Onsdag och min kropp är hårt drabbad av förkylning – vi behöver inte gå in på några detaljer (färger, viskositet) men om vi säger såhär: just nu är det lite svårt att skilja på kaffe och varm tranbärsjuice! Så har det varit i ett par dagar och jag känner mig på bättringsvägen i alla fall. Men eftersom jag inte kan skilja på varm tranbärsjuice och kaffe just nu så känns det lite toxiskt att prata om vin och mat. Därför får kvällens tema bli antikviteter istället.
I somras köpte C och jag var sin kombinationsbiljett till Kungliga slottet. Det började som det brukar – vi ska göra något och märker att det finns ett museum och en guidning och något att lära sig och därefter är allt som krävs ett ta fem betala för tre-erbjudande så är vi fast. Således. Utrustade med var sin kombinationsbiljett njöt vi i somras av Representationsvåningarna, Skattkammaren, Slottet Tre Kronor och slutligen Gustav III:s antikmuseum. Utöver detta var vi även på Livrustkammaren!
Representationsvåningarna var dock inget att se – bara en massa rum och salar och eftersom allt är kvadratiskt och linjalerat så visste du aldrig var du var någonstans. Efter 5011 rum var vi tydligen tillbaka vid ingången och jag gick ut. No more, no less, pound of flesh. Vi hade nog gärna sett lite mer inredning! Skattkammaren var roligare men det var lite för odramatiskt. Livrustkammaren, som inte ingår i kombinationsbiljetten, är nog ett av mina favoritmuseer och om vårt besök där kan ni läsa här. Sedan Slottet Tre Kronor som var intressant och spännande. Mest fascinerande tyckte jag var att man hade påbörjat ombyggnationen av slottet till dagens utformning vid tidpunkten för slottsbranden, så att norra fasaden såg modern ut medan resten av slottet hade den medeltida utformningen. Du lever så länge du lär!
Men det museum som gjorde störst intryck på oss av de fyra som ingick i kombobiljetten var ändå Gustav III:s antikmuseum. Jag tror att det var lite småsopigt väder ute när vi var där, det kan ha regnat. Vi såg att det fanns en visning som började vid elva eller så och skyndade för att hinna dit. Väl framme visade det sig att det inte var några andra där, så vi fick en privat visning av museet av en mycket trevlig guide!
I korta drag hade intresset för antiken och framför allt antikviteter stigit under 1700-talet och allt antikt som grävdes upp ur marken var högintressant. Gustav III var själv nere i Italien mellan 1783-1784 och köpte på sig en massa intressant. Men kunskapen om antiken var kanske inte den bästa, så det som hittades limmades fast på lite olika sätt för att det skulle se ut som äkta.
Dessutom lagades statyerna – tappade fingrar och näsor blev ersatta med nya. Vidare avlägsnades all färg, eller i alla fall den färg som fanns kvar. Påven hade dock första tjing på allt som grävdes upp, men det som han inte köpte kom ut på marknaden. Slutligen florerade det gott om kopior och förfalskningar, så det var inte säkert att du kom hem med något antikt.
Vår mycket trevlige och underhållande guide visar på skillnaderna mellan grekiska statyer och romerska statyer, de förra var mer raka. En romersk staty står ofta i någon position, för att fördela vikten bättre (annars ramlade armarna av typ). Något sådant.
Men sedan kommer vi till museets verkliga statuspryl:
Kanske inte ser så mycket ut för världen, men OM den här är äkta så fanns det någon koppling till en romersk kejsare och då skulle den vara mycket värdefull. Men då kan man fråga sig varför Påven inte köpte in den. En teori, berättar vår guide, att den var för vågad. För vågad, frågar vi oss? Ok att de viktorianska engelsmännen kunde gå igång på stolsben, men att en staty av en naken karl skulle vara för vågad? Vi har svårt att se det…”Inte från den här vinkeln!” säger vår guide. ”Ställ er där och titta istället....” Arghhhhhh!!!! Ok den var vågad.
Efter denna kollar vi in beståndet av huvuden.
Helt ok. Vi tackar vår guide för denna mycket trevliga guidning och beger oss ut i den varma Stockholmsluften. Gustav III:s antikmuseum – gå dit!
Inlägg 78, dag 78
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar