Återigen sitter jag där med känslan av tomhet efter har läst ut en riktigt bra bok, men ändå uppfylld – den här var bra! Under ett par veckors tid har jag levt med Karl Marlantes Matterhorn, som handlar om Marinkårssoldaten Second Lieutenant Mellas. Reservisten Mellas, som är nybliven plutonchef och ganska nyutexaminerad från Basic School, har varit i Vietnamn i kanske tre veckor när hans kompani kastas ut i djungeln och in i strid. Vi får följa Mellas under ca en tvåmånadersperiod, allt från veckomarscher i djungeln utan mat, till hårda eldstrider med NVA, bakhåll, törst, lycka, hopplöshet, leda, kamratanda och sorg.
Matterhorn är en bok om Vietnamn, hur det var att vara där och uppleva krigets fasor. Det är en bok fylld med slang, teknisk jargong, 60-talets politiska kamp för medmänskliga rättigheter, ära och strid för ditt land. Men framför allt är Matterhorn en bok om att säga sin mening, att stå för sin åsikt. Jag känner en stark liknelse till Shantaram, som också på ett öppet sätt lät sina karaktärer föra ärliga och öppna samtal med varandra.
Jag gillade Matterhorn mycket. Välskriven, intressant, intelligent, medmänsklig, gripande, berörande. Läs den!
Inlägg 82, dag 82
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar