Skön lördag med SATS, NV Boschendal Brut, Livet Deluxe och ingefärspasta

Lördag – veckans bästa dag, möjligen med undantag för fredag. Sedan en tid tillbaka har jag haft en ganska trevlig lördagsrutin som inleds med uppstigning hyfsat tidigt. Som en del av er känner till är jag pinsamt morgonpigg, vilket även inkluderar lördagar. Jag går upp, fixar kaffe, läser lite, äter ett ägg eller en liten frukost. Sedan packar jag träningsbagen och kör ett pass på SATS Globen. Vanligtvis brukar det bli kondition, men ska väl inom kort även köra lite styrka. Efter passet är blir det dusch och bastu följt av kebab eller kebabtallrik på Gullmars Kebab. Sedan är klockan typ två och det är dags att eventuellt ta en runda på NK eller så åker jag bara hem och läser ett par timmar i soffan. Förut brukade vi alltid tvätta på lördagsförmiddagarna, men jag har kommit fram till att det är betydligt roligare att träna.

Dock åkte jag ju på värstingförkylningen på juldagen och låg i princip hela jul och nyår, och det är väl först nu som jag känt mig tillräckligt frisk för att börja träna igen. Därför kändes det mycket andaktsfullt att återigen få packa träningsbagen och ge sig iväg till SATS Globen.

Det var jobbigt! Jag tog ett 30-minuterspass på konditionscykeln, räckte och blev över. Faktiskt ganska stolt över mig själv, det var jobbigt och helt klart uppgivningsläge där vid 18 minuter men jag hängde i. Kebaben på Gullmars smakade precis som den skulle – soft njutning. På tv-apparaterna: Gladiatorerna. Fett jobbigt. Satte mig med ryggen mot och spelade Quizkampen istället. Har gått 800 matcher nu, precis på gränsen att återigen vara nere på tresiffrig ranking. Softish. Väl hemma läste jag lite i Livet Deluxe, nu har jag bara några sidor kvar som jag ska ta i kväll. 

När det gäller mat har vi blivit grymt inspirerade av Neil och A i Helsingborg som kör räkmacka varje fredagskväll, en tradition de haft i en massa år nu. Själva har vi börjat laga ingefärskyckling varje fredag. Men eftersom vi hade ouppäten lasagne i fredags blir det därför ingefärskycklingen idag istället. Jag gillar rätten skarpt. På senare tid har jag börjat laga den med hel apelsin istället för med koncentrerad. Funkar minst lika bra, nästan bättre.

Till det lite vin, och lite inspirerad av David som sökt sanningen i under hundralappen högg jag en flaska sydafrikansk mousserande som såg trevlig ut: NV Boschendal Brut, från Western Cape. Fingrade lite på BrownBrothers Zibibbo, mousserande sött som eventuellt skulle passa till ingefärspastan, haha... Men riktigt så het är inte pastan och riktigt så galen är jag inte!

Ingefärspasta:

Kycklinglårfilé

En bit hackade ingefära

Ett par skivade vitlöksklyftor

En apelsin, den ena hälften tärnad, den andra urpressad

Sesamolja, en dryg tesked

Några stänk soja

Grovmalen svartpeppar

Stycka kycklingen grovt. Blanda ingefära, vitlök, apelsin, svartpeppar, sesamolja och soja i en skål. Rör ner kycklingen och låt marinera i en halvtimme eller så.

Stek upp allt. Servera med pasta. Originalreceptet hittar ni här.

Egentligen ska det vara angel hair-pasta till, men jag är nyfiken på pastan jag fick av Paolo Roberto i onsdags. Mezzi Paccheri, bronspasta från den berömda pastastaden Gragnano.

Snyggt skrovlig på insidan, mycket bra

Men först vinet. Boschendal Brut Non-Vintage är gjort på champagnemetoden och består av lika delar chardonnay och pinot noir. Egendomen ligger strax utanför Franschhoek och kostar 98 kronor. De gör också en årgångsvariant, just nu finns 2006:an på systemet för 179 kr.

Vi poppar. Ganska ljus färg, men inte vattenklar. En hel del jäst, svala toner. De gröna druvorna slår igenom något, lite citrus. Friskt och fräscht. Smaken är dock lite av en besvikelse, alkoholen slår igenom något och vinet känns lite för jolmigt, trots att det är kylskåpskallt. Dessutom försvinner bubblorna ganska snabbt. Nja, kanske inte riktigt min kopp av te. Gott, ja, men jag hade nog förväntat mig mer. Med lite luft blir det dock lite godare, så efter en timme eller så är det faktiskt helt ok! Ganska mogen frukt, pigg syra ändå. Jag tycker dock att Moreson som ligger i närheten gör ett mycket bättre vin – mycket fräschare och mycket friskare.

Ingefärspastan smakade förträffligt, som vanligt, och Paolos bronspasta smakade utmärkt! Italienarna har någon egen konstig definition av al dente, de vill gärna ha den knastertorr. Så också i onsdags, då Paolo Roberto stod vid spisen. Alltså, jag vill inte ha den sladdrig men det ska inte gå att bryta av den! Därför kokade jag den lite mer idag, trots att C uttalade sitt vanliga ”koka den kortare tid än du tror att du gör!” Well well – den blev perfekt. Nu ska jag läsa ut de sista sidorna i Jens Lapidus Livet Deluxe!

Dag 4, inlägg 4