jag var på väg till tvätten och det var betydligt mer spännande än mattes Frolic...

Bourgogne från Domaine Joliet och Chateau de Pommard hos Magnusson Fine Wine

Mitt i allt bokslutsarbete med alla möjliga och omöjliga avdrag och avstämning av föregående års skatteskuld dimper det ner ett trevligt mail från Johan Magnusson Fine Wine: kom och prova Bourgogne ikväll! Maximala avsättningar till överavskrivningar har inte en chans – speciellt inte sedan jag var på kontoret redan kl oh seven hundred hours imorse. Fixin, here I come!

Det visar sig att vinmakaren från Domaine Joliet själv är på plats, eller rättare sagt – i stort sätt hela Domaine Joliet är på plats. Återigen ett möte med en passionerad vinmakare i femte/sjätte generationen som gör allt själv och som brinner för sitt vin. Sist var det Eric Lichtlé, nu Benigne Joliet.

Vi börjar med vitt, två årgångar Clos de la Perrière Premiere Cru. Först ut 2006. Vanligtvis tycker jag att det är lätt att eken tar över, men 2006 har en mycket snygg fatning – supertrevligt! Jag blir riktigt imponerad. Därefter 2007, som har lite mer fat och lite rundare. Mina pengar är på 2006:an.

Därefter tre årgångar rött: 2005, 2006 och 2007. Jag tog inga direkta anteckningar, men jag minns 2005:an som bäst. Ganska bäriga, jordgubbsglass och gula äpplen passerar förbi. Bra kropp, bra syra, inte överdrivet mycket frukt. Mycket välgjorda, gott! Domaine Joliet och Clos de la Perrière får det bli mer av.

Efter det blir det lite klassisk Bourgogne, 2006 och 2007 av Chateau de Pommard. Båda vinerna är ganska knutna inledningsvis, men efter ett tag öppnar de upp. Bra frukt, oerhört slanka, superb balans. Jag gillar 2007:an bäst. Lite jordgubbsglass, lite lakrits. Men vad gott!

Även om jag inte druckit så mycket Bourgogne slås jag direkt av hur slanka och eleganta vinerna är. Smala, eleganta, inte den fläskighet som andra viner lätt kan få. Ändå gott om tanniner, kropp och ryggrad. Det får bli mer bourgogne framöver! Stort tack till Benigne Joliet, Johan Magnusson och Apricot.





PS på väg ut får jag en complimentary bottle to go. Återkommer med noteringar!

Slattbonanza

Söndag kväll och det känns som att jag varit i farten hela dagen! Uppe vid åtta, redigera bilder, skriva inlägg, sedan iväg till jobbet för att göra några timmar där, hem och diska och göra annat. Till slut var det dags för middag men innan jag värmer upp soppresterna från igår går jag igenom slattarna från gårdagens provning. Slattbonanza med andra ord! Här kommer lite noteringar:

2005 Robert Weil Kiedrich Gräfenberg Kabinett Trocken Rheingau: Söt doft, det känns som att rieslingsötman slagit igenom något. Smaken är rundare och fylligare, vilket jag förväntade mig, men det finns en liten bitterhet där också…

2005 Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg: Krabba, hav och tång! Bättre, men inte riktigt där… Peaken kanske nåddes igår kväll, med ett par timmars luftning. Det var väl inte världens bästa resultat jag skulle velat ha…

2005 Barth Riesling Spätlese Trocken Rheingau: Diesel, samt lite andra skumma dofter som har dykt upp. Också en del hav, skumish! Mycket slank, otroligt lättdrucken. Torr men ändå så slank och så elegant. Barth, alla ni som ska till Rheingau inom kort…

2005 Dr Bürklin-Wolf Pechstein: Lite mörkare, lite fylligare. Faten och popcorndoften finns kvar och är lite mer framträdande. Ingen filmjölk dock. Aningens bitter.

2005 Ratzenberger Bacharacher Wolfshöhle Mittelrhein: Tjoho! Gammal fiskestuga! Vinet har fallit ihop helt och doftar bara hav, tång och gammal herre, för att citera en känd komiker. Margarin som legat ute i solen… Något vegetabiliskt svävar runt för att sedan landa i broccoli.

2005 Freiherr Langwerth von Simmern Hattenheimer Mannberg Erstes Gewächs Rheingau: Också åt popcornhållet, konstigt nog, mer popcorn än diesel. En svag godiston svävar över allt. Men gott, läcker smak!

2005 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken Nahe: Stängt vare här… diesel med en liten godiston. Men efter en stund vaknade det till liv och smaken, wow! Oerhört slank och supergott!

2005 Schloss Vollrads Riesling Rheingau Erstes Gewächs Rheingau. Hav å tång, men i övrigt ok.

2005 Josmeyer Grand Cru Hengst Samain Alsace. Röda firraribilar (sådana som man äter).

Godast, Dönnhoff helt klart. Överlag var de mer rundare och mer utvecklade, mer exotisk frukt, mer honung. Men också mer bitterhet, och i vissa fall, hav och tång. Därefter gick jag över till de mer söta.

2005 Dr Loosen Graacher Himmelreich Riesling Spätlese Mosel: hallå, var är du? Först tillknäppt, sedan öppnas sockerkranen. Och det är bara socker som kommer ut! Blomvatten utan syra.

2005 Emrich-Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen: Hav å tång å broccoli igen! Fast smaken är det inget fel på, tvärtom! Urläcker smak, allt på plats precis där det ska vara och i balans.

2005 Dr F Weins-Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese Mosel: Sval, härlig doft. Det här vinet har definitivt vunnit på att ligga till sig under natten! Läcker smak, så gott! Godis, typ Marianne finns där någonstans.

2005 Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Auslese Mosel: först ett vaff… burkchampinjonerna är kvar! Skulle inte ni gå hem?!?! Och en antydan till popcorn. Men sedan kommer allt, komplexiteten växer, smaken, OMG! Urläckert!

Sammanfattning söta racet: Dr Loosen, fetbort liksom dåva. Emrich 2005: ett dygn, max. Korka upp och drick på en gång. Weins-Prüm: gott, köp! Schaefer: supergott!

Sedan hittar jag lite ost i kylen som Fredrik lämnat kvar.





Undrar om den går att äta idag? Det gör den. Supergott! Speciellt den vänstra, vad det nu är. Det är gott när de är så här krämiga! Men det kände du nog till va, Fredrik? ;-)

Riesling 2005 och 300 inlägg!

Vad kan vara bättre att fira 300 inlägg med ett redigt rieslingrace? 2005 är ju ett toppår i Tyskland och varför inte bjuda in några trevliga fellow bloggers – Niklas, Fredrik, Magnus , Nico och David som tyvärr inte kunde komma – för att njuta av vinerna och samtidigt få en liten lägeskoll?

Vi korkar upp vinerna, delar in de torra för sig och de lite mer söta för sig. Sedan på med folie och blanda. Därefter provar vi två viner åt gången: på så sätt får vi två viner varje gång som kan vara vad som helst (dock torra för sig och halvtorra för sig).

Fligtht 1
Vin 1 har en söt doft, jag hittar lite ananas, svag antydan till diesel. Lite pepprig. Mycket koncentrerad. En mild bitterhet kommer och går. Inga direkta godisaromer, men något liknande. Mycket läskande. Koncentrerat, balanserat. Urgott! Gör anspråk på kvällens bästa vin… Vi diskuterar vad det kan vara, men jag är ganska säker på att det är Nahe.

Vin 2 har inledningsvis en lite skum doft, men efter ett tag vädras den ut. Inte lika blommig som vin 1. Lite ananas. God smak, men når inte upp till vin 1. Mer åt det fylliga hållet, ganska oljig. Gott vin, absolut, men lite för oljig för min smak.



Facit:
Vin 1: 2005 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken Nahe. Det var riktigt gott!




Vin 2: 2005 Josmeyer Grand Cru Hengst Samain Alsace. Aha, kvällens mörka häst kom upp direkt!




Flight 2
Vin 1 har en klar, härlig doft. Mycket stram, ingen storsvulstig fläskighet. Någon bränd sprit dyker upp, något druvdestillat av något slag. Intressant! Krispigt vin med pigg syra. Också mycket gott och klunkvänligt. De flesta gissar på Rheingau.

Vin 2 har mycket tydligare godistoner. Jag är nere i Nahe och snurrar, men de andra föreslår att det här är också Rheingau. Stramt, krispigt, fylligare än det andra vinet. Lite mer komplext. Mycket gott!



Facit:
Vin 1: 2005 Schloss Vollrads Riesling Rheingau Erstes Gewächs Rheingau. Trevligt vin, Schloss Vollrads har jag inte druckit så mycket av, men helt klart en pålitlig producent. Kanske inte väldens mest spännande viner, men goda.





Vin 2: 2005 Freiherr Langwerth von Simmern Hattenheimer Mannberg Erstes Gewächs Rheingau. Trevligt, moget och drickfärdigt nu, det vore kul att återkomma till vinet om ett par år.




Flight 3
Vi kör på! Tredje flightens första vin påminner helt klart om de förra. Men lite trögstartat! Lite bitterhet, klar och pigg syra. Men gott! Borde vara Rheigau.

Vin 2 är mycket gulare, de flesta av de andra vinerna är ungefär likadana i färgen, men det här är klart gulare. Vi hittar exotisk frukt och honung. Pepparmynta och 1+4-juice. Gott vin, men det saknas något…



Facit:
Vin 1:2005 Robert Weil Kiedrich Gräfenberg Kabinett Trocken Rheingau. Trevligt, Robert Weil kommer jag köpa mer av!




Vin 2: 2005 Ratzenberger Bacharacher Wolfshöhle Mittelrhein. Nja, gott och inte på något sätt fel, men då lägger jag pengarna på något annat.




Efter dessa sex inledande viner kör vi lite matpaus. Jag har förberett lite bouillabaisse, eller i alla fall en bouillabaisseinspirerad soppa. Till det fuskaioli med aningens för mycket vitlök, eller i alla fall lite för mycket för vad som var hälsosamt ur ett vinprovarperspektiv!


På’t igen!


Flight 4
Vin 1 har mycket petroleumaromer, det är lite som att komma in i en cykelverkstad! Pigg syra, lite godis, päron… liknar Robert Weil, men ändå inte. Jag är som vanligt nere och snurrar i Nahe, men det här var riktigt gott! Klunkvänligt och läskande.

Vin 2, hallå, var är du? Jag hittar inget! Efter ett tag kommer det fram lite rieslingdoft, men vinet är ogint och knutet. Klar besvikelse, vinet känns frånvarande…



Facit:
Vin 1: 2005 Barth Riesling S Spätlese Trocken Rheingau. Detta måste vara kvällens mest prisvärda vin, inköpt för kanske 150 kronor. Jag minns att jag provade vinet någon gång 2006 eller 2007 och att det då var mycket trevligt, därför sparade jag en flaska mest på skoj. Som har utvecklats mycket bra! Barth är helt klart en producent att undersöka mer! (det visar sig att Finare & Vinare har provat!)




Vin 2: 2005 Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg. Va! Även om vinet kommer igång lite senare under kvällen känns det som en besvikelse. Jag hade väntat mig mer av det.







Slutligen har vi ett torrt vin kvar, som får fightas mot sig själv i flight 5. Överraskande gott, popcorn med smörsmak, lite mjölk… Mycket trevligt!

Facit: 2005 Dr Bürklin-Wolf Pechstein




Efter dessa torra race tar vi två flighter med halvtorra viner.


Flight 6
Vin 1 helt ok vin men inte mer. Jordgubbsyoghurt, eller kanske rabarberyoghurt! Lite godistoner. Vinet saknar ryggrad, syran känns platt och sötman påklistrad. Som sagt, helt ok men inte så mycket mer.

Vin 2: Helt annan dimension! Underbara aromer, komplext vin, härligt, supergott! Helt annan syra och kropp. Det känns att det har långt liv kvar i flaskan.



Facit:
Vin 1: 2005 Dr Loosen Graacher Himmelreich Riesling Spätlese Mosel. Ok.




Vin 2: 2005 Emrich-Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling Auslese Nahe. Emrich-Schönlebers heder återtogs med besked!





Vi orkar med en halvtorr flight till:


Flight 7
Vin 1, påminner om Dr Loosen men här får vi det som vi saknar. Gott och okomplicerat vin, trevlig syra, härlig fyllighet. Läskande. Gott!

Vin 2 inleder överraskande med en tydlig doft av burkchampinjoner! Hallå, vad är det här!?!? Men efteråt kommer vinet till liv och visar hela registret: ett helt underbart vin, pigg syra, mycket komplext, så gott! Detta gör också anspråk på att vara kvällens bästa vin.



Facit:
Vin 1: 2005 Dr F Weins-Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese Mosel

Vin 2: 2005 Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Auslese Mosel




Samma ställe, samma söthetsgrad, två olika viner.

Därmed var rieslingkvällen slut! Några sammanfattande reflektioner: Dönnhoff levererar, mycket goda viner. Rheingau, mycket trevliga matviner, strama, krispiga. Emrich-Schönleber, vanligtvis gott men behöver nog en tid i karaff först. Dr Loosen, nja, dags att göra bättre viner. Willi Schaefer: ah, vad gott! Mittelrhein, nja. På inköpslistan: Nahe, Willi Schaefer och Rheingau!

Men även om rieslingarna var slut så var inte kvällen slut för det! Först och främst hade Fredrik tagit med sig ett gäng ostar som var mycket goda: Munster, Gruyere, Langres, Colummiers, Abondance och Fourme d’Ambert. Tack Fredrik!







Sedan hade Niklas mycket generöst tagit med sig ett gäng bonusviner, främst då madeiror. Men först ett torrt rött.

Djup, röd färg. Ner med kranen och det första som slår mig är en omisskännlig doft av rökt kött! Rökt renkött, jag är i norrland någonstans… Smaken är helt torr, men inte på något sätt uttorkad. Det finns en härlig fyllighet, jag är såld. Mer, mer!

Niklas frågar vad vi tror att det är och även om jag vet att Niklas är Portugals viners förkämpe nummer 1 och gärna då med viner från 60-talet satsar jag på bordeauxblend från 80-talet. Helt fel.

Det är en Menagem vinho de mesa velho från 1947! Superläcker! Fortfarande helt intakt, så gott! Tack Niklas!



Handskriven etikett: 24 fat, flaska nr 2849…




Efter det blev det ännu mer bonus, Niklas hade med sig några slattar Madeira:










2000 Malvasia Colheita (söt)
15 years old Henriques and Henriques (halvtorr)
Savannah Verdelho Special Reserve (torr)
D’Oliveiras, 15 år (halvsöt)

Lite osäker om det blev rätt med söthetsgraden?

Riktigt goda! Jag ska definitivt köpa mer Madeira framöver. Söta, ja, men vilken syra och vilken kropp! Portvin är gott men jag undrar om inte Madeira är strået vassare, just med tanke på syran som balanserar upp vinet.

Stort tack alla! Det var jättetrevligt och tack för alla bonusviner och bonusostar!