måndag 14 januari 2013

Skuggningar av Sveriges Mästerkock: Crêpes




Den andra uppgiften i det tredje avsnittet av Sveriges Mästerkock var att slå en hollandaise. Intressant och svår uppgift, dock väljer jag att hoppa över den så länge och istället ge mig på den tredje utslagningsuppgiften: att göra crêpes.

Men först lite existentiella bryderier! Talar Mannerström, Aujalay och Moberg om crêpes, eller om galettes? En inte helt oknivig fråga, som Leif GW Persson skulle kunna säga. Efter diverse googlingar och minnesuppfriskningar från våra Gotlandsäventyr där besök på crêperier brukar vara stående inslag verkar det vara som så att crêpes är söta efterrättscrêpes och galettes är matcrêpes. För den som nu inte varit på Giotland den senaste tiden kan jag nämna att crêpes är gjorda på vetemjöl och galettes på bovetemjöl. Jag kollar lite på instagram vad hashtaggen #crepes ger för bilder och mycket riktigt: 95 % är pannkakor med söta fyllningar, ofta med skivade jordgubbar på.

Men å andra siden kan du köpa Findus champinjoncrêpes och var inte Prins Bertil en hejare på räkcrêpes? Dessa är dessutom rullade, jämfört med de giotländska galetteskaperna där standard verkar vara partiell övervikning. Hm. Dock verkar det finnas en viss begreppsuppfattning här på fastlandet att du faktiskt kan äta matcrêpes, oavsett vad giotlänningarna och alla exilfransoser på just den ön anser. Nåväl – det får bli matcrêpes, d v s rullade pannkakor med matig fyllning. Tiden är satt till 45 minuter.

Deltagarna i Sveriges Mästerkock får tillgång till hela skafferiet, allt från kyckling och räkor till kantareller verkar finnas. De flesta verkar dock välja svampcrêpes, vilket jag också bestämmer mig för att göra. Champinjoncrêpes med lite fänkål och pancetta, istället för bacon. Varför inte? Sabis i Fältan ställer sig först svagt avvaktande till min förfrågan, men efter visst letande hittar de en liten bit pancetta i den manuella charken. Ta det rätta, ta pancetta mumlar jag svagt för mig själv när jag springer mot kassorna.



Moment ett: blanda ihop pannkakssmeten. Som alla vet är pannkakssmet förmodligen det enklaste receptet som finns att komma ihåg: ett ägg, två dl mjöl, tre dl mjölk. 1+2+3, enklare än så blir det inte! Jag tog dock två ägg, mest för att jag ville ha den extra krispig. Vet inte om det gjorde så att den blev mer krispig eller inte, men två ägg åkte i i alla fall och det tog ungefär sju minuter att blanda till pannkakssmeten.

Därefter skivning av champinjonerna och hackning av den lilla fänkålsbiten.





Allt ner i stekpannan för att stekas mjukt i olja. När allt börjar bli lite mjukt och allt vatten som svampen släppt ifrån sig har avdunstat rör jag ner pancettan och låter den fräsa med ett tag.

Men sedan ska det ju göras en stuvning av allt, heller hur? Här kommer det svåra momentet, mest eftersom jag hatar stabbig mat. Får grymma kväljningar av stuvningar och kladdiga, övermjölade såser! Sist jag redde en sås var nog i Lund, skulle jag tro. Hursomhelst, en stuvning ska göras. Jag tar fram mjölpaketet och ytterst försiktigt pudrar jag över lite mjöl. Måste räcka. Därefter, i med lite mjölk och allt blir till en ganska kraftig stuvning. Det går nog att äta.





Slutligen montering: stek upp ett par pannkakor, lägg på fyllning och rulla. Tänk på att den första blir alltid katastrof! Vill du veta hur Kaiserschmarrn ska se ut – there you have it.





Crêpes ska vara rullade, inget annat. Hur de smakade? Kalasgott! Jag får lite förbättringsförslag från C, t ex att hackad persilja hade varit gott i. Kan inte annat än hålla med.

Och om de var mättande? Vi tar dem till frukost på söndagen och var mätta resten av dagen. 

Inga kommentarer: